fredag 2 juli 2010

Heliga gravens kyrka i Jerusalem.


Heliga gravens kyrka i Jerusalem är kristendomens viktigaste plats. Första basilikan uppfördes av den romerska kejsaren Konstantin på 300-talet. Det var modern Helena som övertalade sonen att helga gud.
Först blev den förstörd av perserna på 600-talet, men det var när kalifen Hakim rev kyrkan 1009, som det blev en våldsam reaktion.
Med en viss fördröjning därimellan.
Påven Urban II tog händelsen som förevändning i ett tal år 1095, att mana alla rättrogna att ta till vapen och försvara de kristna platserna. Episoden blev upprinnelsen till korstågen.
Riddarna intog Jerusalem 1099 och slaktade alla muslimska invånare. Med donationer från Europa byggdes den sakrala byggnaden upp, men även ut.
Tanken var att basilikan skulle bli den största helgedomen i världen. Mycket av pengarna som samlades in förskingrades tyvärr.
Detta kristendomens tempel blev sedan förstört i en eldsvåda 1808 och en jordbävning 1927 skadade byggnaden svårt.
Efter omfattande reparationer har den fått sitt nuvarande utseende och har klarat sig från alla krig som har svept över regionen under 1900-talet.
Den blev aldrig världens största kyrka, men den är Jerusalems största.
Alltid något.



Denna sammansatta kyrka, byggd runt den förmodade platsen för Jesus korsfästelse, begravning och återuppståndelse är som sagt tidigare kristendomens viktigaste plats.
Det märks när man är inne här, nästan alla besökare såg tagna ut.
De sista fem av de fjorton anhalterna på via Dolorosa inträffade i byggnaden. Namnet betyder smärtornas väg på latin och är sträckan Jesus gick med sitt kors till Golgata.
Kullen som profeten korsfästes på. Golgata är det grekiska ordet för dödskalle. Bergsknallens utformning sägs ha liknat ett kranie.
Nedan listan på de fem sista stationerna på via Dolorosa.
X - Jesus berövas sina kläder.
XI - Jesus spikas fast på korset.
XII- Jesus dör på korset.
XIII - Jesus kropp tas ner från korset.
XIV - Jesus gravläggning.
På grund av tvister gällande äganderätten bland alla kristna samfund, finns ett dekret utfärdat 1852 av osmanerna.
Avtalet är ett status quo, ett oförändrat tillstånd.
Turkarna tänkte först spela ut de olika församlingarna mot varandra, men kom till insikt att det är bättre med lugn och ro.
Man delar lika på förvaltarskapet mellan de armeniska, grekiska, koptiska, romersk-katolska samt den syrianska kyrkan.
Vi protestanter glömdes bort.
Varje dag låser en muslimsk nyckelförvaltare upp kyrkan, i egenskap av neutral medlare.
Denna uppgift har gått i arv i samma familj under generationer.

Undertecknad hade turen att komma in i graven. Det är alltid långa köer och när folk väl träder in, så är det svårt att få ut dem. Bilderna ovan visar kapellet.
Flera munkar står och övervakar det hela och kör ut besökarna om de är inne för länge i vilostaden.
Jag och en polack blev kvar ofrivilligt en lång stund, när oljelampan slocknade och behövdes fyllas på med nytt bränsle. I det skymande rummet satt vi, och en munk höll nogsamt sin blick på oss.
Jag betrakade platsen ur ett historisk perspektiv, medan polacken var alldeles salig och rabblade olika religiösa ramsor. Men visst blev även jag tagen av ställets betydelse.
Men undertecknad höll ihop sig och var framför allt tyst.
Utanför växte raden med människor som ville se sin frälsares sista viloplats. Folk ville också bikta sig och söka förlåtelse och tröst inne i kyrkan.
Författaren Heinrich Heine satte aldrig sin fot här och när man läser mannens citat nedan förstår vi varför.
"Naturligtvis kommer gud att förlåta mig. Det är hans yrke"
När lampan lös igen, kastade den sura munken ut oss.
Idag är graven klädd i marmor, eftersom kalifen också beordrade soldaterna att hugga bort all sten. Hela klippan skulle bort.
Nedan syns en bild av heliga Birgitta (1303-73), Sveriges enda katolska helgon som är erkänd av påvarna i Rom.
Hon gjorde en pilgrimsfärd hit via Cypern 1372.
Redan vid färdens början, omkom en av sönerna i södra Italien.
Sällskapet led två skeppsbrott innan de slutligen kom fram till kyrkan, den 12 maj 1372. Detta var Birgittas största upplevelse och en son blev symboliskt dubbad till riddare av den heliga graven.
Hon fick även flera religiösa uppenbarelser här. Med på resan var två döttrar och en son. Palestina plågades av en hemsk värmebölja som tog hårt på det blivande helgonets hälsa. Trots hög feber genomförde hon vandringen längs via Dolorosa. Kvinnan köpte som alla andra pilgrimer mängder med religiösa souvenirer
Besöket i det heliga landet varade i 6 månader. Året efter dör Birgitta i Rom och hennes ben förs till Vadstena.
Den avsatte kungen, Gustav IV Adolf ville bilda en religiös och fredlig riddarorder, men fick avslag av turkarna att komma till Jerusalem.
Sultanen ville inte låta dem besöka den heliga staden.
Deras fartyg kryssade ett tag i den grekiska övärlden. Men efter ett tag tröttnade hans medlemmar och de övergav kungen.
Gustav IV Adolf for tillbaka till sitt nya hemland, Schweiz.
Säkert låg Sveriges nya regim bakom beslutet.
Kung Sigismund tog med sig relikerna av helgonet till Krakow när han flydde Sverige i all hast 1599. Birgittas ben återbördades till Vadstena av Karl X Gustav, när den gamla polska huvudstaden intogs i oktober 1655.
Relikskrinet staplades tillsammans med annat krigsbyte. Totalt fyllde godset hundra vagnar.
Allt fördes upp till Sverige.