Att Marocko fått sitt namn från Marrakech säger något om hur viktig staden har varit. Under två sekel var berbersamhället knytpunkten i ett stort rike, där vägarna mötes från Atlanten och Sahara. Innanför murarna kan man skåda fantastiska byggnadsverk. Palats efter palats radas upp mellan de smala gatorna. Fransmännen byggde ut staden under sin tid när området var ett protektorat. Idag är Marrakech inte så inflytelserik längre, men är däremot en betydelsefull turiststad. Detta blogginlägg ska handla om stadens mest mytomspunna plats, nämligen kungarnas torg, Djemaa el Fna.
I flera hundra år har detta unika torg varit Marrakechs centrum. Det är egentligen bara en oregelbunden öppen plats. Ändå söker sig alla hit. Djemaa el Fna har ett makabert förflutet. Fram till 1800-talet var det här man halshögg dödsdömda fångar. Sedan saltades huvudena och hängdes upp på stadsporten till allmän beskådan. Man använde även stället till att hålla spektakulära rättegångarna. På förmiddagen är det en stor marknadsplats, där besökaren kan inhandla frukt och sötsaker. När skymningen kommer börjar de livligaste timmarna på torget. Allt förvandlas till en stor utomhusteater, där musiker, dansare, ormtjusare och spågubbar underhåller åskådarna. Det finns också sagoberättare och lärda män som hjälper analfabeter att skriva brev till myndigheter och släktingar. Även tandläkare hittar en utkomst här. Luften fylls med oset från grillat kött och doften av kryddor. Hela atmosfären förstärks av all musik från trummor och blåsinstrument. Torget blir som en egen organism som pulserar, låter och luktar.
Kvällen som tillbringades här med Karim och hans fru var verkligen en upplevelse. En rolig episod var när kompisen bjöd en gammal man på musslor, och den tacksamhet gubben visade. Sällan har jag sett ett sånt vackert leende från en tandlös herre. Minns inte hur många timmar som besöket på Djemaa el Fna varade, men tiden bara stack iväg. Vi skulle vidare dagen efter, upp i Atlasberget och sedan ut i öknen. Detta är en plats jag gärna skulle vilja återse. Alfred Hitchcock var i Marrakech 1954 och spelade in scener till filmen, Mannen som visste för mycket. Torget har en central plats i berättelsen, där ett mord sker. Själva inspelningen var jobbig, för den koruplenta regissören. Han blev tvungen och gå i både shorts och kortärmad skjorta, vilket Alfred Hitchcock hatade. Annars var mannen alltid iförd en kostym oavsett väder. Men här fick han böja sig för hettan. Däremot uppskattade Alfred Hitchcock det marockanska köket. Regissörens noggrannhet ställde till det lite, när ramadan var på intågande och folkets tålamod började tryta. Till slut, efter alla omtagningar blev mästerfilmaren nöjd och sällskapet fortsatte vidare till London där resten av rullen spelades in. Filmen är klart sevärd.
I flera hundra år har detta unika torg varit Marrakechs centrum. Det är egentligen bara en oregelbunden öppen plats. Ändå söker sig alla hit. Djemaa el Fna har ett makabert förflutet. Fram till 1800-talet var det här man halshögg dödsdömda fångar. Sedan saltades huvudena och hängdes upp på stadsporten till allmän beskådan. Man använde även stället till att hålla spektakulära rättegångarna. På förmiddagen är det en stor marknadsplats, där besökaren kan inhandla frukt och sötsaker. När skymningen kommer börjar de livligaste timmarna på torget. Allt förvandlas till en stor utomhusteater, där musiker, dansare, ormtjusare och spågubbar underhåller åskådarna. Det finns också sagoberättare och lärda män som hjälper analfabeter att skriva brev till myndigheter och släktingar. Även tandläkare hittar en utkomst här. Luften fylls med oset från grillat kött och doften av kryddor. Hela atmosfären förstärks av all musik från trummor och blåsinstrument. Torget blir som en egen organism som pulserar, låter och luktar.
Kvällen som tillbringades här med Karim och hans fru var verkligen en upplevelse. En rolig episod var när kompisen bjöd en gammal man på musslor, och den tacksamhet gubben visade. Sällan har jag sett ett sånt vackert leende från en tandlös herre. Minns inte hur många timmar som besöket på Djemaa el Fna varade, men tiden bara stack iväg. Vi skulle vidare dagen efter, upp i Atlasberget och sedan ut i öknen. Detta är en plats jag gärna skulle vilja återse. Alfred Hitchcock var i Marrakech 1954 och spelade in scener till filmen, Mannen som visste för mycket. Torget har en central plats i berättelsen, där ett mord sker. Själva inspelningen var jobbig, för den koruplenta regissören. Han blev tvungen och gå i både shorts och kortärmad skjorta, vilket Alfred Hitchcock hatade. Annars var mannen alltid iförd en kostym oavsett väder. Men här fick han böja sig för hettan. Däremot uppskattade Alfred Hitchcock det marockanska köket. Regissörens noggrannhet ställde till det lite, när ramadan var på intågande och folkets tålamod började tryta. Till slut, efter alla omtagningar blev mästerfilmaren nöjd och sällskapet fortsatte vidare till London där resten av rullen spelades in. Filmen är klart sevärd.
