Bardejov är traktens ekonomiska center och grundades på 1200-talet, längs norra handelsvägen mellan
Polen och
Ungern.
Staden anses som den mest gotiska staden i
Slovakien. Byggstilen är väldigt framträdande bland innerstadens hus.
Det utsatta läget, ledde till att invånarna redan tidigt befäste orten, delar av den gamla stadsmuren finns ännu kvar.
Men
Bardajevo har sedan länge växt ur sin gamla kostym, och har nu runt 40.000 invånare.
Under kommunisttiden renoverades alla 84 byggnader vid det stora torget, ett projekt som kostade 100 miljoner kr att genomföra.
Men detta gjorde så småningom att
Bardejov blev upptagen på
UNESCO:s världsarvslista. Länge var man väldigt framgångsrika inom textilindustrin, och tjänade stora pengar.
Staden höll årliga handelsmässor och satte upp en egen armé som skyddade köpmännens transporter.
Mellan försäljningen avrättades infångade banditer på Rådhustorget.
Min visit blev ganska kort, någon timme bara.
Utanför den äldre delen dominera betonghus uppförda efter andra världskriget.
Det var lite svårt att orientera sig,
skyltarna var små och misstolkades hela tiden, d.v.s. att antingen körde man av en gata för tidigt, eller en för sent.
Jag och kompisen
Enricos intryck av
Slovakien fick ingen god start, man frös och försökte skydda sig från regnet.
Maten bestod av mediokra
mackor på
fiket vid stora torget, som saknade toalett. Servicen var sämre än sämst.
Språkförbristningen var total.
Ett slumpvist
pekande på en bild av en smörgås blev faktorn, som avgjorde vilken brödbit som till slut kom in på tallriken.
Sammantaget gjorde allt detta att vi längtade tillbaka till
Polen. Men de inhemska turisterna verkade trivas och köpte glass trots kylan, som
t.ex. tjockisen bakom mig på bilden ovan.
Glass med
körbärssmak är populärt här.
Nere vid parkeringen hittades en buske, som kunde vattnas
av mig.
Vi kom över gränsen från Polen. Duklapasset som skär igenom delar av Tatrabergen var vår väg hit. Landskapet är kuperat och grönskan var alltjämt riklig. Dock hängde regnet över oss och kallt är det, trots att det fortfarande var augusti. Bardejov ligger ganska isolerat och byarna som passeras är små. I området finns många zigenare, folket bor ensamma i egna distrikt, oftast i anslutning till något samhälle. Deras bostäder är verkligen eländiga, en hel del verkar bo i provisoriska skjul. Runt omkring står bilvrak och på marken ligger utslängda sopor. Längs vägkanten vandrar de och tigger, i sällskap med en och annan aprak slovak, som försöker stoppa oss för att få skjuts. Särskilt en full person minns, när han var bandagerad på ena handen och hade en flaska sprit i den andra. Mannen försökte fånga vår uppmärksamhet, men kompisen valde istället att gasa på lite extra. Vilket undertecknad uppskattade. Bilen var vår frizon från kylan och regnet, men även för att slippa alkoholister.
Bardejov är traktens ekonomiska center och grundades på 1200-talet, längs norra handelsvägen mellan Polen och Ungern. Staden anses som den mest gotiska staden i Slovakien. Byggstilen är väldigt framträdande bland innerstadens hus. Det utsatta läget, ledde till att invånarna redan tidigt befäste orten, delar av den gamla stadsmuren finns ännu kvar. Men Bardajevo har sedan länge växt ur sin gamla kostym, och har nu runt 40.000 invånare. Under kommunisttiden renoverades alla 84 byggnader vid det stora torget, ett projekt som kostade 100 miljoner kr att genomföra. Men detta gjorde så småningom att Bardejov blev upptagen på UNESCO:s världsarvslista. Länge var man väldigt framgångsrika inom textilindustrin, och tjänade stora pengar. Staden höll årliga handelsmässor och satte upp en egen armé som skyddade köpmännens transporter. Mellan försäljningen avrättades infångade banditer på Rådhustorget. Min visit blev ganska kort, någon timme bara. Utanför den äldre delen dominera betonghus uppförda efter andra världskriget. Det var lite svårt att orientera sig, skyltarna var små och misstolkades hela tiden, d.v.s. att antingen körde man av en gata för tidigt, eller en för sent. Jag och kompisen Enricos intryck av Slovakien fick ingen god start, man frös och försökte skydda sig från regnet. Maten bestod av mediokra mackor på fiket vid stora torget, som saknade toalett. Servicen var sämre än sämst. Språkförbristningen var total. Ett slumpvist pekande på en bild av en smörgås blev faktorn, som avgjorde vilken brödbit som till slut kom in på tallriken. Sammantaget gjorde allt detta att vi längtade tillbaka till Polen. Men de inhemska turisterna verkade trivas och köpte glass trots kylan, som t.ex. tjockisen bakom mig på bilden ovan. Glass med körbärssmak är populärt här. Nere vid parkeringen hittades en buske, som kunde vattnas av mig. 
Att rekommendera ett besök hit är svårt, eftersom staden ligger en bit bort från de stora vägarna. Men trakterna som omgärdar Bardejov är vackra och Rådhusplatsen är fin. Kanske att allt får ett annat intryck om det är varmt och gassande sol. Men för min del, räcker ett besök här. Mvh Fredrik www.bardejov.sk/
