Denna stad är starkt förknippad med kapitalet och banker med sina mytomspunna nummerkonton. Jag började mitt besök med att utforska Zürich historiska museum, men det var nog det tråkigaste undertecknad har varit på. Detta land har inte varit i krig sedan 1400-talet och eftersom historia ofta berättas genom dramatiska händelser, så blev det ganska händelselöst här. Men det stora lidandet som drabbade övriga kontinentens befolkning genom århundraden, behövde Schweiz inte uppleva. Landets familjer har inte offrat sina män, söner eller fäder i meningslösa krig. Till skillnad från t.ex. Sverige som förlorade var tredje man i krig bara under 1600-talet. Detta har skapat en stark känsla att hålla sig utanför konflikter och Schweiz håller strikt på sin neutralitet. Man blev inte medlem i Förenta Nationerna förrän 2002. Så var ska man finna spänningen och de historiska vingslagen i denna stad? Snabbt fann jag den och vägen dit som är Zürichs paradgata, Bahnhofsstrasse, som skär genom staden och kantas av många banker som ruvar på mycket skatter och hemligheter.
Gatan utgår från centralstationen och är 1.4 km lång. Den går ner till Zürichsjön. Flera av Schweiz storbanker har sina huvudkontor där. Men även de andra stora bankerna från Schweiz är representerar här med överdådiga kontor. Utbudet består av butiker med exklusiva kläder, smycken samt dyra restauranger där dagens inköp kan diskuteras. Det finns även affärer som bara saluför den inhemska chokladen. Den som många förknippar med landet. Chokladföretaget Lindt har en egen butik här. För övrigt den enda jag besökte längs gatan. På Bahnhofstrasse vandrar välklädda människor som alla i mina ögon verkar ha en viktig position att sköta. Det finns inte en minut att undvara till eftertänksamhet, utan all tid läggs på att skapa fiktiva värden, via valuta- och aktiehandel. Det enda som räknas är pengar, och den som är bäst, är personen som har mest schweizerfranc.. Så logiken blir lätt här, men livet blir surt för oss alla andra lönearbetare som ska bekosta dessa vinster. Det finns fler faror längs gatan, än bara fartblindheten till pengar. Stadens spårvagnar korsar området, och det hände inte en gång utan faktiskt två gånger att jag höll på att bli påkörd. Mina tankar fanns på annat håll och då glömdes det att uppmärksamma trafiken. Jag hoppas bara att det inte var pengar som undertecknad tänkte på.
Min hjälte som jag förknippar med gatan och alla banker är en f.d. bankanställd som heter Christoph Meili som syns ovan. Han smugglade ut bankböcker och överlämnade dem till en judisk organisation. De ville bevisa det, som alla redan visste, att schweiziska banker undangömmer judiska tillgångar som tillhör offer, som dog i förintelsen. Detta tilltag gjorde att Christoph Meili blev Schweiz mest hatade man, men också att han blev åtalad för att ha brutit mot sekretesslagarna. Christoph Meili hoppade av till USA och är den enda schweizaren som har fått asyl i Amerika. Men även bankerna fick betala ett högt pris, inte bara i förlorat anseende utan också i den ekonomiska uppgörelse som kom till stånd med grupper som representerade offren i förintelsen . En uppgörelse som kostade bankerna 15.000.000.000 kr i kompensation
Längst ner, vid gatans slut möttes jag av lugnet och hörde Zürichsjöns vatten klucka samtidigt som det blåste in en sval bris. Undertecknad hoppade på en båt och tog en rundtur på sjön. Därmed unslapps den hets efter pengar som jag avskyr och som för mig denna gata får stå symbol för.
