Carl Gustaf Armfeldt (1666-1736) ledde Sveriges nordarmé under
Karl XII sista krigskampanj i Norge. Finländaren hade tjänstgjort tolv år i Frankrike, innan hemkallelsen till riket kom 1701.
Som befälhavare för armén i Finland misslyckades han att stoppa ryssarna i Stora nordiska kriget 1700-21.
Med små resurser försvarades gränserna länge men 1713 ockuperades hela nationen av
tsar Peter den stores soldater.
Händelsen är känd som den stora
ofreden (isoviha på finska) i Finland, en tid när den gamla förvaltningen slutade fungera och ett militärvälde infördes istället.
Åtskilliga flydde ur landet.
Carl Gustaf Armfeldt hade fortfarande rikets förtroende och 1718 skulle generallöjtnanten inta
Trondheim och kapa Norge på mitten.
Fälttåget utgick från Östersund och de över 8.000 soldaterna var illa utrustade.
Många var finnar från
Österbottens infanteriregemente,
Björneborgs infanteriregemente samt Åbo och
Nylands regementen till häst.
Det svenska manskapet kom främst från
Härjedalen och Jämtland.
Huvudstyrkan under kungens ledning skulle ta Fredrikstens fästning i söder och därefter dagens Oslo.
Till en början gick det enligt planerna.
Trondheim föll snabbt, men uppe på Kristianstens fästning höll försvarna ut. Se bilder nedan.
På vallarna stod 76 kanoner som skrämde iväg inkräktarna.
Hösten kom och situationen blev allt mer kritisk. Den blöta sommaren förstörde vägnätet och försörjning blev än svårare att klara av.
Efter
Karl XII:s död vid Fredrikstens fästning 30 november beordrades alla svenska trupper att återgå till Sverige.
Först i mellandagarna nådde orden nordarmén.
Carl Gustaf Armfeldts huvudläger fanns i dalen utanför
Trondheim. Trots vinter låg endast ett tunt snötäcke på marken, så det beslutades att man skulle marschera tillbaka.
Soldaterna var slitna efter 4 månaders fälttåg.
Därför skulle den kortaste vägen tas, den över fjällen. En snöstorm svepte över landskapet. Sikten var noll och temperaturen sjönk fort.
Manskapet dog som flugor.
Bara första natten frös 200 man ihjäl, trots ihärdiga försök att värma sig genom att elda upp allt från vagnar till gevärskolvar.
Återtåget övergick i kaos.
De efterföljande dygnen fortsatte det att blåsa kraftigt. I början av januari 1719 kom resterna av armén fram till
Duved där inkvartering var ordnad.
På fjället låg över 3.000 ihjälfrusna och ytterligare 700 dog sista etappen in i Sverige. Kartan längst ner visar förflyttningen.
Av de överlevande på 2.000 blev cirka 600 invalidiserade för resten av livet.
Det sägs att rovdjuren ökade i trakterna de följande åren. För på fjället kunde de frossa på häst- och människokött.
Karolinernas dödsmarsch var en konsekvens av fiaskot i
Trondheim. Hade nordarmén intagit hela staden så hade hemresan kunnat organiserats under mer ordnade former.
En aprildag vandrade undertecknad på Kristianstens fästning. Utsikten är vacker och hela
Trondheim brer ut sig nedanför.
Byggd åren 1682-84.
När Norge
erövrades 1814 bestämde
Karl XIV Johan att försvarsverket skulle läggas ner. Några kanoner fick stå kvar och användas till att varna invånarna vid bränder.
Efter andra världskriget avrättades krigsförbrytare här.
Idag är området öppet för allmänheten.
En aprildag vandrade undertecknad på Kristianstens fästning. Utsikten är vacker och hela Trondheim brer ut sig nedanför. Byggd åren 1682-84. När Norge erövrades 1814 bestämde Karl XIV Johan att försvarsverket skulle läggas ner. Några kanoner fick stå kvar och användas till att varna invånarna vid bränder. Efter andra världskriget avrättades krigsförbrytare här. Idag är området öppet för allmänheten.
