Kotor ligger längst in i Europas sydligaste fjord och var i allians med Venedig mellan åren 1420 till 1797. Innan dess hade man styrts av Kroatiska, Ungerska, Bosniska samt serbiska kungar. Stadsstaten erbjöd sig att skydda invånarna från det Ottomanska riket, i gengäld fick Vendig fri tillgång till hamnen. Tillsammans med Cetinje som undertecknad har berättat om tidigare, blev Kotor aldrig erövrad av turkarna, trots åtskilliga försök. Ett tag var man helt innerslutna när sultanens soldater hade ockuperat hela fjorden. Beläggringarna avlöste varandra men staden höll alltid ut. Kotor var Montenegros enda andningshål mot övriga världen och nyttjades som export- och importhamn. Varorna lastades på åsnor som klättrade upp för de branta stigarna i berget. Frakten var tuff och tidskrävande. Ett av alla dessa ting som togs den vägen var ett biljardbord som hade inköpts av Montenegros kung. I gamla huvudstaden såg jag schabracket och minns guidens berättelse om transporten. När undertecknad senare befann sig Kotor, kunde jag inte låta bli att titta upp på bergen och fantisera om de mödor biljardbordet måste ha skapat för de stackars djuren. Det fanns också en stor flotta på över 300 fartyg. Under fredstid seglade de över Medelhavet och sålde samt köpte varor med stor profit. Handelshus från staden var etablerade över hela Europa och Mellanöstern. När krig uppstod ställde armadan om sig och blev en fruktad krigsmaskin. Det sägs att det var dessa sjömän som räddade Venedigs flotta från undergång vid det stora sjöslaget i Lepanto 1571. Drabbning då de europeiska länderna gemensamt slog ut de turkiska sjökrigskrafterna. Efter slaget var Ottomanska riket storhet på haven över. Något som fick stora konsekvenser för Balkan. Nu la turkarna alla sina resurser på att istället erövra landområden. Österrike tog området och gjorde staden till sin egen flottstation. Marinbasen blev imperiets sydligaste hamn. Totalt hade de tre örlogshamnar i Medelhavet. Under hela 1800-talet involverades man i krig. Ofta bröt regelrätta bataljer ut med Italien längs kroatiska kusten, eller så deltog Österrike indirekt i andra konflikter, där man understödde Grekland och andra kristna staters kamp för oberoende mot turkarna. En stor framgång var skyddandet av Kreta 1897. År 1901 seglade delar av flottan till Kina för att hjälpa sina allierade i Boxarupproret. När första världskriget kom, fick slagskeppen order att ta sig till italienska kust och bombadera städerna. Något som fortgick hela kriget. Men 1918 gjorde sjömännen myteri i Kotor. Det var den ryska revolutionen som skapade oroligheterna tillsammans med de usla förhållande ombord. De slaviska soldaterna ville göra gemensam sak med sina bröder österut. Den kommande diktatorn i Ungern admiral Miklos Horthy (1868-1957) slog ner upproret. Österrike skickade ner lojala styrkor som tillsammans med kustartilleriet tvingade männen att ge upp. Över 800 skickades i fängelse och ett fåtal ledande personer avrättades. När freden kom sänktes de kvarvarande skeppen i fjorden. Österrike hade förlorat stort. En konsekvens var att landet blev av med all sin kust och då behövdes inget sjövapen längre.
Efter första världskriget ingick man i den nybildade staten Jugoslavien. Nu fick staden sitt nuvarande namn från att ha tidigare hetat Cattaro. Mellankrigstiden var en behaglig period för invånarna. Orten blev ett populärt semestermål för serber, kroater och montenegriner. Man njöt av de sköna klimatet, ljumma vattnet och det goda lokala vinet. När andra världskriget utbröt blev Kotor ockuperat av italienska trupper. Marskalk Tito befriade området 21 juni 1944, datumet syns ovanför stadsporten, se bild ovan. Där finns även ett citat från den blivande diktatorn inristat."Man kan inte ta något från ett folk som tillhör folket"
Detta något kryptiska citat är väldigt svårtolkat enligt undertecknad och jag fattar inte poängen, det låter för mig som typisk kvasikommunism. Den lokala guiden kunde inte heller förklara meningen. Ska man vara riktigt cynisk verkar det som att staten kan ta vad som helst från den enskilda medborgare, med förevändning att tillgångarna tillhör alla. En stor jordbävning 1979 förstörde delar av Kotor, men mycket har återställts. Miljön är häftig. Den stora muren som omgärdar samhället är mäktig. Tjockleken varierar från 3 till 15 meter och försvarsverket är upp till 20 meter högt. Innanför ligger en fin medeltidskärnna som är full med vackra palatser och kyrkor. Befolkningsmässigt är det ungefär 40 % montenegriner, 30 % serber och 7 % kroater. Totalt bor det lite över 5.000 människor här. Kotor är uppsatt på UNESCO:s världsarvslista.
Staden har alltid hamnat i skuggan av Dubrovnik i Kroatien som ligger 80 km längre upp. När den kroatiska metropolen är knökfull med turister, så är Kotor oftast ganska glest besökt. Det är främst en och annan kryssningsbåt som hittar hit. Mitt förslag är att se båda platserna, för de kompletterar varandra bra, dels turistmässigt men även historiskt. Mvh Fredrik www.opstinakotor.com/ 
