Minggravarna i Kina.

Norr om Peking ligger 13 av Mingdynastins kejsare begravda. Dynastin styrde över Kina mellan åren 1368-1644. Det var under deras tid man flyttade landets huvudstad från Nanjing till dagens Beijing, eller som vi säger i västvärlden, Peking. Namnet Beijing betyder på mandarin, den norra huvudstaden och Nanjing betyder den södra.

En anledning till flytten, var att kejsarna ville ha bättre kontroll över mongolerna. I syfte att hålla tillbaka folken i norr förbättrades och utvidgades Kinesiska muren. Ett nytt kejserligt palats uppfördes på ruinerna av det mongoliska för att manifestera deras makt. Det som vi kallar för den förbjudna staden.

Mongoliska riket var sönderslaget av inre motsättningar och Kina kunde därför återta många förlorade områden.

Nordväst om Peking, ungefär 50 km från staden ligger Minggravarna. Jag och min bror Thomas tog en guidad tur hit. Vi ville slippa storstadens brus för en stund.

Resan upp hit med buss och guide samt middag kostade endast 150 kronor per person.

Det var den tredje mingkejsaren Zhu Di som valde att bygga sin sista viloplats i området. Den är centralast och de andra är grävda i relation till den. Platsen för gravarna valdes ut efter dåtidens främsta geomatriker med hänsyn till feng-shui-krafterna.

Läran bygger på de fem elementen, trä, eld, jord, metall samt vatten. Dessa ska formas i harmoni med jordens energiflöden. I västvärlden ses den som pseudovetenskap, men i de kinesiska språkländerna tas feng-shui fortfarande på fullaste allvar.

Norrifrån är platsen skyddad av bergen mot såväl onda andar som förödande vindar. Ingen obehörig fick vistas i området som vaktades noggrant och sköttes om av tusentals personer.

Fram till gravfältet leder den sju km långa heliga vägen, som börjar med en väldig triumfbåge. Därefter följer en allé med djur ordnade i tolv par efter varandra. De är från 1435 och huggna i vit marmor.

Djuren står parvis mitt emot varandra, där ena står på vakt medan den andra vilar.

En av kejsarna som ligger begravd här är Wanli (1563-1620). Han besteg tronen vid en ålder av endast nio år och regerade i 48 år. Denna tidsperiod kännetecknas av ett stadigt förfall för dynastin.

Wanli använde stora summor från statskassan till att bygga sitt mausoleum.

Landet låg ständigt i krig med sina grannar. Men kejsaren var den första att släppa in kristendomen i Kina, när Jesuiterna tilläts att missionera. Graven är den enda i området som är öppen för oss turister och började att grävas ut 1956. På order av den "röde kejsaren" Mao Tse-tung.

Här svartväxlade min brorsa med en lokal "affärsman". Problemet var bara att pengarna han fick för sina dollar inte var kinesiska utan taiwanesiska. Den valutan är inte lika mycket värd. För oss var det omöjligt att se olikheterna, när de kinesiska tecknen ser likadana ut.

Men visst borde man ha sett skillnad på Mao och Chiang Kai-shek som pryder sedlarnas framsidor.

Idag är området klassat som världsarv och finns med på UNESCOS lista sedan 2003.

Mvh Fredrik

http://www.mingtombs.com.cn/

Jag besteg klippan ovanför Cefalu.

Ovanför staden ligger ett stort framskjutet berg, som på italienska heter, La Rocca, klippan. Den är nästan 300 meter hög och här finns lämningar från grekiska tempel och muslimska borgar.

Cefalu växte fram under dess skugga och omsluter klippan med sin bebyggelse.

Det finns en utmärkt vandringsled upp till toppen. Jag och Björn blev sugna att gå upp hit. De andra två i resesällskapet var mer lockade att tillbringa förmiddagen nere vid Cefalus stränder.

Så tidigt en morgon gick vi hit. Trots att de var ganska behagligt väder och solen inte hade nått sitt zenit, tog det ganska mycket på krafterna att ta sig upp för klippan.

Längs stigen växer mycket kaktus. Det finns även många olivträd, det ljusgröna guldet, som romarna kallade trädets frukter. Utan att tappa tråden allt för mycket, så räknas oliver och dess olja in i basen på det så kallade "medelhavsmaten". Många forskare brukar räkna dieten som den mest hälsosamma i världen.

På Sicilien var man först i dagens Italien att använda oliver och det är tack vare grekerna som införde matkulturen, när de koloniserade ön. Ett olivträd kan bli över 1.000 år gammalt.

Den karga växtligheten gav en spännande atmosfär, tillsammans med templen och borgruinerna.

Här uppe finns en vidsträckt utsikt, det går nästan att se ända bort till Palermo.

Bakom klippan går ett annat bergmassiv, som hindrar sikten mot den inre delen av ön. Men ut mot havet är den oändlig.

Det krävs inte många hjärnceller att förstå varför man byggde en befästning här uppe. Från denna klippa kunde grekerna, romarna, muslimerna och slutligen normander kontrollera hela norra kusten.

Det var en hel del folk som vandrade där uppe och vi mötte många svenskar. Det är märklig att ett litet land som Sverige med nio miljoner invånare syns och hörs så mycket utomlands.

Vart jag än i världen går, nog möter undertecknad alltid en svensk och här var inget undantag.

När man kom tillbaka ner i staden var det dags för lunch.

Men innan dess sökte vi upp de andra två slöfockarna och tog ett dop i det varma och salta vattnet.

Stränderna i Cefalu är de populäraste på norra kusten. Palermo saknar stränder och det medför att alla åker hit på helgerna och badar. Stränderna blir snabbt knöckfulla.

Mvh Fredrik

http://www.internationeloliveoil.org/

Kungagravarna i Rabat.

I Rabat finns de marockanska kungarnas mausoleum. Det ligger mitt emot Hassantornet, som var tänkt att bli världens högsta minaret omgiven av världens största moské. Bygget påbörjades 1195, men kom att avstanna efter fyra år när den lokala härskaren dog.

Det röda tornet som är byggt i sandsten blev endast 44 meter och inte 86 som det var tänkt. Runt byggnaden finns över 200 vita kolonner som var fundamentet till moskén som aldrig färdigställdes.

Mitt emot den ofullbordade helgedomen med sitt krympta torn, byggde den nya kungen av Marocko sitt och kommande regenters mausoleum på slutet av 1950-talet.

När Mohammed V (1909-61) återkom från sin exil 1955, utropades han till Marockos kung. Mannen hade levt en påtvingad exil på Madagaskar, när Frankrike försökte stoppa landets självständighetsrörelse, och regenten sågs som landets största symbol.

Tyvärr dog mannen bara några år senare och blev den förste att begravas här. Kungen efterträddes av sin son, som blev Hassan II (1929-99). Även han ligger begravd här.

Idag styrs landet av dennes son som har kunganamnet Mohammed VI (1963-).

De marockanska kungahuset ser sig som rakt nedstigna ättlingar till profeten Mohammed. Det gör att många i landet har en enormt vördnad för monarkin och därför är det oklokt att kritisera dem.

Om man inte gillar att skapa problem så klart.

Vi var här över dagen. Jag, min kompis Karim och hans fru besökte gravarna. Jag blev väldigt överraskad att stämningen var så avslappnad, men för den skull inte respektlös.

Det var helt okej att ta kort på området, samt posera med vakterna, vilket undertecknad gör ovan.

Mvh Fredrik

www.usa-morocco.org/alaoui.htm/

Prova Belmorkanal när du besöker Ryssland.

Dessa cigaretter, Belmorkanal, var de mest populära i Sovjet och är fortfarande väldigt eftertraktade i dagens Ryssland. Namnet betyder Vitahavskanalen.

Det är priset som gör dem populära och inte smaken. Ett paket kostar inte mer än cirka fyra kronor.

De består av billig tobak som är ihoptryckt längst ner i cigaretten, i en allt för lång rullad cigarettstrut. Så klart finns det inget filter heller.

Cigaretterna kom till som en hyllning till Sovjets första gulagprojekt, vilket var när de lät hundratusentals politiska fångar gräva en kanal från Vita havet ner till Sankt Petersburg.

På paketets framsida finns en karta över kanalen.

Det måste vara ganska unikt i världen att ha ett cigarettmärke döpt efter ett strafflägerprojekt. I Ryssland är det inte konstigt utan det verkar vara helt naturligt.

Kanalen byggdes på 20 månader under 1931-33 av uppskattningsvis 250.000 fångar. Tyvärr fick inte kanalen den betydelse som ledningen hade hoppats på, när medeldjupet var för lågt samt att passagen blir isbelagd mellan oktober till maj. Idag är trafiken ringa, ett par båtar om dagen passerar kanalen, vars sammanlagda längd är 227 km.

Men under byggtiden hyllades projektet av den intellektuella eliten, där Maksim Gorkij hade en framträdande roll, när han räknades som Sovjets främsta arbetarförfattare. Stalin hyllade honom och Maksim Gorkij kallades för den mänskliga ingenjören.

Författaren besökte projektet och uttalade ett stort stöd för det.

Maksim Gorkij, liksom ledningen i landet ansåg att man skulle fostra de politiska fångarna genom arbete, att lägren skulle vara en plats för hårt arbete och omskolning.

Ordet för dessa arbetare blev synonymt i det ryska språket för armé, formen för ordet kanalarbetare samt ordet armésoldat i Röda armén är samma.

Jag hade inga svårigheter att köpa cigaretterna, det räckte med att säga namnet, Belmorkanal så fick man ett paket för en ringa penning. Min pappa ville inte prova dem.

Efter att ha vandrat runt i Sankt Petersburg, satte vi oss på en parkbänk och där testade jag en av dessa mytomspunna cigaretter.

De var otroligt starka, undertecknad blev grön ansiktet och yr i bollen, så ett bloss fick räcka.

Men är du bolmare och befinner dig i Ryssland, försök då att röka dem. Gör det som en hyllning till alla de tiotusentals oskyldiga fångar som dog bortglömda i detta första slavarbetsprojekt.

Mvh Fredrik

www.iisg.nl/collections/belmorkanal

Vi marscherade till borgen på Kefalonia.

Mitt på Kefalonia ligger den gamla huvudstaden öde, förstörd av jordbävningar och krig. När Venedig styrde området, annlades borgen och fungerade som öns förvaltningcenter, men även som platsen där öborna sökte skydd om oroligheter uppkom.

Eftersom Venedig var en stadsstat med sina erövrade områden som låg spridda från Adriatiska havet ända bort till Kreta, så fanns inte möjligheten att försvara alla besittningar på plats.

I denna del av Medelhavet fanns många konkurrenter, allt från den italienska handelsrepubliken Genua till de framrusande turkarna. Mitt bland alla kombattanter fanns många okontrollerade områden som härskades av pirater.

Därför byggde stadsstaten upp ett system med fästningar som skulle vara ointagliga där undersåtarna sökte skydd tills deras mäktiga flotta kom till undsättning. Venedig hade den största krigsflottan i östra Medelhavet.

Turkarna satsade främst sina resurser på att kuva Balkan, men samtidigt ville de inte att fienden skulle kontrollera farvattnen här. Därför gjordes regelbundna räder längs de Joniska öarna som Kefalonia tillhör.

Jag, min kusin Jonas och Björn bestämde oss att gå dit och besöka området. Det var en ganska lång bit att vandra och därför beordrades det marschtakt av kusin Jonas.

Efter att ha gått längs vägkanten och blivit utskällda av alla hundarna som sällskapet mötte på vägen, samt undvikit att bli påkörda av de grekiska bilförarna, kom gruppen äntligen fram till borgen.

Borgen är byggd på en höjd.

Där uppe fanns en kiosk. Det var nog ägaren ganska medveten om för hans priser var väldigt höga till skillnad från byn nere i dalen. Solen hade stekt oss grymt, så vi fick betala dyrt för vårt vatten här.

Fästningen kallades för Kastro av italienarna och fungerade som huvudstad på ön från 1400-talet till 1797 när Venedig blev tvungna att lämna över ön till Napoleons soldater.

Med Frankrike som härskare kom även ett nytänkande, att ha centralt placerade borgar var ute. Nu annlades en ny huvudstad nere vid havet istället. Det skulle främja handeln och möjliggöra att fler kunde bosätta sig där. Fästningen var för trång och omodern. Den lämnades tills sitt öde och förföll.

Fransmännen blev bara kvar två år, när invånarna gjorde uppror mot de höga skatterna som infördes. Med hjälp av en ryskt-turkiskt flotta kördes de ut. Grekerna ville ha en allians med sina ortodoxa trosfränder, men engelsmännen kom mellan och gjorde öarna till en kronkoloni.

Men år 1861 fick Kefalonia äntligen ansluta sig till Grekland.

Borgens utsikt är fantastisk. Man ser hela öns södra del. Dessutom når sikten härifrån långt ut på havet. Platsen är idealisk att motstå en belägring.

Det ska även funnits ett stort antal hemliga gångar som ledde ut från fästningen till olika platser på ön, men de förstördes i den stora jordbävningen som drabbade området 1953. Det sitter järngaller fastsvetsat över alla öppningar, som hindrar oss turister att utforska borgen. Därför tillåts vi endast att gå runt på murarna.

Efter detta givande besök, väntade en lika lång väg tillbaka att vandra, vilket inte var så upplyftande, när våra krafter hade sinat.

Men kusin Jonas tog befälet och ledde oss tillbaka i marschtakt igen.

Väl hemma såg vi att det brann lite varstans på ön, även strax ovanför vårt hus. Men tack vare brandkårens snabba ingripande med helikoptrar som flygbombade med vatten, fick de bukt på branden och den spred sig inte ner till byn.

Från balkongen kunde resegänget se hela kvällen, när helikoptrar oavbrutet åkte fram och tillbaka och hämtade vatten från det azurblåa havet.

Mvh Fredrik

http://www.venedig.nu/

Borgen och språket i Ljubljana.

Ljubljana har haft flera namn i historien. Staden blev känd som Emona på antikens tid. När Habsburgarna och Österrikes maktsfär sträckte sig hit i början av 1300-talet blev namnet Laibach.

Österrikarnas prägel på invånarna blev stor. Överklassen och de bildade började bejaka de tyska sederna och språket mer och mer. Dubbelmonarkin var ett mångkulturellt rike, där det ändå uppmuntrades att undersåtarna tog till sig det dominerande språket. Tillhörde man en av de många minoriteterna i landet, gav det tyska språket en möjlighet till att göra karriär eller att trygga sin försörjning som lägre statstjänsteman.

I början av 1800-talet kom en slavisk rörelse att bildas som ville motverka det tyska inflytandet. Prästerna fick en nyckelroll när det gällde att förvalta det slovenska arvet från att helt gå under.

Då Ljubljana och övriga Slovenien ingick i Jugoslavien 1918 fick slovenskan en renässans. Men sen blev det stopp, när nya regimen ville att serbokroatiskan skulle ha en större framträdande roll.

Numera är slovenska språket helt dominerade i Ljubljana och 90 % har det som modersmål. Om ett folk förlorar sitt språk, försvinner även deras kultur. Så formlen blir enkel.

SPRÅK = KULTUR

Borgen som ligger på höjden ovan staden, symboliserar för många det förtryck som slovenerna har utsatts för genom århundradena. Det var Habsburgarna som byggde den på 1400-talet.

När fästningen aldrig fick den funktion som det var tänkt, att vara en militär stödjepunkt, blev den bara en stor kostnad för österrikarna. I och med att de säkrade Bosnien och Hercegovina på 1800-talet, flyttades fronten mot turkarna dit.

Borgen fungerade som fängelse för dissidenter och under andra världskriget avrättade tyskarna många motståndsmän här. Vid ingången sitter en minnesplatta över offren. En kort period

fanns ett omskolningsläger där kommunisterna höll sina politiska fångar.

Idag ägs hela området av kommunen och används som museum och konsthall. Det går att ta linbanan upp, men jag valde den långa vägen, att gå till fots längs de slingriga vägarna som till slut ledde mig fram.

Tyvärr var utkikstornet stängt för underhållsarbete.

Jag passade även på att besöka stadens historiska museum och fick en bra inblick i Sloveniens frigörelse från Jugoslavien.

Detta land kom helt klart lindrigast undan i det inbördeskrig som bröt ut i dåvarande Jugoslavien 1991 och pågick till 1995. Kriget varade endast i 10 dagar, sedan retirerade jugoslaviska armén, för att istället kriga vidare i Kroatien.

Där inne fann undertecknad en byst föreställandes Tito (1892-1980).

Mannen var Jugoslaviens diktator i över 40 år. Tito höll ihop landet, en del menar genom terror, andra hävdar att mannen var pragmatisk och taktisk genom att spela ut folkgrupperna mot varandra. Nationens motto var enighet och broderskap. Tito är född och uppväxt i gränslandet mellan Slovenien och Kroatien.

Det var förresten i Ljubljana som diktatorn dog den 4 maj 1980 på stadens finaste sjukhus. Vid hans begravning fanns 122 länder representerade. Tito får ses som den vakthund som vakade över ett politiskt system som vacklade mellan dogm och demokrati. Jugoslaviens kollaps kom som en följd av detta ohållbara politiska system.

I alla fall minns jag mina besök i dåvarande Jugoslavien som väldigt trevliga, trots att det var en kommunistdiktatur. Nationen var rätt västerländskt och öppet samt ganska välutvecklat till skillnad från de övriga satellitländerna.

Det mesta fanns att köpa och folket verkade vara rätt nöjda. Jag var här åren innan kriget bröt ut och besökte kusten i Kroatien.

Hela Ljubljana är fullt med monument över de kommunistiska hjältarna som drev ut tyskarna i andra världskriget samt hindrade Stalins trupper att komma in i landet. Fortfarande är många stolta över den delen av historien och det är de oavsett etnisk tillhörighet.

Jag delar den uppfattningen.

På en promenad hittades denna bänk, som minner om den kommunistiska tiden när betong användes i allt från lyktstolpar till bänkar som denna.

Här tog undertecknad en välbehövlig vila och det får avsluta berättelsen.

Mvh Fredrik

www.visitljubljana.si/