Nyårsafton 1991 åkte jag med min bror Thomas och några av hans kompisar på en kryssning till Tallinn. Denna afton var en historisk kväll. Estland utropade ensidigt sin självständighet i augusti detta år. En statskupp i Sovjetunionen samma månad, där Michail Gorbatjov blev avsatt spred stor oro i världen, och än mer i Baltikum. Kuppen misslyckades. I mellanfasen erkände de skandinaviska länderna landets oberoende. Sverige var först med att öppna en ambassad i Estland. Sovjetunionen släppte taget om sin rådsrepublik i september. Nu kunde esterna äntligen få sin frihet. Även om processen var relativt smidig, när inga stridigheter hade förekommit, blev priset ändå högt för många. Landets industri var inriktad på att försörja Lenningradområdet med råvaror, kapitalvaror samt energi. Marknaden försvann över en natt. Sovjetunionen var bankrutt. I Estland finns en stor minoritet ryssar. Det uppstod stora spänningar mellan folkgrupperna. Arbetslöshet sköt i höjden och folket miste huvuddelen av sitt sociala skyddsnät. Spåren var tydliga i hamnen. Alla fabriker var stängda, nermonterade eller bara lämnade att förfalla. Det uppstod ett ingermansland mellan hamnområdet och den medeltida stadskärnan. Tallinn kändes som en stad som hade kastat in handduken. 
På båten var det fest och klackarna i taket. Jag minns inte mycket av överfarten. Kunskaperna om det nyblivna landet var ringa, närmast noll. Under uppväxten var allt land på andra sidan Östersjön en del av Sovjetunionen. Därför lästes i princip ingenting om de Baltiska områdena i skolan. Så här i efterhand hade det varit intressant att veta om det var många ester som följde med på denna historiska nyårskryssning. Tyvärr var det nog mest svenskar på fartyget. Alla priser var satta i svenska kronor. Estland hade ingen egen valuta, utan det var sovjetrubeln som fortfarande gällde. Kursen hade rasat från 10 svenska kronor för en rubel till att handlas 1:1. Vi fick tio gånger mer för våra pengar. Med andra ord kunde det med lätthet beställas in rysk champagne som Thomas gör ovan. Utan att behöva gräva allt för djupt i plånboken.
I resan ingick en guidad busstur med lunch. Fartygets gäster, de flesta märkbart bakfulla kördes ut till Pirita, ett område några kilometer norr om huvudstaden. Där låg ett Birgittakloster grundat på 1400-talet. Sverige tog över norra Estland 1561, när Tyska ordern kollapsade. Den blivande kungen Johan III tog chansen att öka sitt inflytande. Ryske tsaren Ivan IV ( 1530-84), ett namn som få kan referera till, men som i Sverige är känd under namnet Ivan den förskräcklige, blev bestört. Han ville inte inringas av svenskarna. Därför inleddes en invasion längs kusten. Ryssarna lyckades inta klostret som brändes ner 1577. Längre än så kom man inte. Sedan dess står ruinerna kvar efter det största Birgittaklostret som fanns utanför rikets gränser. Ivan IV var den sjukaste av alla ryska regenter, så paranoid att han mördade sin egen son. På slutet av sin levnadsbana krävde tsaren att få Johan III:s polska hustru utlämnad, "Lämna ut polackinnan din bondedräng", som det stod i ett av breven som utväxlades mellan de två regenterna. Det var nog en och annan tjänare i Stockholms slott som fick känna på den silverhammare som Johan III hade i sitt bälte. Den kastades ofta i vredesmod. Ivan IV ville hindra att vi byggde allianser med Polen. Dessutom kände tsaren sig kränkt. Han hade själv friat till drottningen, men fått nobben Denna period av krig kallas för det livländska kriget 1570-83. Sverige gick segrande ur det. Vår maktställning befästes i Estland. Området blev rikets första utländska provins och styrdes av en generalguvernör som endast var underordnad kungen. Namnet på det erövrade territoriet blev Svenska Estland.
Efter att ha åkt omkring i de stora och anonyma bostadsområdena som omgärdar Tallinn, körde bussen upp på Domberget, stadens centrum. Nu skulle det ätas lunch. Alla var bra hungriga. Maten som kom in, var segt kött med sönderkokt potatis. Till detta dracks mineralvatten som smakade vedervärdigt. Efter måltiden fick vi gå runt på egen hand. Rubeln gick inte att handla upp. Allt var stängt, förutom de små kioskerna. Där fanns billiga ryska cigaretter men inte mycket mer. Pengarna donerades till en gammal kvinna som sålde granris. Hon grät av lycka. Summan motsvarade säkert flera månadslöner. Hela Tallinn var grått, förfallet och ekade av tomhet. Var är människorna? Vi sprang på några ryska kadetter. En av dem sålde sin uniformsmössa till mig för 50 kr. Tillbaks på båten kom tanken om inte århundrades fest hade missats. För nyårsaftonen var landets första fria sedan 1939. Denna kväll vara alla vinnare och kungar. Firandet måste ha varit enormt. Det otänkbara hade blivit tänkbart. Estland som hade förlorat en tredjedel av sin befolkning under kriget, hade dessutom blivit i knapp majoritet i sitt eget land. Nog togs den bästa av alla konjakflaskor fram i lägenheterna, nog skar man upp det finaste köttet, la sina sista hårt intjänade pengar på fyrverkerier och nog festades det som aldrig förr. Crescendot blev när TV-bilderna visade den sovjetiska fanan som halades på Kreml. Sovjetunionen hade upplöst sig självt. Alla visste att vardagen kom imorgon. Vi såg den i de förfallna områdena nere i hamnen. Esterna visste det redan tidigt. Men friheten är ibland mer värd än maten i magen, så herr Bertold Brecht kan ha fel, när han säger att först kommer maten, sedan moralen. Säkert låg alla ester hemma bakfulla och lyckliga. Hemfärden blev en mardröm, höga vågor och storm gjorde oss sällskap hela vägen till Stockholm. Nästan 17 år senare åktes samma båt igen. Den var tillfälligt insatt på linjen Stockholm-Riga, Det kändes som att träffa en gammal vän. Idag går fartyget på linjen Kapellskär-Paldiski. Mvh Fredrik www.estlandweb.com/estland 
