måndag 7 september 2009

Minggravarna i Kina.

Norr om Peking ligger 13 av Mingdynastins kejsare begravda. Dynastin styrde över Kina mellan åren 1368-1644. Det var under deras tid man flyttade landets huvudstad från Nanjing till dagens Beijing, eller som vi säger i västvärlden, Peking. Namnet Beijing betyder på mandarin, den norra huvudstaden och Nanjing betyder den södra.
En anledning till flytten, var att kejsarna ville ha bättre kontroll över mongolerna. I syfte att hålla tillbaka folken i norr förbättrades och utvidgades Kinesiska muren. Ett nytt kejserligt palats uppfördes på ruinerna av det mongoliska för att manifestera deras makt. Det som vi kallar för den förbjudna staden.
Mongoliska riket var sönderslaget av inre motsättningar och Kina kunde därför återta många förlorade områden.
Nordväst om Peking, ungefär 50 km från staden ligger Minggravarna. Jag och min bror Thomas tog en guidad tur hit. Vi ville slippa storstadens brus för en stund.
Resan upp hit med buss och guide samt middag kostade endast 150 kronor per person.




Det var den tredje mingkejsaren Zhu Di som valde att bygga sin sista viloplats i området. Den är centralast och de andra är grävda i relation till den. Platsen för gravarna valdes ut efter dåtidens främsta geomatriker med hänsyn till feng-shui-krafterna.
Läran bygger på de fem elementen, trä, eld, jord, metall samt vatten. Dessa ska formas i harmoni med jordens energiflöden. I västvärlden ses den som pseudovetenskap, men i de kinesiska språkländerna tas feng-shui fortfarande på fullaste allvar.
Norrifrån är platsen skyddad av bergen mot såväl onda andar som förödande vindar. Ingen obehörig fick vistas i området som vaktades noggrant och sköttes om av tusentals personer.
Fram till gravfältet leder den sju km långa heliga vägen, som börjar med en väldig triumfbåge. Därefter följer en allé med djur ordnade i tolv par efter varandra. De är från 1435 och huggna i vit marmor.
Djuren står parvis mitt emot varandra, där ena står på vakt medan den andra vilar.


En av kejsarna som ligger begravd här är Wanli (1563-1620). Han besteg tronen vid en ålder av endast nio år och regerade i 48 år. Denna tidsperiod kännetecknas av ett stadigt förfall för dynastin.
Wanli använde stora summor från statskassan till att bygga sitt mausoleum.
Landet låg ständigt i krig med sina grannar. Men kejsaren var den första att släppa in kristendomen i Kina, när Jesuiterna tilläts att missionera. Graven är den enda i området som är öppen för oss turister och började att grävas ut 1956. På order av den "röde kejsaren" Mao Tse-tung.
Här svartväxlade min brorsa med en lokal "affärsman". Problemet var bara att pengarna han fick för sina dollar inte var kinesiska utan taiwanesiska. Den valutan är inte lika mycket värd. För oss var det omöjligt att se olikheterna, när de kinesiska tecknen ser likadana ut.
Men visst borde man ha sett skillnad på Mao och Chiang Kai-shek som pryder sedlarnas framsidor.


Idag är området klassat som världsarv och finns med på UNESCOS lista sedan 2003.