När klass 9A gick ut vårterminen 1986, åkte vi på en skolresa till Köpenhamn. Pengar hade sparats i två år för att kunna genomföra färden, de flesta hade gått i samma klass sedan lågstadiet. Resan skulle på sätt och vis bli en tack och adjö föreställning till oss alla. Förväntningarna var stora, Köpenhamns lockelser var många. Upplevelsen att världen börjar där, d.v.s. kontinenten och det annorlunda, men också allt spännande, den känslan kommer fortfarande över mig när jag vistas i Köpenhamn. Trots att undertecknad har besökt snart 70 länder och territorier. En tidig tågresa över Helsingborg och Helsingör tog oss dit. Järnvägsstationen mötte oss med fylla och oväsen. På transportknytpunkten hänger mycket lodisar och annat löst folk. Hotellet låg på Istedgade, bakom stationen i det ökända porrdistriktet. Gatan är två kilometer lång och full med hotell, sexklubbar och sjaskiga ölcaféer. Doften av färsk spya och avslagen öl är ständigt närvarande, liksom narkomaner och hemlösa. Hotellet var döpt efter Köpenhamns grundare biskop Absalon. Under andra världskriget sattes flygblad upp i området som hånade tyskarna med följande text. Rom og Paris kan ni ta - men Stalingrad og Istedgade overgiver sig aldrig. Men miljön var för oss hur attraktiv som helst, vi kunde köpa alkohol och cigaretter i butikerna och tjuvkika in i porrbutikerna. Dessutom kunde man få danska wienerbröd till frukost. Det var glada dagar i Danmark, fotbollslaget gjorde succé i världsmästerskapet i Mexico. På kvällarna sändes matcherna på storbildsskärm på Tivoli och sen var det fest hela natten när de hade slagit Uruguay med 6-0. Enda plumpen på resan var besöket till Carlsbergs bryggeri, där jag och besvikna klasskamrater endast fick prova läsk, medan föräldrarna erbjöds öl. Men det dracks mycket Bacardi med Coca-Cola istället i smyg på hotellrummen. Hemresan kom och samtliga var nöjda med klassresan. De medföljande föräldrarna tyckte nog att det var extra skönt att slippa vara barnvakter åt oss. Köpenhamn blev från och med nu alltid förknippat med glädje. Det har gått några år sedan undertecknad besökte Danmarks huvudstad, men jag återkommer med jämna mellanrum. 
Ovan syns Kent, den enda klasskamrat som jag fortfarande har lite kontakt med. Hvergang Fredrik www.absalon-hotel.dk/
