Innan Rumänien och Bulgarien kom med i EU, hade Lublin unionens lägsta BNP per capita. Trots sina magra inkomster har staden alltid spelat en stor roll i Polens historia. En anledning är det geografiska läget, Lublin ligger i gränstrakten till f.d. Sovjetunionen, och det är bara 155 km upp till Warzsawa. Grundad som en utpost på 1100-talet, för att skydda Polen mot invaderande tatarer. Några århundraden senare är Lublin en etablerad stad. Man lever på handeln mellan västra Europa och dåvarande Tsarryssland. Även denna ort får en stor judisk befolkning med tiden. Folket förintas i andra världskriget i Majdanek, några km österut från centrumet. När Röda armén befriade Lublin i juli 1944, fann man ett samhälle som var ärrat av ockupationen. Men trots förstörelsen hade staden kvar många av sina tilltalande kyrkor och vitmenade hus. Hemligheten, Majdanek var det första dödslägret som upptäcktes av de allierade. En halv miljon människor mördades där. Likstanken och lukten av bränt kött tvingade invånarna att hålla fönstren stängda under flera år, trots det hade människorna svårt att sova. Idag finns det endast 12 personer med judisk tro kvar i Lublin. Strax innan första världskriget fick man ett privatuniversitet, som märkligt nog fick fortleva under hela kommunisttiden. Läroanstalten var det enda privata i hela östblocket. Numera börjar den ekonomiska aktiviteten att öka och syns både i antalet nya bilar och de tråkiga galleriorna som växer upp här och där. Överallt rustas bostäder och kulturbyggnader upp. Polen tar var femte euro som går i regionalstöd inom EU 2007-13, en stor del av pengarna kommer att investeras i staden. Ett av Polens största energibolag är på väg att bygga landets första kärnkraftverk i regionen. Handeln med Ukraina ökar och underlättas, när östra grannen anpassar sina tullar till EU. Dessutom slopar man visumtvånget. Allt låter som en solskenshistoria, men klyftorna mellan staden och den omgivande landsbygden ökar. Jordbruksbefolkningens välstånd halkar efter. På en av de slitna vägarna, norrifrån kom jag och min kompis farande.
Den viktigaste historiska händelsen som har inträffat här, var 1569, när Polen och Litauen skrev under Lublinavtalet och bildade en gemensam stat. Litauerna kände sig tvingade att knyta närmare band med sina katolska bröder. Landet låg ständigt i farozonen för ett växande och makthungrigt Ryssland. Nu skapades Europas största land, som sträckte sig från Östersjön ner till Svarta havet, se kartan ovan. Dubbelmonarkin hade en regent och ett parlament. I Polen ses detta avtal som en stor framgång och en viktigt orsak till att den polska kulturen expanderar och växer. Lituaerna känner sig lite som svenskarna gjorde under Kalmarunionens tid, åsidosatta och förtryckta av polackerna, fast i vårat fall var boven dansken. En del historiker menar att avtalet la grunden till Polens delningar under slutet av 1700-talet, då landet försvann som nation. Man hade helt enkelt blivit för mäktiga, men var ändå försvagade av inre konflikter, vilket möjliggjorde att grannarna kunde erövra dubbelmonarkin. Under de sista dagarna i november 1918, när första världskriget gick mot sitt slut, bildades den första provisoriska polska regeringen i Lublin, som indirekt återupprättade nationen igen, efter att ha varit en del av Tsarryssland i 123 år. Till sist var det här som Stalin satte upp sin polska kommunistiska regeringen i juli 1944. Helt i strid mot folkrätten, när den erkända exilledningen satt i London. Men diktatorn ville under inga omständigheter ha tillbaka dem, nu fick Polen ett marionettstyre, som varade fram till 1989. Nedan syns det ödesdigra manifestet som sattes upp överallt i Polen 1944-45. Idag utvecklas nationen snabbt, och kommer med tiden att bli en nettobetalare till EU. I min iver att redogöra för de historiska händelserna, glömde jag bort att skildra mitt egna möte med orten. Kort kan det bara sägas, att denna stad föll jag för direkt. Hit ska undertecknad återkomma. Högst upp syns man nedanför Lublins största sevärdhet, det vita renässansslottet.
