Jag och min kusin Jonas var på en vecka semester i Turkiet. I närheten av vårt hotell i Marmaris, fanns en lokal researrangör. Han hette Mr Fish. Denna man lovade oss guld och gröna skogar. Alla resorna och utflykterna var av högsta kvalité, i alla fall enligt honom. Mr Fish hade ett enormt munläder, och kunde pladdra på flera språk vilket mannen mer än gärna gjorde. Vi passerade ofta butiken på vår väg ner eller tillbaka från stranden. Mr Fish försökte alltid fånga vår uppmärksamhet genom att pracka på oss det ena efter andra mer lockande erbjudandet. Men vi höll emot. Han kändes "lite oseriös", men av någon underlig anledning köptes en båtutflykt. Enligt Mr Fish, var detta ett mycket bättre skepp än alla de andra. Man skulle få dricka hur mycket sprit och öl vi ville. För att inte nämna maten, som enligt honom skulle vara en stor buffé. På något sätt ångrade vi oss, men det kändes dumt att backa ur. Samtidigt blev jag lite nyfikna på hans resor. När jag och kusinen var uppe i bomullsbergen med vår researrangör, träffade vi några tjejer som hade åkt dit med Mr Fish bolag. De var kraftigt missnöjda. Han hade trängt ihop sällskapet i en minibuss. Detta fick mig att undra över den kommande båtutflykten. 
Nere i hamnen låg vår superbåt, men den tycktes se mindre ut än alla andra fartyg som företog denna utflykt. Det stämde nog, för solstolarna var tätt ihoptryckta. Alla fick inte plats där uppe utan många fick sitta på nedre däck i skuggan. Spriten var hårt ransonerad. Billig turkisk sprit som portionerades ut i plastmuggar, likaså med ölen som de skvätte upp lite då och då.
Det var badstopp här och där. I dessa vatten låg den turkiska flottan 1522 och inväntade order från sultanen att angripa Rhodos. Ön var en av få kristna stater i regionen. Marmaris var baslägret för denna stora expedition, som fick ett segerrikt slut för turkarna. Johanniterorder kapitulerade och lämnade Rhodos. Efter baden såg alla fram emot den "stora" buffén. Vi var inte förvånade, när den bara bestod av grillat kött med ris på en papptallrik. Folk var irriterade, men vi skrattade bara. På hemvägen blev besättningen lite mer generösa med spriten för att dämpa gästernas missnöje. Ett par från Ljungby som åt med oss, åkte den här resan för att få fri tillgång till spriten. Vi blev inte överraskade. När mannen berättade att de åker till samma resmål på Kanarieöarna varje år, för då hittar man till spritbutiken.
Väl hemma på hotellet sprang vi på Mr Fish, som undrade om resan. Jag och min kusin Jonas sa att den var fantastisk. Mr Fish såg jättenöjd ut. Vi ville inte förstöra hans illusioner. Men faktum är, att resan var värd sina pengar. För det var ett skådespel att se alla missnöjda turister som skulle proppsa på att få lite mer av den billiga inhemska spriten. Mvh Fredrik www.wikitravel.org/en/Marmaris/
