I västra hamnen i Mariehamn ligger den
fyrmastade barken
Pommern, en av få kvarvarande segelskutor i sin klass i världen. Den har
ankrat här permanent sedan 1946, bortsett från några resor till ett varv i Stockholm.
Fartyget ingick i Gustaf Erikssons legendariska flotta. Redaren gjorde sig en stor förmögenhet på att frakta vete mellan Storbritannien och Australien. Alla skeppen vara stora segelfartyg, som de flesta ansåg omoderna. Därför kunde
ålänningen köpa upp dem billigt.
Vetetrutten tog i medeltal 90-100 dygn och varje resa rundade Kap Horn. Besättningen bestod av endast 30 man. På varenda färd seglade man över 30.000 sjömil.
I lastrummet staplades 50.000 säckar spannmål.
Gustaf Eriksson ägde 10 av de 13 fartygen som fraktade vete från Australien till Storbritannien. När redaren dog 1947 avvecklades verksamheten successivt, sista åren blev konkurrensen för tuff.
Pommern byggdes i
Glasgow 1903 och ägdes av ett rederi i Hamburg. Hon är byggd i stål. Längden är 95 m och stormastens höjd 50
m. Den totala segelytan är 3.240 kvadratmeter.
Till Åland kom
Pommern 1923 efter att Gustaf Eriksson köpt loss henne från grekiska staten. Mellan åren 1923-39 fraktade barken spannmål på världshaven.
Från 1952 är hon ett museifartyg.
Brevid
Pommern finns Sjöfartsmuseet. Atmosfären där inne är spännande, med alla gamla föremål från olika fartyg hängandes på väggar och tak.
Samlingen består av över 8.000 föremål. Högst upp finns en restaurang, där kommunen bjuder in de kvarvarande sjömännen i livet som har rundat Kap Horn på lunch varje år.
Fortfarande har Åland flest invånare i världen som har gjort den resan. Landet är en sjöfartsnation och deras väg har alltid varit havet.
Jag kan
rekommendera ett besök på båda museerna samt att äta lunch i restaurangen. Då har dagen fått en bra start i Mariehamn.
Mvh Fredrik
www.visitaland.com/pommern/se/
I västra hamnen i Mariehamn ligger den fyrmastade barken Pommern, en av få kvarvarande segelskutor i sin klass i världen. Den har ankrat här permanent sedan 1946, bortsett från några resor till ett varv i Stockholm. Fartyget ingick i Gustaf Erikssons legendariska flotta. Redaren gjorde sig en stor förmögenhet på att frakta vete mellan Storbritannien och Australien. Alla skeppen vara stora segelfartyg, som de flesta ansåg omoderna. Därför kunde ålänningen köpa upp dem billigt. Vetetrutten tog i medeltal 90-100 dygn och varje resa rundade Kap Horn. Besättningen bestod av endast 30 man. På varenda färd seglade man över 30.000 sjömil. I lastrummet staplades 50.000 säckar spannmål. Gustaf Eriksson ägde 10 av de 13 fartygen som fraktade vete från Australien till Storbritannien. När redaren dog 1947 avvecklades verksamheten successivt, sista åren blev konkurrensen för tuff. Pommern byggdes i Glasgow 1903 och ägdes av ett rederi i Hamburg. Hon är byggd i stål. Längden är 95 m och stormastens höjd 50 m. Den totala segelytan är 3.240 kvadratmeter. Till Åland kom Pommern 1923 efter att Gustaf Eriksson köpt loss henne från grekiska staten. Mellan åren 1923-39 fraktade barken spannmål på världshaven. Från 1952 är hon ett museifartyg.
Brevid Pommern finns Sjöfartsmuseet. Atmosfären där inne är spännande, med alla gamla föremål från olika fartyg hängandes på väggar och tak. Samlingen består av över 8.000 föremål. Högst upp finns en restaurang, där kommunen bjuder in de kvarvarande sjömännen i livet som har rundat Kap Horn på lunch varje år. Fortfarande har Åland flest invånare i världen som har gjort den resan. Landet är en sjöfartsnation och deras väg har alltid varit havet. Jag kan rekommendera ett besök på båda museerna samt att äta lunch i restaurangen. Då har dagen fått en bra start i Mariehamn. Mvh Fredrik www.visitaland.com/pommern/se/ 
