Vid andra världskrigets utbrott bodde ungefär 350.000 judar i
Warszawa. Endast New York hade fler judiska invånare. När kriget var över fanns bara ett par tusen kvar i livet.
I mars 1940 inrättade nazisterna det ökända gettot, som inrymdes på 73 av stadens 1.800 gator. Tilldelningen av mat var minimal, och redan efter ett år hade 100.000 människor dött av svält.
Men folket dog inte i tillräcklig snabb takt, och tyskarna började därför att deportera judarna till förintelseläger österut.
I detta kaos, reser sig många av de kvarvarnade invånarna och gör uppror. I april 1943 bryter det ut och de dåligt utrustade kämparna håller de tyska
elitstyrkorna med sina
ukrainska hantlangare stången i över en månads tid.
Rent objektivt var
upproret ett fiasko, då över 56.000 judar dog och endast 18
SS-soldater fick
plikta med sina liv.
Men moraliskt är denna händelse av stor betydelse, när man valde att offra sina liv i kampen mot ondskan. Att välja sitt eget öde, om ens det "bara" gäller hur man avslutar sitt liv, är av oändlig betydelse.
Ledaren
Mordechaj Anielewicz (1919-43) tog sitt liv hellre än att överlämna sig till fienden.
Det forna gettot är idag ett modernt område fullt med tråkiga bostadslängor. Alla byggnader raserades, eller förstördes senare i slutskede av kriget. Här och var finns några minnesmärken över människorna som levde där.
Är besökaren medveten om kvarterens sorgliga öden, så inser man hur mycket historia som dessa gator bär. Inte bara folkets tragedier utan även de framgångar som minoriteten uppnådde. Det har fötts en och annan nobelpristagare här.
Idag har
Warszawa en liten judisk spillra på 2.000 individer.
Bilderna ovan visar det monument som är rest till att ära gettohjältarna. Skulptören var själv av judisk börd och född i staden, men överlevde tack vare att han flydde över till den sovjetiska zonen 1939.
Konstnären fick i uppdrag att skapa ett minnesmärke över händelsen, och på årsdagen den 19 april 1948 invigdes det.
Stenen var svensk granit, inköpt på order av Adolf Hitler, för att användas till att bygga ett nazistiskt segermonument i
Warszawa. Men historien ville annat.
Skönt för oss svenskar också, att den kom till nytta och hedrade rätt sak.
Den 7 december 1970 kom
Willy Brandt(1913-92) till platsen. Som tysk förbundskansler och ledare för det socialdemokratiska partiet, hade han drivit igenom ett
bekräftande av Polens gränser, ett
närmande till
DDR, och att inte förglömma erkännandet av Sovjetunionen.
Avtalet skulle skrivas under i
Warszawa. Fördraget bar stadens namn.
Framförallt skulle handel främjas och östtyskarna skulle få krediter. Genom att öka välståndet i polisstaten
DDR, trodde förbundskanslern att människorna skulle kräva reformer.
Politiken var
omstridd på hemmaplan, även USA var irriterade. Få i allmänheten förstod förbundskanslerns agerande.
I
Warzsawafördraget som undertecknades i det polska presidentpalatset den här dagen på förmiddagen, gjorde Tyskland slutligen avsteg från sin internationella rätt till sina forna områden i öster.
Territorier som tillföll Polen och Sovjetunionen.
Därmed förlorade över 15 miljoner tyskar sin lagliga grund till egendomar som de fick lämna i all hast i slutskedet av andra världskriget.
Många var rasande och besvikna.
Willy Brandt skulle också som en god gest lägga ner en krans vid gettomonumentet.
Han hade själv flytt kriget och levt som flykting i Norge och Sverige. Som oäkta son till en städerska i
Lübeck fick han tidigt kämpa, och blev en övertygad socialist. Därmed en fiende till Nazistpartiet. Förbundskanslern visste sitt öde om han hade stannat kvar i landet.
Ingen skugga kunde falla över hans insatser i kriget.
Vid foten av detta
granitminnesmärke, faller mannen spontant på knä och den berömda bilden ovan tas.
Enligt förbundskanslern skedde det bara, eller som han svarade på frågan från
journalisterna. "Unter det Last der jüngsten Geschichte tat ich, was Menschen tun, wenn die Worte versagen. So gedachte ich Millionen Ermordter" Fritt översatt på svenska blir det som följer:
"
Under tyngden av den närliggande historien, gjorde jag vad varje människa skulle ha gjort när man inte finner orden. På detta sätt hedrade jag miljoner mördade människor" Willy Brandt fick
Nobels fredspris 1971 för sin
avspänningspolitik. Några år senare fick han avgå.
På andra ändan av området finns en plats som bär politikerns namn. Se nedan.
I Björkhagen i Stockholm finns en park som är uppkallad efter
Willy Brandt. Där i närheten bodde mannen under sin exil från Tyskland.
Den ligger i närheten av Hammarbyhöjdens tunnelbanestation.
Här finns även en staty av förbundskanslern, en gåva från det Socialdemokratiska partiet i Stockholm.
Invigningen skedde 2007 och närvarande var förre statsministern Ingvar Carlsson.
Mvh Fredrik
www.nobelprize.org/nobel_prizes/peace/laureates/1971/brandt-cv.html/
Vid andra världskrigets utbrott bodde ungefär 350.000 judar i Warszawa. Endast New York hade fler judiska invånare. När kriget var över fanns bara ett par tusen kvar i livet. I mars 1940 inrättade nazisterna det ökända gettot, som inrymdes på 73 av stadens 1.800 gator. Tilldelningen av mat var minimal, och redan efter ett år hade 100.000 människor dött av svält. Men folket dog inte i tillräcklig snabb takt, och tyskarna började därför att deportera judarna till förintelseläger österut. I detta kaos, reser sig många av de kvarvarnade invånarna och gör uppror. I april 1943 bryter det ut och de dåligt utrustade kämparna håller de tyska elitstyrkorna med sina ukrainska hantlangare stången i över en månads tid. Rent objektivt var upproret ett fiasko, då över 56.000 judar dog och endast 18 SS-soldater fick plikta med sina liv. Men moraliskt är denna händelse av stor betydelse, när man valde att offra sina liv i kampen mot ondskan. Att välja sitt eget öde, om ens det "bara" gäller hur man avslutar sitt liv, är av oändlig betydelse. Ledaren Mordechaj Anielewicz (1919-43) tog sitt liv hellre än att överlämna sig till fienden. Det forna gettot är idag ett modernt område fullt med tråkiga bostadslängor. Alla byggnader raserades, eller förstördes senare i slutskede av kriget. Här och var finns några minnesmärken över människorna som levde där. Är besökaren medveten om kvarterens sorgliga öden, så inser man hur mycket historia som dessa gator bär. Inte bara folkets tragedier utan även de framgångar som minoriteten uppnådde. Det har fötts en och annan nobelpristagare här. Idag har Warszawa en liten judisk spillra på 2.000 individer. Bilderna ovan visar det monument som är rest till att ära gettohjältarna. Skulptören var själv av judisk börd och född i staden, men överlevde tack vare att han flydde över till den sovjetiska zonen 1939. Konstnären fick i uppdrag att skapa ett minnesmärke över händelsen, och på årsdagen den 19 april 1948 invigdes det. Stenen var svensk granit, inköpt på order av Adolf Hitler, för att användas till att bygga ett nazistiskt segermonument i Warszawa. Men historien ville annat. Skönt för oss svenskar också, att den kom till nytta och hedrade rätt sak.
Den 7 december 1970 kom Willy Brandt(1913-92) till platsen. Som tysk förbundskansler och ledare för det socialdemokratiska partiet, hade han drivit igenom ett bekräftande av Polens gränser, ett närmande till DDR, och att inte förglömma erkännandet av Sovjetunionen. Avtalet skulle skrivas under i Warszawa. Fördraget bar stadens namn. Framförallt skulle handel främjas och östtyskarna skulle få krediter. Genom att öka välståndet i polisstaten DDR, trodde förbundskanslern att människorna skulle kräva reformer. Politiken var omstridd på hemmaplan, även USA var irriterade. Få i allmänheten förstod förbundskanslerns agerande. I Warzsawafördraget som undertecknades i det polska presidentpalatset den här dagen på förmiddagen, gjorde Tyskland slutligen avsteg från sin internationella rätt till sina forna områden i öster. Territorier som tillföll Polen och Sovjetunionen. Därmed förlorade över 15 miljoner tyskar sin lagliga grund till egendomar som de fick lämna i all hast i slutskedet av andra världskriget. Många var rasande och besvikna. Willy Brandt skulle också som en god gest lägga ner en krans vid gettomonumentet. Han hade själv flytt kriget och levt som flykting i Norge och Sverige. Som oäkta son till en städerska i Lübeck fick han tidigt kämpa, och blev en övertygad socialist. Därmed en fiende till Nazistpartiet. Förbundskanslern visste sitt öde om han hade stannat kvar i landet. Ingen skugga kunde falla över hans insatser i kriget. Vid foten av detta granitminnesmärke, faller mannen spontant på knä och den berömda bilden ovan tas. Enligt förbundskanslern skedde det bara, eller som han svarade på frågan från journalisterna. "Unter det Last der jüngsten Geschichte tat ich, was Menschen tun, wenn die Worte versagen. So gedachte ich Millionen Ermordter" Fritt översatt på svenska blir det som följer: "Under tyngden av den närliggande historien, gjorde jag vad varje människa skulle ha gjort när man inte finner orden. På detta sätt hedrade jag miljoner mördade människor" Willy Brandt fick Nobels fredspris 1971 för sin avspänningspolitik. Några år senare fick han avgå. På andra ändan av området finns en plats som bär politikerns namn. Se nedan.
I Björkhagen i Stockholm finns en park som är uppkallad efter Willy Brandt. Där i närheten bodde mannen under sin exil från Tyskland. Den ligger i närheten av Hammarbyhöjdens tunnelbanestation. Här finns även en staty av förbundskanslern, en gåva från det Socialdemokratiska partiet i Stockholm. Invigningen skedde 2007 och närvarande var förre statsministern Ingvar Carlsson. Mvh Fredrik www.nobelprize.org/nobel_prizes/peace/laureates/1971/brandt-cv.html/
