Butrinti är en arkeologisk fyndplats i södra Albanien.
Staden har varit bebodd i nästan 3.000 år, men övergavs under medeltiden.
Butrinti var ursprungligen en grekisk bosättning.
Rom tog kontrollen över territoriet 167 f.Kr.
Ceasar ville göra staden till en soldatkoloni, men senaten stoppade planerna.
På 200-talet förstördes samhället i en jordbävning.
Kristendomen kom på 500-talet och
Butrinti blev ett biskopssäte.
Efter århundraden av strider köpte Venedig landskapet 1386. När riket kollapsade fyllde turkarna maktvakumet tills Albanien blev självständigt 1912.
Det finns en mängd olika byggnader, de äldsta är från 800-talet f.Kr.
På platsen finns en välbevarad teater, flera badhus, en stadsmur från 400-talet f.Kr samt en bysantinsk basilika med ett nästan intakt mosaikgolv.
Bilden nedan syns undertecknad sittandes på teatern, som kunde rymma 2.500 åskådare.
De första utgrävningarna gjordes av ett team från Italien, som skickades hit av Mussolini.
Då Albanien var ockuperat av samma land under andra världskriget, fick arkelogerna än större prioritet.
Allt handlade om att befästa Italiens historiska rätt till området.
Envar Hoxha (1908-85) förbjöd allt grävande när kommunisterna tog makten.
Innan Nikita Chrusjtjov (1894-1971) kom på statsbesök 1959 hade sträckan som går från Saranda asfalterats och breddats.
Vägstumpen var Albaniens bästa trafikled.
Den sovjetiska ledaren föreslog att trakten borde förvandlas till en ubåtsbas, men erbjudandet avslogs.
Undertecknad kom med färja från Korfu till hamnstaden Saranda, där bussar stod och väntade på oss.
Sällan gör sig den forna diktatorn mer påmind än på slättlandet på vägen tillbaka till Saranda. Här är fältet närmast pepprade med rader av små enmansbunkrar.
När hela världen utanför var ond och sågs som ett hot mot Albanien, tvingades folket bygga minst 300.000 små bunkrar för landets försvar.
Ett enormt resursslöseri som förvandlades till en turistattraktion eller i bästa fall till förrådsbodar.
Efter besöket i
Butrinti fick sällskapet äta på samma restaurang som Envar Hoxha och Nikita Chrusjtjov hade gjort.
Om det ska jag berätta en annan gång.
Det var en ganska märklig upplevelse.
Mvh Fredrik
www.butrinti.com/
Butrinti är en arkeologisk fyndplats i södra Albanien. Staden har varit bebodd i nästan 3.000 år, men övergavs under medeltiden. Butrinti var ursprungligen en grekisk bosättning. Rom tog kontrollen över territoriet 167 f.Kr. Ceasar ville göra staden till en soldatkoloni, men senaten stoppade planerna. På 200-talet förstördes samhället i en jordbävning. Kristendomen kom på 500-talet och Butrinti blev ett biskopssäte. Efter århundraden av strider köpte Venedig landskapet 1386. När riket kollapsade fyllde turkarna maktvakumet tills Albanien blev självständigt 1912. Det finns en mängd olika byggnader, de äldsta är från 800-talet f.Kr. På platsen finns en välbevarad teater, flera badhus, en stadsmur från 400-talet f.Kr samt en bysantinsk basilika med ett nästan intakt mosaikgolv. Bilden nedan syns undertecknad sittandes på teatern, som kunde rymma 2.500 åskådare.
De första utgrävningarna gjordes av ett team från Italien, som skickades hit av Mussolini. Då Albanien var ockuperat av samma land under andra världskriget, fick arkelogerna än större prioritet. Allt handlade om att befästa Italiens historiska rätt till området. Envar Hoxha (1908-85) förbjöd allt grävande när kommunisterna tog makten. Innan Nikita Chrusjtjov (1894-1971) kom på statsbesök 1959 hade sträckan som går från Saranda asfalterats och breddats. Vägstumpen var Albaniens bästa trafikled. Den sovjetiska ledaren föreslog att trakten borde förvandlas till en ubåtsbas, men erbjudandet avslogs.
Undertecknad kom med färja från Korfu till hamnstaden Saranda, där bussar stod och väntade på oss. Sällan gör sig den forna diktatorn mer påmind än på slättlandet på vägen tillbaka till Saranda. Här är fältet närmast pepprade med rader av små enmansbunkrar. När hela världen utanför var ond och sågs som ett hot mot Albanien, tvingades folket bygga minst 300.000 små bunkrar för landets försvar. Ett enormt resursslöseri som förvandlades till en turistattraktion eller i bästa fall till förrådsbodar. Efter besöket i Butrinti fick sällskapet äta på samma restaurang som Envar Hoxha och Nikita Chrusjtjov hade gjort. Om det ska jag berätta en annan gång. Det var en ganska märklig upplevelse. Mvh Fredrik www.butrinti.com/
