Tog första planet från Arlanda kl 05:30, skulle till Samos. Att behöva gå upp mitt i natten i kombination med tidig framkomst, samt bli sittande utan tillgång till sitt hotellrum, hamnar högt upp på listan över det sämsta med att tillbringa sin semester utomlands. Nackdelen med charter är resebolagens tidiga flygtider. Ett sätt att pressa sina priser, när startavgifterna kostar mer på de attraktiva klockslagen, som t.ex. mellan lunch och middag. Efter inflygning och nästan touchdown, dras motorerna på med full gas. Vinden ligger för hårt över ön och landningen avbryts abrupt i sista sekunden. Passagerare skriker och en hel del gråter öppet av rädsla Efter att ha cirklat runt i en timme flyger vi söderut och går ner på Kos istället. Bränslet i tanken hade sinat. Över 40 timmar senare från resans början på Arlanda kommer jag fram till Samos. Om hur den tiden tillbringades ska jag berätta här.
Kos har 30.000 invånare, de flesta bor i största staden med samma namn. Allt kretsar runt turismen. Ön är känd för sitt hejdlösa krökande. Länge var detta en av de platser man skulle till när det gällde rejält festande. Nu försöker myndigheterna stävja supkalasen. Staden är fortfarande Grekland krogtätaste metropol. Gata efter gata mottogs man av inkastare som lockade med rabatterade drinkar. Överallt såg jag alkohol. Idag "regerar" turisterna, innan dess har johanniter, turkar och italienare styrt över Kos. Italien var den sista utländska härskaren. Mussolini spenderade stort på att få huvudstaden att bli mer italienskinspirerad. Han förbjöd även den ortodoxa läran och försökte få invånarna att bli katoliker. Grekland tog över ön 1948. Efter det kaosaktiga mottagandet på flygplatsen, bussades vi västerut, passerandes ett landskap där växtligheten hade tagit stryk under Medelhavets heta sol. Den dominerande färgen var gult. Alla blev inackorderade på ett hotell strax utanför Kos stad. På gångavstånd till hamnen. Nu skulle jag ta chansen att se öns historiska platser. Ett ställe förknippad med en läkare samt en borg stod på agendan att uppsökas. Men tiden var knapp. Besöket på Kos sågs som en bonus av undertecknad. Jag var nog den enda bland oss turister på denna charterresa, som tyckte det var bra att landa på fel ö. Nu fick man se två öar istället för en. Perfekt.
Läkekonstens fader, Hippokrates föddes på Kos och antas ha levt mellan 460-370 f.Kr. Mannen förkastade dåtidens uppfattning att sjukdomar var ett straff från gudarna och menade att läkarens uppgift var att understödja kroppens förmåga till självläkning. Hippokrates är även känd för sina etiska värderingar, där tystnadsplikten bland annat ingick. Trädet ovan, bär hans namn och är 700 år gammalt, man tror att greken ska ha undervisat på denna plats. "Livet är kort, konsten lång, tillfället flyktigt, experimentet bedrägligt, omdömet svårt" Ett citat från Hippokrates.
Johanniterordern tog över Kos 1315 och hade kontrollen fram tills 1522, då turkarna besegrade riddarnas huvudstyrkan på Rhodos. Borgen gavs upp utan att ett enda skott hade avlossats. Ordern byggde slottet på resterna av ett antikt fäste. Man knyckte kolonner, pelare och marmorblock från staden och baxade in materialet i murarna. Turkarna kom, men båda belägringarna 1457 och 1477 slutade med att fiende tröttnade och gav sig iväg. År 1522 beordrade sultanen i Istanbul en ny framstöt, denna gång kraftigare än någonsin tidigare. Över 100.000 man sändes till Rhodos. Mot senvintern tog både mat och stridslusten slut, och öns korsriddare gav upp. För vapenbröderna på Kos betydde det att slaget redan var förlorat, så de följde huvudstyrkans exempel och kapitulerade. Nedan syns det som är kvar av borgen.
Dagen efter åkte vi en chartrad flygbåt till Samos, färden skulle ta tre timmar. Men tiden rann iväg och först efter åtta hårda och långa timmar kom alla fram. Det blåste upp rejält på havet. Folk spydde och grät igen. En jättevåg slog över båten. Resultatet blev en sprickbildning på framfönstret som gjorde att det läckte in vatten. Kapten bedyrade att allt var under kontroll, sen kom en besättningsman och iakttog fönster under resten av färden. Samtidigt märkte passagerarna hur båten mycket varsamt försökte att parera resten av vågorna. Undra hur nära vi var att förolyckas? När fartyget var framme, återstod bara att leta efter min lägenhet. Det tog lite tid, i den sena kvällstimme, när samhället var nersläckt och de flesta låg och sov. Till slut hittades min gamla grek som överräckte nyckeln till boendet. Väl där blev det sänggående direkt. Nu hade jag äntligen nått resan mål. Trots de hårda strapatserna var undertecknad nöjd. Sista bilden visar vackra Eskilstuna, här hade Johanniterorden sitt enda kloster i Sverige.
