tisdag 1 september 2009

Åt svensk glass i Greifswald.

Staden var en del av Sverige i nästan tvåhundra år, 1648-1815. Personen som har målat tavlan ovan som föreställer hans födelsestad och tillika Greifswald, räknas som en av Tysklands största konstnärer, men mannen föddes som svensk undersåte och hette Caspar David Freidrich (1774-1830).
Sverige har lämnat ett och annat spår efter sig här. Det ska jag berätta om i detta blogginlägg.






Den roligaste detaljen är att de har döpt en glass efter vårt land, Schweden Eis, svenskglassen.
Någon lokal glassmakare eller konditor har tydligen komponerat ihop denna efterrätt. Vi kom på ett kort besök till Greifswald. Eftersom det var varmt lockades man att äta glass.
Inte alla så klart, Björn låter sig alltid svalkas med öl.
På menyn fanns denna, och undertecknad kunde inte motstå att prova glassen. Utan att orda för mycket vad jag tyckte, så föll den inte mig i smaken.
Glassen bestod av vaniljglass, äppelmos, ägglikör samt några skivor äpple. Med de ingredienserna kan det aldrig lyckas enligt mig, så det blev första och sista gången jag åt denna svenskglass.


Greifswalds stolhet är universitetet som grundades 1456. Här studerade 1.500 svenskar när staden tillhörde Svenska Pommern och var det populäraste utbildningscentret i svenska riket under 1600-talet.
Uppsalas dragningskraft att locka till sig de begåvade studenterna kom först under frihetstiden på 1700-talet.
En som fick sin bildning vid universitetet och även har lämnat lite avtryck i vår historia är författaren Thomas Thorild (1759-1808). Hans böcker och dikter är inte så lästa idag.
Men mannen har skrivit en briljant mening som är citerad ovanför ingången till aulan på Uppsala universitets huvudbyggnad:
"Tänka fritt är stort men tänka rätt är större".
Herr Thorild har fått en tunnelbanestation och en gata uppkallad efter sig i Stockholm, Thorildsplan.
En annan stor svensk lyriker, Lasse Lucidor fick också sin utbildning där. Han kallades för den olycklige och slutade sina dagar dödad i ett krogslagsmål i Gamla stan, Stockholm. Skälet till detta bråk, var en obesvarad skål.
Mannen som översatte J.R.R Tolkiens bok, Sagan om Ringen till svenska var verksam här som lärare på 1940-talet och hette Åke Ohlmark.



Vi vandrade vidare i spåren efter Sverige. Greifswald är en fin stad med stolta anor som blev bortglömd under DDR-tiden, men idag har den återupptäckts av många svenska turister som lockas av vår gemensamma historia.
Glassen tror jag ingen svensk vill ha, så den kan tyskarna äta själva.
Mvh Fredrik
www.greifswald.de/