Förstagångsbesökare i Indonesien som anländer till Medan från Penang i Malaysia hamnar i den fjärde största staden i landet. Medan är en hektisk, bullrande industristad med få lockelser. Men sätter man sig på bussen sex timmar kommer man till Tobasjön, som jag har berättat om tidigare. Men nu ska allt ljus falla på denna slitna och överbefolkade metropol på norra Sumatra. Om min och brorsan korta visit.
Största sevärdhet är det gamla sultanpalatset. Här satt en lokal sultan och styrde enväldigt. Tills holländarna upplöste riket på 1880-talet. Palatset står kvar som minne från en svunnen tid. Området är det enda som sticker ut i en annars grå och smutsig stad. Utanför hänger alla möjliga konstiga typer som ska lura på en saker, eller ta ens pengar. Eftersom vi verkade vara de enda vita turisterna i Medan fick man uppleva rena rockstjärnestatusen. 
Jag och min bror Thomas blev hårt uppvaktade av stadens skolungdomar. De tyckte vi var fantastiska, och var imponerade av våra västerländska kläder. Man var hur häftiga som helst i deras ögon. Dessutom pratade vi underbar engelska. Barnen ville praktiserar sin kunskap i språket med oss. Denna generositet i komplimanger måste så klart belönas. Så det bjöds på läsk på en hamburgerbar. Sedan skildes våra vägar åt, efter att ha bytt adresser med varandra. Kvällen avslutades med lite syskonbråk, där oenighet uppstod om något. Men dagen efter var allt lugnt och fokus låg på att ta båten tillbaka till Malaysia. På morgonen väcktes alla av utropen från de lokala bönetornen. Detta blev signalen att packa ryggsäcken och ta sig ner till hamnen för vidare färd över Malackasundet. Farleden är en av världens mest trafikerade och full med risker, som pirater och oberäkneliga strömmar. Skeppsvrak i sundet utgör också en stor fara för sjöfarten.
