Inlägget börjar uppe på Gediminas kullen, här finns en av Litauens nationalsymboler, nämligen borgtornet. Där uppe hissades nationens flagga för första gången, när landet påbörjade sin andra period av självständighetssträvan.
Tidpunkten var 7 oktober 1988 kl 10:00, då den gul-röd-gröna trikoloren åter vajade över staden.
Men det skulle dröja ytterligare några år innan invånarna blev helt fria.
Platsen blev startpunkten för jakten på diktatorns hjärta.
Fadern till den polska republiken och mannen som vann befrielsekriget mot Sovjetunionen, marskalk Jozef Pilsudski föddes i Vilnius 1867.
På den tiden var orten ockuperad av Tsarryssland.
Redan som tonåring deltog polacken i antitsariska rörelser.
Han arresterades och skickades i exil till Sibirien. Efter fem år återvände ynglingen till Warszawa och gick med det nygrundade polska socialistpartiet.
Som aktivist fick Jozef Pilsudski sitta i åtskilliga fängelser. Efter en spektakulär rymning från en anstalt i Sankt Petersburg gick han i exil.
Marskalken slog sig ner i Krakow, som på den tiden tillhörde Österrike-Ungern.
I första världskriget frihetsberövas mannen återigen och fängslas av tyskarna sedan de intagit de polska områdena.
Efter Tysklands kollaps och den ryska revolutionen såg den blivande landsfadern polackernas chans att bli självständiga.
Det Polsk-sovjetiska kriget utbryter.
Med briljans och oerhört skickligt taktiskt genomförande, slår den underlägsna polska armén sin numerärt överlägsna fiende.
Nationen återupprättas och erkänns av sina forna ockupanter.
Det nya landet inbegriper stora minoriteter av judar, vitryssar, ukrainare och litauer.
I folkräkningar betraktas alla katoliker som polacker, trots att t.ex. litauerna har ett eget språk och kultur.
Födelsestaden tillfaller också Polen efter ett kort krig mot Litauen.
När freden kommer införs en demokratisk konstitution och Jozef Pilsudski drar sig tillbaka.
En militärkupp genomförs 1926 och marskalken erbjuds presidentposten, men avböjer. Han accepterar istället att bli försvarsminister.
Men i kulissen styr diktatorn Polen fram till sin död 1935.
Dessa år präglas av en sorts samförstånd på ytan.
Men parlamentet kommer ganska omgående på kollisonskurs med allt från kommunister till upproriska bönder, ukrainska separatister och polska nationalister.
Därför får militären en dominerande roll i de civila departementen.
Nya lagar begränsar även ledamöternas makt.
Jozef Pilsudski efterlämnar ett land med ett blomstrande kulturliv, men som är ekonomiskt eftersatt.
Chanserna att förbli självständiga är små, Polen är infekterat av konflikter mellan olika minoriteter.
Något som både Nazityskland och Sovjetunionen är väl medvetna om.
En statsbegravning genomförs i Krakow. Landsfadern får vila i samma utrymme som landets kungar. Kondolenser från många statschefer inkommer.
Både Adolf Hitler och Josef Stalin beklagar sig över landets stora förlust av sin statschef.
Även påven stämmer in i hyllningskören och håller en mässa till Jozef Pilsudskis minne i Peterskyrkan.
Kroppen åker runt i riket i ett specialchartrat tåg och visas upp för sörjande landsmän.
Men diktatorns hjärta begravs i Vilnius.
Jag och kompisen vill besöka kyrkogården.
Litauens huvudstad blev som sagt ockuperad av sitt grannland under mellankrigstiden.
Nationaliteternas andel av stadens befolkning är fortfarande en hett potatis.
Litauen hävdar att de var i majoritet tillsammans med de judiska invånarna, medan så klart Polen påstår att det inte är så.
Ser man på antalet tidningar som gavs ut 1937 i Vilnius, så var 74 polska, 16 judiska, 12 vitryska, 9 litauiska och 3 ryska.
När Nazityskland och Sovjetunionen invaderar Polen, får Litauen tillbaka sin forna huvudstad, men ett halvår senare blir hela nationen inkorporerat i sitt östra grannland.
Efter en lång promenad över kullar, förbi slitna höghus och prydliga villakvarter kommer vi äntligen fram till Rasukyrkogården.
Den ligger någon kilometer bakom järnvägsstationen.
Ett staketomgärdat område vid huvudingången till begravningsplatsen, ligger polska soldater som stupade 1919-20 samt 1944.
I mitten finns ett stort svart marmorblock, dekorerat med blommor och kransar.
På stenen står en inskription på polska.
"Matka i serce syna - En mor med sin sons hjärta".
Jozef Pilsudskis hjärta vilar med modern Maria.
Kyrkogården är väldigt vacker.
Här finns många litauiska och polska kulturpersoner gravsatta, men även framstående politiker och militärer.
Landsfaderns hjärna skänktes förresten till universitetet i Vilnius.
