Borde inte Österbotten heta Västerbotten? Egentligen inte, utan landskapets namn är ett arv från den tiden när Finland var en del av det svenska riket.Då var det helt naturligt att området fick sitt nuvarande namn, eftersom landskapet ligger öster om Bottenhavet. Centralorten är den tvåspråkiga staden Vasa/Vaasa, som omges av små och många nästan helt finlandssvenska kommuner.
Alltjämt har regionen en svenskspråkig majoritet.
Österbottensvenskan är lite svårare att förstå än de dialekter finlandssvenskarna pratar i södra Finland.
Finast är Helsingforssvenskan. Värst är Närpestugget.
Orten ligger längst ner i landskapet och största näringen är minkuppfödning samt växthusodling. Närmare 50 % av landets tomater produceras här. Närpes är Finlands största enspråkligt svenska kommun utanför Åland.
Sveriges nuvarande riksbankschef Stefan Ingves tillbringade mycket av sin barndom i samhället. Jag har genom åren träffat på en och annan bondlurk från dessa trakter på båtarna över till vårt östra grannland. Men de är pålitliga arbetskamrater. Undertecknad har haft nöjet att jobba med flera Närpesbor.
Österbottens terrängen är platt, ett slags europeiskt Pampas fullt med bönder och småföretagare. Invånarna bor utspridda i mindre städer och byar. De liknar våra smålänningar, arbetsamma, plikttrogna och enkla människor, som gör sin plikt innan man kräver sin rätt.
Jag har själv småländskt påbrå, därav den positiva inställningen till det svenska landskapet och dess motsvarighet i Finland.
"Österbotten, Österbotten, hem för mod och tro, dina skördar friska spira upp ur fädrens blod. Här har Finlands strider brunnit, Armfelt slagits, Döbelns vunnit, främst i skocken Vasaflocken gånge än med mod."
"Österbotten, Österbotten, Hem för frihet, rätt. Hällre dö än bojor bära. Det var fädrens sätt. Aldrig de sin rygg bugtat. Våld och väld de själva tuktat. Stoltat minne. Elde sinnet. Än hos bottnisk ätt."
Två strofer från Svenska Österbottens landskapssång.
År 1155 inleder Erik den heliga sitt första korståg i Finland. Snabbt får vi stort inflytande och slår ner allt motstånd. Påven deklarerar så tidigt som år 1216 Sveriges rätt till området.
Ytterligare 100 år senare sluts ett avtal med ryssarna om en gränsdragning mellan nationerna.
Nu befästs rikets makt över territoriet.
Ganska snart inlemmas befolkningen i sitt nya hemland och får sända delegater till riksdagens samtliga fyra stånd. De östra länen har samma ställning som de västra i nuvarande Sverige.
Finlands president tillträder fortfarande sitt ämbete på det datum, som nationens ledamöter för första gången fick medverka i den lagstiftande församlingen.
Flera landskapsregementen organiseras. Österbottens söner slåss lojalt för den svenska kungen i århundraden. Många berömda slag i Finska kriget 1808-09 hålls i dessa trakter.
Under ryska tiden råder en slags autonomi, där mycket från svensktiden tillåts att leva kvar, t.ex. lagsystemet och religionsfriheten. Svenska språkets ställning stärks efter självständigheten 1917. Tyvärr förs en debatt om att eventuellt upphöra med den obligatoriska svenskundervisningen.
Trots våra starka gemensamma band, både språkligt och kulturellt håller nästan ingen på oss i idrottssammanhang. När lejonen möter Sverige i ishockey, är känslorna för sitt moderland lika starkt här som i övriga Finland.
Österbotten blev ett eget län år 1634.
Resan startade med båt till Åbo, efter det buss via Rauma och Björneborg med fikastopp på en bensinmack i Närpes. Första delen av färden fick undertecknad låtsas att sova, för att slippa en sällskapssjuk full finsk alkoholist.
Finländaren höll ett fast grepp om sin vodkaflaska men försökte ändå bjuda mig på en sup. Trots flera varningar blev mannen till slut avslängd längs vägen. Nu kunde bussresenärerna njuta av ett landskap med idel grannskog och åkrar, ungefär som hemma, när man reser någonstans i vårt avlånga rike.
Stefan och jag besökte bland annat slagfälten från Finska kriget 1808-09.
Åkte även till Vasa, Replot och Nykarleby. Inte att förglömma vikingaparken i Vörö. På köpet fick man en inblick i den intressanta finlandssvenska kulturen. Kompisen pappa kunde knappt ett ord finska, vilket undertecknad tyckte var lite lustigt.
Plötsligt en dag fick vi för oss att söka upp min farsas gamla arbetskollega, en österbottning som jämt tillbringade sin semester i hemlandet.
Undertecknad har hört många roliga anekdoter om gubbens snålhet, t.ex. såldes det dagligen inköpta Aftonbladet till en pensionerad grannfru morgonen efter för halva priset.
Att äta lunch ute på arbetstid var det aldrig tal om, ej heller att ha med sig matlåda, utan österbottningen åt patientmat varje dag på jobbet. Men alltid lojal enligt min far, vad det nu betyder?
I telefonkatalogen fanns en person med samma efternamn, troligtvis modern. Jag visste att han hade en svenskregistrerad SAAB 9000. Herr Elof såg inte så glad ut när vi kom på ett oanmält hembesök. Gubben lunsade runt på grusuppfarten iklädd gröna patientbyxor som hade "lånats" från sjukhuset.
Att bli inbjuden till huset på en kopp kaffe verkade vara en omöjlighet. Resultat blev istället ett kort men besvärat fotostopp, se en av bilderna ovan. Det var åtskilliga österbottningar och smålänningar som fann sin utkomst på det legendariska mentalsjukhuset Beckomberga i Stockholm, däribland herr Elof och farsan.
Ovan syns klocktornet på sjukhuset. En junidag 1958 gick min far in i byggnaden och skrev på anställningskontraktet. Sedan tjänstgjorde han nästan hela sitt yrkesliv där.
Jag har nöjt tagit upp stafettpinnen och jobbar i samma bransch, dock på en annan klinik, eftersom Beckomberga numera är nerlagt. Om det är bra eller dåligt låter undertecknad vara osagt.
Mvh Fredrik
www.osterbotten.fi/sv/d-startsida
