Sicilien bär på många minnen från olika erövrare, och katedralen i
Monreale är ett sådant. När
muslimerna lyckades inta ön på 800-talet, efter att segerrikt drivit ut
bysantinerna, uppstod en längtan bland Europas folk att befria alla
f.d. kristna områden.
De arabiska erövrarna var högt civiliserade, kompetenta och
skarpsinniga när det gällde handel och samhällsutveckling. Sicilien blomstrade ekonomiskt och blev snart Medelhavets rikaste ö. Tusentals spanska och nordafrikanska
bosättare anlände under det
moriska styret.
År 1061 började kristna korsriddarna på nytt att erövra Sicilien. Den
normandiska kungen Roger de
Hauteville, med sina få följeslagare intog
Messina och inom 30 år kontrollerade
normanderna hela ön. De nya härskarna bejakade
muslimernas driftighet i handel och administration samt deras kultur.
Därför fick de behålla sina förmögenheter och sociala ställning.
Normanderna utgjorde endast 0.7 % av befolkningen,
muslimerna var över 30 %. Det var ett klokt drag att samarbeta, men det medförde stora protester från påven.
Sicilien var under denna period en smältdegel för alla kulturer runt Medelhavet. Trots alla olikheter lyckades dessa kungar upprätta ett fredligt och framgångsrikt rike.
Normanderna var för övrigt släktingar till de vikingar som slogs sig ner i
Normandie på 800-talet.
Katedralen i
Monreale, som är en förort 8 km från centrala
Palermo, är ett bevis på det goda samarbete som fanns här mellan kristna och
muslimer.
Folk från alla religioner arbetade för att fullborda denna kyrka. De kristna färdigställde fasaden, medan
muslimerna byggde den inre delen. De som såg till att det hela fungerade var judarna.
Katedralens enkla yttre döljer en utsökt
mosaik inne i kyrkan, som täcker en yta av 6.300
kvm och är ett av de finaste exemplen av religiöst hantverk i Europa.
Mosaiken skildrar bibliska händelser och huvudfiguren är Jesus med sin händer lyfta i välsignelse.
Katedralens grundare kung William
II är också avbildad.
Efter besöket väntade nya äventyr. Det som stördes oss mest, var guiden som pratade oavbrutet i våra hörselsnäckor.
Mer om honom berättas i ett annat inlägg.
Ciao Fredrik
www.monreale.net/
Sicilien bär på många minnen från olika erövrare, och katedralen i Monreale är ett sådant. När muslimerna lyckades inta ön på 800-talet, efter att segerrikt drivit ut bysantinerna, uppstod en längtan bland Europas folk att befria alla f.d. kristna områden. De arabiska erövrarna var högt civiliserade, kompetenta och skarpsinniga när det gällde handel och samhällsutveckling. Sicilien blomstrade ekonomiskt och blev snart Medelhavets rikaste ö. Tusentals spanska och nordafrikanska bosättare anlände under det moriska styret. År 1061 började kristna korsriddarna på nytt att erövra Sicilien. Den normandiska kungen Roger de Hauteville, med sina få följeslagare intog Messina och inom 30 år kontrollerade normanderna hela ön. De nya härskarna bejakade muslimernas driftighet i handel och administration samt deras kultur. Därför fick de behålla sina förmögenheter och sociala ställning. Normanderna utgjorde endast 0.7 % av befolkningen, muslimerna var över 30 %. Det var ett klokt drag att samarbeta, men det medförde stora protester från påven. Sicilien var under denna period en smältdegel för alla kulturer runt Medelhavet. Trots alla olikheter lyckades dessa kungar upprätta ett fredligt och framgångsrikt rike. Normanderna var för övrigt släktingar till de vikingar som slogs sig ner i Normandie på 800-talet. Katedralen i Monreale, som är en förort 8 km från centrala Palermo, är ett bevis på det goda samarbete som fanns här mellan kristna och muslimer.
Folk från alla religioner arbetade för att fullborda denna kyrka. De kristna färdigställde fasaden, medan muslimerna byggde den inre delen. De som såg till att det hela fungerade var judarna. Katedralens enkla yttre döljer en utsökt mosaik inne i kyrkan, som täcker en yta av 6.300 kvm och är ett av de finaste exemplen av religiöst hantverk i Europa. Mosaiken skildrar bibliska händelser och huvudfiguren är Jesus med sin händer lyfta i välsignelse. Katedralens grundare kung William II är också avbildad.
Efter besöket väntade nya äventyr. Det som stördes oss mest, var guiden som pratade oavbrutet i våra hörselsnäckor. Mer om honom berättas i ett annat inlägg. Ciao Fredrik www.monreale.net/
