I Sevilla hölls den Iberio-Amerikanska världsutställningen 1929. Målet var att främja kontakterna mellan Spanien och Portugal och deras forna kolonier på andra sidan havet. Samma år hölls en ännu större världsutställning i Barcelona, som omfattade alla dåtidens stater. Men Sevilla hade inte sparat på krutet, i hela 19 år förberedde man sig för den stora händelsen. Kungen Alfonso XIII invigningstalade, mannen blev senare avsatt. Diktatorn Franco överlämnade makten på sin dödsbädd till kungens barnbarn, den nuvarande regenten Juan Carlos. Farfadern var en ökänd kvinnokarl och egentligen ganska ointresserad av utställningen. Dessutom förlorades alla kvarvarande kolonier under dennes regeringstid, som Kuba, Puerto Rico och Filippinerna. Han tillhör med andra ord inte de populäraste kungarna i spansk historia. Byggnaderna skulle användas permanent efter utställningen. Idag finns Sevillas universitet i flera av husen. Övriga staden moderniserades också, nya hotell slogs upp och gator breddades för biltrafik. Nya världen skulle imponeras av den gamla. Det som väcktes mest uppmärksamhet var Plaza Espana, ett enormt torg med en palatsliknade fastighet, som inrymde Spanien och Portugals paviljonger. Bilderna ovan och under visar platsen. Högst upp syns Alfonso XIII. Här har filmer som Star Wars och Lawrence of Arabia spelats in. Idag känns området lite luggslitet, men är fortfarande vackert i sin kombinerade moriska och Art Deco stil. Varje provins i Spanien hade även en separat utställning här. Sevillas stadsförvaltning är byggnadens nuvarande hyresgäst. 
Att valet för utställningen föll på Sevilla, sägs vara att man i Spanien symbolisk brukar betrakta staden som utgångspunkten för Christofer Columbus (1451-1506) resor till Amerika. Italienaren hade fått nobben i Portugal för sina idéer att segla västerut för att nå Indien. Att det fanns land långt bort på andra sidan havet var åtskilliga förvissade om. Det främsta beviset var trä och drivved som hade flutit i land på Azorerna. Även filosofen Aristoteles var övertygad att jorden kunde vara rund. Tanken var accepterad hos en hel del sjömän och ett stort antal lärda män. Men katolska kyrkan vägrade att forska i ämnet. Nu vet vi så klart svaret, men det var Christofer Columbus som gav oss det. Det sägs att han dog fattig. Detta ska ha berott på att drottningens löfte, om att sjöfararen skulle få del av inkomsterna från den nya världen aldrig infriades. I sin besvikelse ville mannen inte vila i spansk jord. En önskan som respekterades. Först gravsattes hjälten i Dominikanska republiken, sedan flyttades kistan till Kuba. När Spanien förlorade kolonin togs liket tillbaka till moderlandet. Nu uppstod dilemmat hur man skulle begrava mannen utan att kränkta dennes sista önskan. Lösningen var genial. Kistan hålls uppe av de fyra kungarna som hade gett honom pengar för att genomföra sina expeditioner, det var kungarikena Navarra, Kastillien, Leon och Aragonien.Christofer Columbus vilar i luften. Avslutningsvis, undrar många hur mycket som finns kvar av sjöfararen i kistan? Och det har Spanien faktiskt tagit reda på, 150 gram. Resten har försvunnit under alla flytter hit och dit. I katedralen ligger även sonen. Genom att jämföra deras DNA kunde denna makabra siffra uppges. Till sist ett filmtips, 1492 Den stora upptäckten regisserad av Ridley Scott, där Gerard Depardieu spelar Columbus. Mycket bra, och väldigt underskattad. Vangelis musik är fantastisk. Filmen fick dålig kritik och floppade, men jag gillar den skarpt. Hasta Luego Fredrik www.sevilla.org/impe/sevilla/portado/
