När klass 9A gick ut vårterminen 1986, åkte vi på en skolresa till
Köpenhamn.
Pengar hade sparats i två år för att kunna genomföra färden, de flesta hade gått i samma klass sedan lågstadiet.
Resan skulle på sätt och vis bli en tack och adjö föreställning till oss alla.
Förväntningarna var stora,
Köpenhamns lockelser var många.
Upplevelsen att världen börjar där, d.v.s. kontinenten och det annorlunda, men också allt spännande, den känslan kommer fortfarande över mig när jag vistas i
Köpenhamn.
Trots att undertecknad har besökt snart 70 länder och territorier.
En tidig tågresa över
Helsingborg och
Helsingör tog oss dit. Järnvägsstationen mötte oss med fylla och oväsen.
På transportknytpunkten hänger mycket lodisar och annat löst folk. Hotellet låg på
Istedgade, bakom stationen i det ökända porrdistriktet.
Gatan är två kilometer lång och full med hotell, sexklubbar och sjaskiga ölcaféer. Doften av färsk spya och avslagen öl är ständigt närvarande, liksom narkomaner och hemlösa.
Hotellet var döpt efter
Köpenhamns grundare biskop Absalon.
Under andra världskriget sattes flygblad upp i området som hånade tyskarna med följande text.
Rom og Paris kan ni ta - men Stalingrad og Istedgade overgiver sig aldrig. Men miljön var för oss hur attraktiv som helst, vi kunde köpa alkohol och cigaretter i butikerna och tjuvkika in i porrbutikerna.
Dessutom kunde man få danska wienerbröd till frukost.
Det var glada dagar i Danmark, fotbollslaget gjorde succé i världsmästerskapet i
Mexico. På kvällarna sändes matcherna på storbildsskärm på Tivoli och sen var det fest hela natten när de hade slagit
Uruguay med 6-0.
Enda plumpen på resan var besöket till Carlsbergs bryggeri, där jag och besvikna klasskamrater endast fick prova läsk, medan föräldrarna erbjöds öl.
Men det dracks mycket Bacardi med Coca-Cola istället i smyg på hotellrummen.
Hemresan kom och samtliga var nöjda med klassresan. De medföljande föräldrarna tyckte nog att det var extra skönt att slippa vara barnvakter åt oss.
Köpenhamn blev från och med nu alltid förknippat med glädje.
Det har gått några år sedan undertecknad besökte
Danmarks huvudstad, men jag återkommer med jämna mellanrum.
Ovan syns Kent, den enda klasskamrat som jag fortfarande har lite kontakt med.
Hvergang Fredrik
www.absalon-hotel.dk/
För nästan 5000 år sedan blev Giza den kungliga begravningsplatsen. På mindre än 100 år uppförde antikens egyptier de tre pyramidkomplexen för sina avlidna härskare. När monarken dött fördes kroppen med båt till daltemplet för iordningställande, innan den togs uppför processionsvägen och gravsattes under, eller i vissa fall inne i pyramiden. Dödstemplen skulle sedan underhållas i många år och prästerna lämnade dagligen offergåvor till den avlidna faraon. Närmaste familjen och hovfolk placerades i mindre angränsande gravar, för att kunna vara delaktiga i regentens makt i döden, på samma sätt som de hade varit i livet. Arkeologerna är överens om att pyramiderna användes som monumentala byggnadsverk för kungarnas sista vila. Längst upp satt guldtäckta murplattor som fångade solens första strålar. Den verkliga avsikten bakom pyramidernas rum och utrymmen är dock fortfarande okänd. Flertalet forskare har antagit att lokaliseringen av dem, där de sydöstra hörnen bildar rak nordlig linje, samt att vissa luftschakt pekar mot viktiga stjärnbilder, har lett till åtskilliga fantasifulla förklaringar. Men egyptologer hävdar att det är i enlighet med folkets seder och tron att faraons själ skulle stiga upp och förenas med de eviga stjärnorna. 
Ovan syns undertecknad framför Cheopspyramiden, som sägs rymma över två miljoner stenblock med en genomsnitt vikt på 2.5 ton, men vissa stenar i sockeln är så tunga som 15 ton. Det tog 20 år för omkring 100.000 man att uppföra gravplatsen. I Egypten finns 97 pyramider, alla plundrade. Fram till 1800-talet var Cheopspyramiden världens högsta byggnad. Det blev Eiffeltornet som petade ner komplexet från tronen 1889. För en så väldig anläggning är även precisionen förbluffande, största skillnaden i längd mellan de fyra 230 meter långa sidorna är endast 4 centimeter. Konstruktionsmetoderna och syftet bakom vissa av kamrarna och schakten är ännu okända. Nuförtiden är det förbjudet att klättra på pyramiderna. Men under 1800-talet var det nästan ett måste att turisten skulle nå toppen. I en guidebok stod följande råd. "Med hjälp av två beduiner, en i var hand, och om så önska, av en tredje (ingen extra kostnad) som trycker på bakifrån, börjar resenären sin klättring uppför trappstegen" När de väl kommit upp karvade många in sina namn i stenblocken. Med över 1.5 miljoner människor som årligen löser entré, är Gizaplatån ett av världens mest besökta turistmål. Chefrenspyramiden är näst störst, vars sockel är 15 meter kortare, men det skiljer endast tre meter i höjd mellan dem. Idag ser dock Chefrenspyramiden större ut, därför att den är uppförd på högre markhöjd. Toppen har behållit sitt kalkstenshölje som en gång i tiden täckte alla tre pyramiderna. De övriga avlägsnades av Kairos medeltida härskare, som använde dem till sina egna monument. Till slut lite om Mykerionspyramiden som är klart mindre än de andra två. Man tror att storleken minskade till förmån för daltemplen som istället blev större och mer utstuderade. Mykerionspyramiden var den enda som öppnades för oss besökare. Luften inne i byggnaden var kvalmig och det var trångt. Museumvakterna försökte hela tiden få dricks. Även turistpoliserna ute på platån tiggde. Kommersen var för mycket, alla ville tjäna pengar. Överallt sprang försäljare som proppsade att undertecknad skulle köpa deras krimskrams. Men visst är det fantastiskt att ha sett dessa arkitektoniska bedrifter.
Den berömda sfinxen står vakt nedanför Chefrenspyramiden, och är uthuggen från en natursten, som täckts med formade stenblock. Trots att det ofta sagts att sfinxens näsa sköts bort av mamlukerna, osmanerna eller Napoleons franska armé, har forskare nu fastslagit att kroppsdelen försvann på 1400-talet. Tänkbar orsak är vinderosion. Tavlan högst upp visar Napoleon när han besökte området 1798. Cirka 15 km norrut besegrade kejsaren mamlukerna. Drabbningen kallas för slaget vid pyramiderna. Fransmännen hade endast 20.000 man mot fiendens 60.000 soldater. Men med taktisk briljans och moderna vapen vann de i alla fall. Förlusten innebar att mamlukernas 700-åriga styre över Egypten var till ända. Från början hade sfinxen ett skägg, symbolen för kunglighet, även det har fallit bort. En del av skägget finns på British Museum i London. Mvh Fredrik www.looklex.com/egypt/intro01.htm/
Carl Gustaf 
