Rigas historia har alltid fascinerat mig och har säkert varit en stor anledning till att metropolen är en av mina absoluta favoritstäder, om inte den mest omtyckta i min värld.
Judiska befolkningen som uppgick till 40.000 innan andra världskriget, blev utplånad under kriget och endast 150 rigajudar överlevde.
Nazisterna flyttade ihop dem till södra delen och inrättade där ett getto. Från platsen skickades människorna till olika koncentrationsläger, bland annat Salaspils som ligger ännu längre söderut.
Området där gettot låg heter Moskvaförorten och är Rigas mest eftersatta del.
Mycket av den gamla bebyggelsen står kvar, men ingen vågar renovera när de flesta husen har haft en judisk ägare och man är rädd att någon överlevande, eller släkting ska kräva dem åter.
Dessutom är fastigheterna K-märkta och får inte rivas.
Det är väldigt intressant att gå här och titta på alla nerslitna hus. Det är ingen plats man bör vistas i när det börjar bli mörkt. På ett ställe finns ett minnesmärke bevarat över gettot och det är källaren/grunden till Rigas Stora synagoga, se bild nedan, som nazisterna brände ner.
I detta tempel dog hundratals människor samt stora delar av en svensk känd finansfamiljs släkt. Jag kan på rak fot rekommendera boken, En handelsresande i liv av
Lena Einhorn som handlar
Giles Storch (1902-83) och dennes familjs öde.
Sonen
Marcus Storch (1942- ) är mannen bakom Tobiasregistret, som ska underlätta benmärgs- och stamcellstransplantation, döpt efter sitt barn som dog i cancer.
Idag är han ordförande i Nobelstiftelsen.
Tre dagar efter att de tyska trupperna intagit Riga, på fredagskvällen den 4 juli 1941, när judarna samlats för sabbatsbön, spärrades portarna till templet av
Einsatzgruppe A, en falang inom
SS som verkade bakom fronten, och vars främsta mål var att utrota judar och andra avvikande människor som t.ex. romer.
Byggnaden eldades upp.
Brandkåren fick order att hindra att lågorna spreds sig till närliggande fastigheter. Man tror att över 300 människor mördades den kvällen. Handlingen skedde helt öppet och avsikten var att visa befolkningen, att det nu fanns nya härskare.
Över hela staden brändes bönehus ner.
Det var en fin sommarkväll, en sådan som gör Riga till den vackra och underbara plats som undertecknad tycker att huvudstaden är. Dock inte denna dag, sotet och röken skymde småningom himlen. Invånarna tog till sig nazisternas budskap och isolerade sig i bostäderna.
Alla hoppades att de själva inte skulle behöva att frukta samma öde.
Området intill Stora synagogan, bildade gettot, ett par kvarter bortom Lacplesa iela, mellan Maskvas iela och Kalna iela spärrades av i oktober samma år med dubbla staket.
Hit fördes judar från andra stadsdelar.
Den 30 november tvingades 15.000 av gettots invånare att marschera längs Maskvas iela och gå ut en mil i skogen. I kylan tvingas människorna att klä av sig nakna och köa i timmar, innan de kom fram till grävda diken, där de stuvades skavfötters och sköts med maskingevär.
Sen la man på ett lager med jord i hålet och upprepade proceduren.
Gettot blev efter detta en mellanstation för järnvägslaster med judar från Mellaneuropa, innan de gick samma död till mötes.
Där Stora synagogan låg i korsningen mellan Gogola iela och Dzirnavu var det länge bara en öppen plats.
Men 1988 frilades murresterna och en minnesplats anlades.
Den enda kvarvarande synagogan ligger i Rigas gamla stad och är ett jugendinspirerat helgedom byggd 1906. Fastigheten fick stå kvar för att nazisterna var rädda att om de brände ner den så var risken stor att elden skulle sprida sig till övriga byggnader.
Här som i alla gamla stadsdelar står husen tätt ihop med varandra, vilket är förödande om det utbryter en eldsvåda.
Nazisterna använde templet som förrådslokal och tack var att byggnaden smälte in i sin omgivning, d.v.s. inte såg så judisk ut, tyckte nazisterna att det inte var värt att förstöra huset av den anledningen heller.
Jag sprang på den av en tillfällighet och gick förbi polisen i gamla husvagnen som stod utanför, de trodde nog att undertecknad tillhörde församlingen, så jag gick in.
Templet har utsatts för ett flertal sabotage, främst på 1990-talet, därav att det finns poliser som vaktar den dygnet runt.
Där inne stod några äldre män som jag frågade om det var okej att titta på synagogan och det gick bra. Männen såg ut att vara i 75-80 års åldern, de var nog överlevande från förintelsen, tänk om jag hade fått höra deras historia.
Vi pratade tyska, för ryska och lettiska kan jag inte och de kunde inte engelska. Sen fick undertecknad ta på sig en kippa och var välkommen in i lokalen som de visade mig runt i.
Den ligger på Peitavasgatan 6/8 i södra delen av gamla staden, gå hit och titta om ni har möjlighet. Men sist jag var här höll man på att renovera byggnaden och då var den stängd.
Det finns även ett judisk museum värt att besöka som berättar om stadens judiska liv innan förintelsen, The Jews in Latvia Museum på Skolas 6.
Idag bor 4.000 judar i staden som åter har börjat få en judisk identitet igen med skola, synagoga och judisk restaurang.
Bilden högst upp visar Rigas synagoga på Pietavasgatan 6/8.
Mvh fredrik
www.shtetlinks.jewishgen.org/riga/JewishMuseumofRiga.htm
Detta enorma hus som hette Folkets hus under kommunisttiden är världens näst största byggnad, bara Pentagon är större. Det är även ett monument över en mans storhetsvansinne, som går till ett av nutidshistoriens största misstag när kolossen byggdes. Idag heter huset Parlamentspalatset och här sammanträder Rumäniens parlament, därav namnet.
Tanken var att Rumäniens diktator Nicolae Ceausescu (1918-89) ville samla all makt, parlamentet, presidentämbetet och högsta domstolen i en enda byggnad. När projektet startades 1983, fick 70.000 invånare flytta. Det revs tusentals hus och 20 kyrkor för att bereda plats för detta gigantiska verk. Man tror att konstruktionen har kostat över 30 miljarder kr och det är fortfarande inte färdigt. Rumänien väljer att färdigställa palatset, när det skulle kosta ännu mer att riva det samt återställa området. Här jobbade som mest 20.000 arbetare i skift dygnet runt och 700 arkitekter var inblandade i projektet. Huset är tolv våningar högt och har 3.100 möblerade rum. Det underjordiska garaget rymmer 20.000 bilar. Ytan upptar en tredjedel av innerstadsområdet och är krönt med en stor boulevard som är 3.2 km lång med 41 fontäner. Dessa ska representera varje län i Rumänien. Torget framför rymmer 300.000 människor. Det är där jag står på en av bilderna nedan. 
Det är många turister som vill se det och man släpper in så mycket som det bara går på kortast möjligaste tid. Detta ger Rumänien en liten chans att ta in några extra lei, för att täcka de enorma kostnaderna man har lagt ut. Salen ovan, unionssalen är byggnadens största på 3.000 kvm och där finns en matta som väger 14 ton. Det behövs 20 man för att kunna rulla ut den. Man har använt över 3.500 ton kristall till lampor och övrig utsmyckning. Allt är gigantiskt. Tyvärr tappades det lite fokus på inredningen då jag och övriga manliga deltagare i gruppen tyckte att den kvinnliga guiden var så fruktansvärt snygg. 
