Med spårvagn från Alicante tar det cirka 20 minuter ut till El Campello.
I kommunvapnet finns stadens enda historiska sevärdhet, nämligen det stora tornet som byggdes på 1500-talet för att överblicka havet, och varna invånarna om det kom berbiska pirater.
Varje oktober anordnas en fest.
Folk klär ut sig till pirater och det pangas med arkebusar, ett slags skjutvapen från 1400-talet. Man genomför ett låtsatsbatalj på huvudgatan som krönts med ett färgsprakande fyrverkerier på senkvällen.
Bakom mig på bilden ovan, syns utgrävningar från en handelsplats som beboddes på 1000-talet f.Kr.
Idag lever över 25.000 människor i samhället.
El Campello är en av åtskilliga semesterorter som ligger längs Spaniens kust. Bebyggelsen består av stora betonghus som är uppställda längs butikskantade gator.
Det finns kebab, pizzaställen, en engelsk mataffär som t.ex. säljer delikatessen mossade gröna ärtor på burk, samt billiga kinesaffärer som saluför krimskrams.
På pubarna visas fotboll och ölen är förhållandevis billig, 20-25 skr.
Det har blivit några vändor hit, när en f.d. arbetskompis äger en lägenhet där. En helt okej plats att fly från vintern, dock var det alldeles för kallt att vara i El Campello i januari.
Men från mars och framåt är klimatet behagligt.
Det mesta kretsar runt hamnen och stranden. Där ligger även en stor marina och en lokal fiskmarknad. Till vår stora förvåning fanns en automat som sålde daggmaskar på burk.
Från höjden kan man blicka bort mot det höghustäta Benidorme.
Dit går spårvagnen också, men metropolens glans har flagnat rejält.
På 1980-talet gick det massor av charterresor hit, numera går inga resor längre till Benidorme från Sverige. Minns att många kompisar for dit, det var ortens ökända uteliv som lockade.
Idag är det i huvudsak brittiska pensionärer som övervintrar där. Det säger ju allt om Benidormes nuvarande status.
Det är verkligen lugna dagar i El Campello, och när mina besök alltid har inträffat under lågsäsongen blir det än mer tydligt.
Oftast görs det utflykter i regionen eller så åker man in till Alicante och Benidorme.
Frukosten är dagens höjdpunkt, mycket oliver, paprika och bröd trycks ner, särskilt när kompisen B-O dubbeldukar.
De kulinariska fick stå tillbaka för pizza och kebab.
Lite av friden stördes av en medbjuden kurd, som hade svårt att förhålla sig till undertecknads beundran för Tyskland. När jag i diskussionen faktiskt förklarade att det bor närmare en miljon kurder i landet, blev han lite surmulen.
Själv är jag hjärtligt trött på människor som inte kan särskilja dagens Tyskland med Nazityskland.
Vi kommer definitivt inte att resa ihop igen.
Men för att avrunda i lite mer positiva tongångar, så var tiden i El Campello väldigt rofylld.
Det är ingen plats som undertecknad skulle rekommendera att åka till, men om tillfället ges så är det inte en katastrof att hänga i staden för några dagar.
