Markusplatsen har alltid varit Venedigs politiska och religiösa centrum genom århundradena, och är samtidigt en av världens vackraste platser. Numera intas torget av oss turister som sitter och njuter på de eleganta caféerna. Tusentals människor trängs på piazzan och låter duvorna äta dem ur händerna. Inramad på tre sidor med vackra offentliga byggnader. Husen är översållade med kolonner och statyer. Men det är Markuskyrkan som fångar uppmärksamheten, med sina kupoler, mosaiker och bysantinska arkitektur.
Under åren 1000-1400 växte Venedig till en stormakt med en väldig flotta av handelsfartyg och krigsskepp. Piraterna besegrades flera gånger längs den nuvarande slovenska och kroatiska kusten och områdena erövrades. Konstantinopel intogs under fjärde korståget 1204 och 1378 besegrades ärkerivalen Genua som var handelsrepublikens största konkurrent i Medelhavet. Styrelseformen var mer demokratisk än omgivningen. Femhundra adelsmän ingick i stora rådet som valde dogen, republikens statsminister. Vasco da Gamas upptäckt 1498 av sjövägen till Indien söder om Afrika blev början till slutet för Venedig som stormakt. År 1797, tvingades den etthundratjugonde dogen Lodovico Manin att överlämna makten till Frankrike, 1.100 år efter utnämningen av lagunens första ledare. År 1866 förenades staden och närbelägna landskap med kungariket Italien genom en folkomröstning. Den siste dogen syns på bilden nedan. Deras berömda palats ligger också vid Markusplatsen.
I själva Venedig har befolkningen minskat till ca 70.000, jämfört med 200.000 under stadens storhetstid. Turisten upplever ett Venedig i förfall, även fast det används miljarder på restaurering av historiska byggnader och skydd mot översvämningar. Men slitaget överskuggas totalt av stadens charm. Mvh Fredrik www.comune.venezia.it/
