För ett par år sen stod jag i Eliat på andra sidan viken i Israel och blickade ut över Akaba.På kvällarna lös inte många lampor därborta, det enda som utmärkte sig var den upplysta gigantiska flaggstången med arabrevoltens fladdrande tygstycke.
Jag har försökt att åka till Jordanien i flera år, men det har jämt kommit något i mellan. Sist var det ett par utdragna visdomständer som stoppade mig.
Hade ingen lust att vara därnere om man fick akut tandvärk.
Efter landningen på flygplatsen norr om Akaba, fastnade hela ressällskapet i passkontrollen, proceduren att stämpla passen tog över två timmar.
Min kontrollant hann även att ta en rökpaus, medan undertecknad fick hänga kvar i luckan.
Då bussen äntligen kom fram till hotellet var klockan sen. Kvickt in med packningen på rummet, sen blev det en promenad i kvällsmörkret.
För övrigt ett schysst etablissemang mitt i smeten. Frukosten var en höjdare, goda grönsaksröror, haloumiostar, samt en omelettkock som lagade på beställning.
Varje morgon vek de filippinska städerskorna fantasifulla figurer av ens handdukar och la dem på sängen.
Det som slog mig när jag tittade på Eliat var den enorma skillnaden i belysning. Staden såg ut att bada i ljus. I den jordanska metropolen var lampornas sken mer sparsmakat.
Lite trött, hungrig och lat hamnade man på MacDonalds. Killarna i kassan frågade om undertecknad gillade Akaba?
Dumt nog började jag jämföra de två grannstäderna.
Till slut slingrade jag mig ur diskussionen med resonemanget att visst är det rikare därborta på andra sidan gränsen, men här är folket mer kulturmedvetna.
Denna mening löste min prekära situation, de nickade bifallande och jag kunde sätta mig och käka. Politik och Israel är två ämnen som bör undvikas att diskuteras om man befinner sig i Arabvärlden.
Akaba är Jordaniens viktigaste stad i södra halvan av landet. Från semesterorten upp till huvudstaden Amman är det cirka 500 kilometer. Utveckling går snabbt.
Stora hotell byggs med en rasande takt. Övrig infrastruktur har svårt att hänga med.
Läget med de vackra bergen och öknarna i bakgrunden och Röda havet framför sig är perfekt, liksom klimatet. Fredsavtalet med Israel har dessutom stabiliserat regionen
Gulfstaterna vid Persiska viken investerar mycket pengar, bara Sarayaprojektet går på 15 miljarder kronor. En turistby strax utanför centrum med en egen lagun, golfbana och hamn. På köpet uppförs även ett brittiskt universitet.
Hela området är en tullfri zon, varor som inhandlas är momsbefriade.
När jag åkte till Petra och Wadi Rum passerades den inre gränskontrollen. Polisen genomsöker samtliga bussar och bilar. Det är strikt förbjudet att smuggla gods inhandlat här till övriga landet.
Trots ett intensivt byggande har Akaba fortfarande karaktären av en småstad.
Stränderna fylldes snabbt med lovfirande skolungdomar och deras familjer. Kvinnorna badade med kläderna på sig, medan männen sprang runt obekymrat i badshorts. För att spara pengar sov en del inhemska turister på madrasser bredvid sina bilar. Något som myndigheten starkt ogillade.Därav de roliga förbudsskyltarna som sågs överallt. Att röka vattenpipa är populärt. Det gör människorna lika gärna på stranden som på något café. Full kommers rådde.
Fattiga flyktingar från Irak sålde starkt kaffe och billigt godis. På alla håll och kanter fick jag påstridiga erbjudanden att köpa saker. Annars är folk bara nyfikna och vänliga. Känns som undertecknad blev hembjuden till halva Jordanien.
Det var få västerländska gäster i Akaba, flertalet kom från Skandinaven eller Tyskland.
Mitt i samhället ligger ruinerna efter den historiska staden Ayla. Åtskilliga handelsvägar sammanstrålade här för 2.000 år sedan.
Området finns också nämnt i bibeln.
En kväll gick jag på huvudgatan och filosoferade, helt plötsligt krockade jag med en kamel. Djuret var tämligen ointresserad av mig, istället åt han för glatta livet av bladen från det träd som ägaren hade bundit fast honom vid.
Själv satte man hjärtat i halsgropen, men inte mer än att jag kunde samla mig och ta en kort på mitt trottoarhinder. Det var kul att ha besökt Akaba innan den stora turistexplosionen kommer.
Om ett par år lär Jordaniens kust bli ett populärt vinterresmål för frusna nordbor och samtidigt väldigt välanpassat. Då kommer inga kamelägare våga binda fast sina djur på huvudgatan.
Vilket faktiskt är lite synd, för det är alltid roligt med lite kaos, trots att undertecknad är en stor vän av ordning och reda.
Mvh Fredrik
http://www.aqaba.jo/
