Jag och min kusin Jonas åkte hit från
Marmaris, på det tredje försöket kom man äntligen fram. Platsen har alltid varit lockande, när den har ett
sånt fantasiaktigt utseende.
Första gången blev det inställt när det var för få anmälda i
Antalya och andra gången skedde i
Marmaris, när vi blev hänvisade till fel
upphämtningsplats och bussen åkte iväg utan oss.
Då var det nära att det bokades med den lokala researrangören
Mr Fish, en riktigt hal
lirare som istället lurade oss vid ett senare tillfälle.
Men som tur var ångrade vi oss och fick en bra resa hit med vårt charterbolag, även om det kostade mer.
På turkiska heter platsen
Pamukkale, bomullsberget, dess vita
kalkstensterrasser har länge varit Turkiets populäraste sevärdhet.
Förr kunde man klättra runt och bada hur som helst, numera är det mer restriktivt och turisterna får bara gå på ett anvisat område på berget.
Dessutom råder det totalt badförbud.
Terrasserna bildas när vattnet från de heta källorna flyter ner för sluttningen och avger koldioxid, som i sin tur startar en kemisk process. Då bildas kalkstenen.
Berget sticker verkligen ut från sin omgivning och är en stor vit fläck i en annars grön värld.
Sedan blev det ett dopp i det antika badet som ligger i närheten, och där fick man passa sig både för fulla ryssar som hoppade i vattnet med full kraft, samt bottnen med gamla antika pelare som är obehagliga att dyka ner på.
Uppe på kanten av
Pamukkale, ligger Turkiets största
nekropol, med gravar från
helleniskt, romersk och tidig kristen tid
Här låg även en stad som hette
Hieropolis, som hade närmare 100.000 invånare under antiken
Jag och min kusin Jonas åkte hit från Marmaris, på det tredje försöket kom man äntligen fram. Platsen har alltid varit lockande, när den har ett sånt fantasiaktigt utseende. Första gången blev det inställt när det var för få anmälda i Antalya och andra gången skedde i Marmaris, när vi blev hänvisade till fel upphämtningsplats och bussen åkte iväg utan oss. Då var det nära att det bokades med den lokala researrangören Mr Fish, en riktigt hal lirare som istället lurade oss vid ett senare tillfälle. Men som tur var ångrade vi oss och fick en bra resa hit med vårt charterbolag, även om det kostade mer. På turkiska heter platsen Pamukkale, bomullsberget, dess vita kalkstensterrasser har länge varit Turkiets populäraste sevärdhet. Förr kunde man klättra runt och bada hur som helst, numera är det mer restriktivt och turisterna får bara gå på ett anvisat område på berget. Dessutom råder det totalt badförbud. 
Terrasserna bildas när vattnet från de heta källorna flyter ner för sluttningen och avger koldioxid, som i sin tur startar en kemisk process. Då bildas kalkstenen. Berget sticker verkligen ut från sin omgivning och är en stor vit fläck i en annars grön värld. Sedan blev det ett dopp i det antika badet som ligger i närheten, och där fick man passa sig både för fulla ryssar som hoppade i vattnet med full kraft, samt bottnen med gamla antika pelare som är obehagliga att dyka ner på. 
Uppe på kanten av Pamukkale, ligger Turkiets största nekropol, med gravar från helleniskt, romersk och tidig kristen tid Här låg även en stad som hette Hieropolis, som hade närmare 100.000 invånare under antiken 
