Vi var ett gäng grabbar som blev sugna att besöka Glasgow, Skottlands största stad. Det som utgjorde den största lockelsen var möjligheten att se fotboll. Själva staden är ganska trist, och märkt av den stora varvskrisen som slog ut hela den näringen som Glasgows ekonomi vilade på. Trots renoveringar och satsningar på IT-industrin har man aldrig återhämtat sig. Det räcker bara att gå över floden Clyde så syns den bistra verkligheten, med förfallna hus och nergångna områden. Allt detta bara några stenkast från centrum. Det var med andra ord, inget hot spot vi besökte, utan ett andra klassens resmål. Men det passade sällskapet perfekt, för fotbollen är i världsklass, i alla fall i det engagemang som folket visar för sina klubbar. 
Fotbollen håller Glasgow uppe. Stadens stoltheter är FC Glasgow Rangers och FC Celtic. Jag håller på minstingen FC St Mirren, men det är en annan historia som undertecknad får återkomma till vid ett annat tillfälle. Glasgow tog emot mycket irländare på 1800-talet som behövdes till de industrier som växte upp längs floden, dessutom sög varven åt sig mycket arbetskraft. Här fanns världens största skeppsindustri i början av förra seklet. De katolska irländarna grundade FC Celtic 1888. De skotska protestanterna grundade FC Glasgow Rangers, eftersom de inte ville höra till samma förening som katolikerna hade bildat.
Fotboll och religiös tillhörighet har alltid gått hand i hand. Efter att ha ätit på vår stampub, The Caldeonian som ligger på huvudgatan Argyle street, begav vi oss till arenan. Förväntningarna var stora att få sitt livs fotbollsupplevelse. Idag är både FC Celtic och FC Glasgow Rangers urblekta piratkopior av sig själva. Pengarna har läckt ur klubbarna och spelarmaterialet är inget vidare internationellt sett. Men fansen är inbitna och i deras värld är Old Firm det största derbyt i världen. När klubbarna möts, så stiger antalet besök till akutsjukhusen med 30 %. Åtskilliga såg derbyt, som mer än bara sport och la in både religionskonflikter och Nordirlands problem i matchen. Så var atmosfären under en lång tid, men på 2000-talet har våldet, bråken och hatet mellan supportarna lagts sig. Redan på 1960-talet kom Ian Stewart, turnépianist i Rolling Stones, med en av de flitigaste citerade beskrivningarna av Glasgows fotbollsåskådare. "Det är den tuffaste staden i världen. Människorna där skulle ta sig an USA:s marinkår och slår ner dem utan minsta svårighet. De lever bara för att slåss, och en kille kan utmana tre andra utan att tveka en sekund" I stadens fattigaste område, East End, är medellivslängden för män knappt ens 60 år, lägre än i Irak eller på Gaza-remsan.
.jpg)
Inne var det fullt, arenan tar ca 60.000 åskådare och säljer varje år 45.000 årskort, så biljetterna tar snabbt slut oavsett vilket lag de möter. Det fanns bara en svensk med i truppen för FC Celtic, målvakten Magnus Hedman som satt på bänken. Året innan avslutade Henrik Larsson sin sejour i klubben (1997-2004), det blev 174 mål på 221 matcher. Han blev skotsk ligamästare fyra gånger. Skåningen har även upplevt El Clásico, det som numera räknas som det mest prestigefulla mötet mellan två inhemska lag, FC Barcelona mot CF Real Madrid. Men enligt Henrik Larsson är både stämningen och intensiteten högre i Old Firm. Vi såg Celtic möta Inverness. Matchen var ganska tam och det var förvånansvärt tyst på läktaren. Matchen slutade 2-1 till Celtic. Det som alla blev mest förvånade över var Lennart, mannen med flaggan. Sällan har man sett någon bli så fotbollsbiten som han blev. Innan denna match hade Lennart bara sett en och det var i Umeå på 1980-talet. Men nu kom intresset, han köpte både flagga och halsduk som bars med stor stolthet. Efter matchen hamnade vi på stampuben igen, och där visades Glasgow Rangers bortamöte. Döm om deras förvåning när vårt sällskap med Lennart i spetsen kom in. Kvinnan i baren kom direkt fram och bad Lennart att ta av sig halsduken, vilket gjordes. Han ville inte slåss för sitt lag ännu, men det kanske kommer. För övrigt är det värt att nämna att både fotbollströjor och halsdukar är förbjudna på stadens pubar, när det lätt blir bråk. Även om stämningen är bättre mellan de två lagens fans, så finns fortfarande starka motsättningar kvar.
Alla var i stort sätt nöjda med fotbollsresan och nöjdast var Lennart som skulle starta en fanclub hemma i Sverige. Yours sincerly Fredrik
