En tågluff 1989, tog oss hit. München blev alltid ett stopp på vägen. Denna gång användes tiden till ett besök på olympiaområdet, där staden höll sommarspelen 1972. Själva tillställning minns mest för den tragiska massakern på de israeliska idrottsmän, som först togs som gisslan av terrorgruppen svarta september, och sedan blev mördade när tysk polis försökte att frita dem. På området finns tre större anläggningar, bland annat olympiastadion som rymmer närmare 70.000 åskådare. Den var hemmaarena för FC Bayern München fram till 2006. Idag är det troligtvis rätt ödsligt här. För 1 D-mark fick man gå in på arenan, vilket gänget gjorde. Micke Blom fotograferade mig och kompisen Blomberg, när vi stod på planen. Det blev min största idrottsliga prestation hittills, när fotbollsframgången annars bestod i att spela högerback i IK Beles pojklag. Största bedriften var vinsten i Hemglasscupen 1978. Annars en karriär utan gjorda mål och gula eller röda kort. Nu har jag i alla fall stått vid mittcirkeln, där VM-finalen spelades 1974, på samma plats som grabbarna Johan Cryff och Franz Beckenbauer har rullat boll. Av någon underlig anledning tog vi taxi ut hit. Det går annars lätt att ta tunnelbanan till olympiaområdet. Så där slösade man bort pengar ur vår magra budget. För övrigt kan det tilläggas att sällskapet sov på stationen för att spara pengar och levde på korv och öl i denna bayeriska metropol. Det blev en hel del 1.2 liters bägare som sveptes kvällen innan på de inbjudande ölhallarna. Lite intermezzon uppstod, men vi lyckades reda ut dem och kunde senare på natten rulla ut sovsäckarna på München Hauptbahnhof. Gänget vi umgicks med, påträffades några dagar senare i Jugoslavien, då var en borta, han satt arresterad för våld mot tjänsteman.
Främsta skälet till påhälsningen var att vi ville bada, och det skedde i samma bassäng som Ulrika Knape tog guld i simhopp. Simhallen är gigantisk stor. Det var inga problem att komma in, förutom att alla badande var tvungna att bära en illasittande ful blå badmössa. Jag och Blomberg kapitulerade och drog på oss den. Micke Blom vidhöll sin stolthet och satte sig på läktaren istället. Tillbaka till stan blev det senare mer öl och korv. På kvällen hoppade vi på nattåget till Jugoslavien. Målet var underbara Split. 
Auf Wiedersehen Fredrik www.olympic.org/en/content/Olympic-Games/All-Past-Olympic-Games/Summer/Munich/
