Uppe i bergen i Montenegro ligger nationens gamla huvudstad omsluten av karga berg och grönskande dalar. Denna ort och landets kärnområde var i praktiken ett av få områden på Balkan som aldrig intogs av turkarna under det ottomanska rikets era. Cetinje var landets huvudsäte från medeltiden fram till slutet av första världskriget när Montenegro upphörde som stat och blev intvingade i den nya statsbildningen Jugoslavien. Officiellt blev man självständig 1878 och staden var länge världens minst befolkade huvudstad. Cetinje har cirka 20.000 invånare och de flesta är montenegriner.
Idag fungerar den som Montenegros andra huvudstad där nationens president har sitt residens. I staden finns massa praktfulla byggnader, allt från fina kloster som syns ovan till gamla fina regeringsbyggnader. Här fanns 16 länder representerade med ambassader. Sverige hade ingen fast ambassad, men vi hade diplomatiska förbindelser med landet. Vi höll medvetet en låg profil, för Sverige har alltid hållit sig väl med turkarna och de var inte så förtjusta i att det etablerades självständiga stater på Balkan. Tillsammans hade vi en gemensam fiende under många århundraden, Ryssland och vi behövde varandras stöd. Ryssarna förverkligade lite av sin panslaviska dröm här, att få alla slaver fria från turkarna. En av de ivrigaste förespråkaren för panslavismen var Leo Tolstoj (1828-1910), och detta ämne berör han lite i sin bok, Anna Karenina. Där avslutas den olycka kärlekshistorien mellan den gifta Anna och hennes älskare greve Alexej med att hon dör i en olyckshändelse alternativ tar självmord. I sin sorg väljer greven att ta värvning i det rysk-turkiska kriget 1877-78 som leder till att Montenegro får sin självständighet. Alexej stupar i kriget. Boken är fantastisk och rekommenderas varmt av mig. 
Montenegro hade en egen kungafamilj från 1910 -1918 och deras första och sista kung var Nikola I (1841-1921). Palatset där han bodde kallades i folkmun för biljardhuset, för här fanns landets enda biljardbord. Regenten var känd som Europas svärfar, därför att mannen hade nio vackra döttrar som alla lyckades bli ingifta i olika europeiska kungahus. Elena som var en av döttrarna gifte sig med Italiens sista kung Viktor Emanuell III. Nikola I dog i exil i Frankrike och begravdes inte i Cetinje förrän 1989. Då flyttade man även hit en del av hans döttrars kvarlevor. 
När huvudstaden flyttades sjönk samhället ner i ett förfall och alla husen stod utan underhåll i årtionden. Det är först under 2000-talet när Montenegro återigen har blivit självständigt som landet har insett vilket fint kulturarv de har uppe i bergen. Och nu har pengar satsats på upprustning av Cetinje. Jag kom hit i den vevan och kunde se både de nyputsade husfasaderna men även det förfallnas och orördas charm som fanns kvar i stora delar av staden. Mvh Fredrik
