Jag en kompis hade åkt non-stop från Malaysia upp till Phuket och dess huvudort Pattong Beach. Vi kom fram tidigt på morgonen och möttes av de fullaste turisterna, som var i stadiet där drickandet har övergått från att ha en pigg effekt till att istället vara sövande. Här bland alla halvsovande turister och prostituerade, som var på hemgång efter att ha serverat västerlänningar hela natten, dök vi upp. I ressällskapet ingick två japaner som skulle göra Sydostasien på 10 dagar, när de ville kunna ge tips till sina resenärer som checkade in på Kobe flygplats där killarna arbetade. Japaner är som alltid artiga och sällskapet tog kvällen ihop och drack lite öl. De blir som oftast väldigt lätt fulla samt sentimentala. Dagen efter var japanerna på väg igen upp till Bangkok för hemfärd till sitt Kobe, för att börja praktisera sin nyfunna kunskap. 
Vi hade föreställt oss en idyllisk badort men kom till det värsta turistgettot undertecknad hittills har varit på, där droppen var den överfulla och dåliga stranden. Vi reste på en ganska ansträngd budget, så man gick runt på morgonen och letade billigt boende. Till sist fann vi ett rum som var i rimlig prisnivå, men det fanns en hake. Den märktes på kvällen, utanför låg barerna som på ett pärlband efter varandra och när eftermiddagen övergick till tidig kväll, började de spela musik och varje ställe verkade ha som mål att överträffa sin grannbar i ljudnivå. Undertecknad pratade med en svensk som ägde en av alla dessa barer längs gatan och undrade hur han stod ut, men det gjorde mannen inte. Ägaren var tvungen att vakta på sina anställda så att de inte tog pengar från honom. Enligt thailändsk lag får utlänningar äga barer, men inte jobba i dem och absolut inte befinna sig bakom bardisken, vilket gör att barägaren får sitta på en stol bredvid och iaktta och vakta. Jag minns inte hur många dagar vi var här, men man var väldigt trött när jag lämnade Phuket efter att ha sovit dåligt alla dygnen som tillbringades där. Atmosfären i övrigt hade inte mycket att önska, det var tingel-tangel av värsta sorten, där gatuförsäljare försökte lura på oss massa piratkopierade kläder, klockor eller kassetband. För att i nästa stund bli erbjuden en kvinna. Sexhandeln pågår helt öppet och ingen verkar bry sig. På gatorna syns åldrade armar runt midjorna på lika slanka som unga tjejer. Trots att prostituton är olagligt i Thailand råder det ingen tvekan om att de flesta kvinnor på huvudstråket är till salu. Polisen blundar för sexhandeln, utan den skulle Pattong Beach tappa de flesta av sina besökare. En bieffekt är HiV-smittan. Majoriteten av svenska män som smittas utomlands får viruset just i Thailand. Maten präglades av att man hade byggt upp restauranger som i huvudsak serverade västerländsk mat med lite inslag av thaikäk, som även den var turistanpassad. Räddningen blev de goda men inte så nyttiga bananpannkakorna som åts för en billig penning på gatan. Idag är Phuket den rikaste delen av Thailand och det är enbart p.g.a. turismen, hela ön präglas av massturism. Annat var det 1973 när man spela in bondfilmen, "Mannen med den gyllene pistolen" här, då fanns ingenting. Efter den filmen började ön att bli ett populärt turistmål. Jag förundras över varför det är så attraktivt bland oss svenskar att åka hit, det verkar vara varje svensks våta dröm att fara till detta turistgetto, undertecknad kommer aldrig att fatta det. Men jag tänker i alla fall inte sätta min fot på den här holmen igen. Nog borde det finnas en och annan av Phukets fasta boende som har muttrat Povel Ramels ramsa och knutit näven i fickan. "Icke tycka om turist, tycka turist trist"
