Hertigdömet Kurland bildades 1561, och var en feodalstat inom Polsk-litauiska samväldet. De tyskspråkliga adelsmännen var den styrande klassen. Rikets huvudstad var Mittau, dagens Jelgava i Lettland. Idag återstår inte mycket från den tiden, då staden blev den mest förstörda av alla tätorter i Lettland under andra världskriget.Nu ska undertecknad berätta historien om det vackra barockslottet, som den berömda arkitekten Bartolomeo Rastrelli lyckades bygga i denna landsända, som inte ens tillhörde Ryssland. Det börjar med att Peter den stores brorsdotter Anna (1693-1740) gifter sig med hertigen av Kurland 1710. Ett sätt att öka ryssarna inflytande på polsk territorium. Ännu var Ryssland utan etablerad kust vid Östersjön. Visserligen hade Sankt Petersburg grundats 1703. Men i våtmarksområdet var det mer kaos än ordning, och vi svenskar hade fortfarande chansen att ta tillbaka vårt Ingermanland, som det hette i Sverige. Annas rådgivare och älskare var en balttysk baron vid namn Ernst Johan von Bühren (1690-1772) och han syns på bilden ovan. Mannens äventyrliga liv under sju ryska tsarer är ett bevis på den kosmopolitiska anda som rådde länge i Europa. Ryskan blev tsaritsa 1730, och tysken blev den som egentligen styrde över Ryssland. De hårdhänta metoderna, samt en utbredd korruption gjorde honom synnerligen impopulär hos ryska adeln. Alla visste att balttysken var Annas älskare. Baronen fick också överta hertigdömet Kurland 1737, när ryskans make dog. Nu skulle ett mer ståndsmässigt slott byggas, och tsaritsans beordrade ner stjärnarkitekten till Jelgava. Inte nog med att det skulle byggas ett stadsslott, även ett komplett sommarpalats med stor park skulle uppföras i Rundale, som ligger några mil längre bort. Det är en annan historia, som jag återkommer till i ett eget inlägg. Flera tusen livegna bönder flyttades hit för att bygga hertigens nya bostäder.
När Anna insjuknade och dog 1740, såg adeln till att göra en statskupp. Efterträdaren Ivan VI sattes i olika fängelser och mördades slutligen i en borg vid Ladogas strand. Nu kom Peter den stores dotter Elisabeth (1709-63) till makten 1741. Hon var måttligt förtjust i Ernst Johan von Bühren. Baronen fängslades först, men sen fick mannen leva i exil öster om Moskva. Slottsprojekten avstannade. Bartolomeo Rastrelli återkom till Sankt Petersburg och byggde vidare på tsarernas palatser istället. När den kvinnliga regenten dog 1763, blev nästa härskare också av samma kön. Den tyska prinsessan Katarina II, född i dagens Szczecin i Polen. Hon vurmade för sin landsman och lät honom återfå sitt rike. Dessutom beordrades den italienska arkitekten tillbaka till Jelgava och Rundale. Nu blev slotten äntligen färdigställda. Men hertigen blev tvingad efter något år, att abdikera till sin son, som blev Kurlands sista regent. År 1795 övertog Ryssland området och köpte ut sonen. Ernst Johan von Bühren ligger i palatsets krypta i en rikt dekorerad tennkista tillsammans med alla de övriga härskarna över Kurland. En av dem som fann sin sista vila här är Louise Charlotte von Brandenburg (1617-76), hustru till en av hertigarna. Hon var kusin till drottning Kristina och mormor till vår kung Fredrik I (1676-1751). Valvet har plundrats flera gånger av soldathopar som slagit sönder kistorna för att hitta smycken, första besöket stod svenska soldater för när de stormade ner i källaren på våren 1705. Se bilden nedan. Stadslottet förstördes under andra världskriget, men återuppfördes av Sovjetunionen. Idag är ett jordbruksuniversitet inrymt i lokalerna, och här vandrade jag runt en stund bland alla studenter. 
