Historien om Petras återupptäckelse.

Det kan inte finnas många upptäckare i historien som kan matcha Johann Ludwig Burckhardts (1784-1817) enastående bedrift.

Född i Lausanne i Schweiz och student på Leipzig universitet blir ynglingen liksom åtskilliga andra européer intresserad av Orienten.

Ett populärt talesätt bland studenterna, var att man inte hade sett världen om du inte hade ridit kamel i Syriens öken.

Men detta tillfredsställde knappast schweizaren nyfikenhet.

År 1809 flyttar han till Aleppo och konverterar till islam.

Johann Ludwig Burckhardt lär sig språket, seder och gör allt för att kunna smälta in i sin nya miljön.

Efter två år påbörjas en färd genom Syrien, Jordanien, Palestina med slutmål i Kairo.

På ett ställe fastnar sällskapet i tjugo dagar.

Den lokala shejken kräver att resenärerna ska sova en natt i varje tält, så att beduinernas gästfrihet respekteras.

Under resans gång får schweizaren höras talas om ett fantastiskt ruinområde som ska ligga gömt i bergen.

Med vetskap om att beduinerna är misstänksamma mot främling, försöker han tänka ut en plan.

Mannen kommer på att Moses bror Aron ligger begraven i området.

Aron bistod Moses vid israeliternas befrielse från slaveriet i Egypten. När de fastnar i Sinai, begår Aron sitt misstag genom att framställa en gyllene avgudabild i form av en kalv.

Moses återvänder från berget och slår sönder stentavlorna med de tio budorden. Gud straffar människorna, men försonas med folket.

Aron räknas som en av kristendomens patriarker. Men anses också vara en profet inom islam.

Enligt legenden begravs juden på en bergstopp i Wadi Musa.

På min väg till Petra kunde man se den vita kupolen på långt avstånd.

Johann Ludwig Burckhardt låtsas att han har lovat att offra en get vid profetens grav, för att komma dit måste pilgrimen troligtvis passera dalen.

Guiden som tar honom genom den snäva bergsskrevan börjar genast fatta misstankar.

Är ni ett förklädd skattletare? Varför har ni så ljus hy?

Men schweizaren lyckas återigen lurar beduinen med olika fantasifulla förklaringar. Vid slutet av passagen ses samma vy som bilden nedan.

Petra öppnar upp sig.

Resenären blir den första från Europa sedan korstågen på 1100-talet att besöka platsen.

Så klart blir Johann Ludwig Burckhardt enormt exalterad, men samtidigt måste känslorna kontrolleras. Guiden håller ständigt ett vakande öga på honom.

Men han förstår direkt att ruinområdet är den antika staden Petra som övergavs på 700-talet.

Steven Spielberg gjorde platsen än mer känd i världen, när regissören spelade in filmen Indiana Jones och det sista korståget här.

På de flesta budgethotellen i närliggande Wadi Musa kan gästen se äventyret på video varje kväll.

Filmen är helt klart sevärd. Undertecknad såg den första gången på en piratkopia i Split i dåvarande Jugoslavien.

Idag är den antika staden ett välbesökt turistmål.

Det är enkelt att ta sig hit. Infrastrukturen är turistanpassad. Från Akaba tar det bara tre timmar med buss.

Med andra ord så är det inte längre en bedrift att upptäcka Petra. Men det förtar ju inte nöjet att se ett av världens sju nya underverk.

Mvh Fredrik

www.yairkarelic.com/Albums/Jordan_petra/index.html

Gdynia var startpunkten för världens största fartygskatastrof.

Gdynia är Polens yngsta stad, och var nationens enda hamn i Östersjön. Invånarna fick stadsrättigheter 1926.

Beslutet att Tyskland skulle avträda den så kallade polska korridoren togs av Nationernas förbund i Genéve.

Regeringen bestämmer omgående att bygga ut hamnen rejält. Landet låg i krig mot Sovjetunionen och närliggande Danzig vägrar ta emot militärtransporter till Polen.

Till slut är man den största och modernaste hamnen i Östersjön.

Andra världskriget utbryter i och med att Nazityskland anfaller Polen. Gdynia ockuperas och döps om till Gotenhafen.

Staden förvandlas till en stor marinbas.

Cirka 50.000 polska medborgare fördrivs från orten.

Fem år efter att Tredje riket förklarat krig mot världen, marscherar Röda armén obarmhärtigt mot Berlin. De första skotten i andra världskriget avlossades i Gdanskbukten, i januari 1945 återvänder kriget till området.

Den tolfte samma månad inleds ett storskaligt anfall mot Adolf Hitlers rike.

Med 20 gånger fler soldater tar sig Röda armén framåt på vid front. En och en halv miljon civila flyr från striderna och kämpar sig fram i snöstormar och temperaturer på minus 20 grader.

Snart finns det bara en väg ut, att fly över Östersjön.

Många samlas i Gdynia, där passagerarkryssaren Wilhelm Gustloff från 1930-talets glada dagar ligger förtöjd.

Båten är döpt efter en tysk nazist som var ledare för broderpartiet i Schweiz. Pampen sköts ihjäl på sitt kontor och får en statsbegravning i hemstaden Schwerin.

Den judiska attentatsmannen David Frankfurter (1909-82) släpps fri efter kriget och flyttar till Israel.

Wilhelm Gustloff transporterar turister till Maderia. Senare hämtas sårade soldater i Narvik.

På grund av britternas sjöblockad blir skeppet stationerat i Gdynia och används som flytande barack för 1.000 ubåtskadetter.

Båten ligger ankrad vid kajen i nästan fem år. Men nu träder Wilhelm Gustloff åter i aktiv tjänst.

Fartyget ska frakta nödställda flyktingar till säkerheten i Kiel.

Vid lunchtid den 30 januari smyger skeppet ut, eskorterad av två torpedbåtar, men de måste vända i ett tidigt skede på grund av svår sjögång.

Fartyget går med släckta laternor.

Plötsligt får man ett radiomeddelande från några tyska minsvepare, som befinner sig på kontrakurs i samma farled.

Nu begår kapten sitt stora misstag.

Han beordrar besättningen att tända navigationsljusen för att underlätta mötet. En sovjetisk ubåt upptäcker Wilhelm Gustloff och avfyra snabbt två torpeder.

Båten kantrar, efter 62 minuter sjunker skrovet ner under havsytan. I det nollgradiga vattnet dör flyktingarna inom några minuter.

Därmed fullbordad världens största fartygskatastrof.

Över 9.000 civila och militärer omkommer. Hälften är barn. Det är tio gånger mer än dödstalet efter Estoniaförlisningen.

Knappt tusen personer räddas.

Ubåtens kapten Alexsandr Marinesko (1913-63) fick postumt motta landets finaste utmärkelse, när han utnämns till Sovjetunionens hjälte 1988.

Gravt alkoholiserad dog befälhavaren i dåvarande Leningrad på 1960-talet.

Vraket ligger på 47 meters djup och är belagt med dykförbud.

Efterkrigstidens Tyskland tystar ner det inträffade, och talar inte om detta på åtskilliga år. Man betraktar de oskyldiga offren som en konsekvens av sitt handlande.

Men under senare tid har händelsen blivit brännhett stoff i Tyskland och diskuteras flitigt i media.

Bland annat har nobelpristagaren Günter Grass skrivit om katastrofen i sin bok Krabbans gång.

Men han försvarar tragedin.

"En av många anledningar till att jag skrev Krabbans gång, var att ta ämnet från högerextrema, de sa att tragedin med Wilhelm Gustloff var ett krigsbrott. Så var det inte. Men det var hemskt, ett resultat av kriget, ett hemsk resultat av kriget"

Sovjetisk propaganda hävdade att fartyget var fullt med evakuerad SS-personal från olika koncentrationsläger i Polen.

Bilden näst längst ner, visar jagaren Blyskawica.

Båten fick order att ta sig till Storbritannien, när Nazityskland invaderade Polen 1939. Även detta skepp kom att hamna i Narvik.

Tillsammans med Royal Navy undsatte man allierade trupper våren 1940.

Totalt registrerades 270.000 km i loggboken.

Polackerna eskorterade 83 konvojer över Atlanten, sänkte tre tyska ubåtar och deltog i invasionen av Normandie.

Efter kriget kom fartyget tillbaka till hemlandet och togs ur tjänst.

Idag är Blyskawica ett museum.

Mvh Fredrik

www.feldgrau.com/wilhelmgustloff.html

Tsunamin och charterturister förstörde Krabi.

Från Krabi town måste besökaren åka långbåt om man vill till Railey Beach. Vid ankomsten får du hoppa ner i vattnet och bära packningen ovanför huvudet.

Här ligger en underbar badstrand som inramas med höga kalkstensklippor.

Enkla bungalows finns att hyra, många resenärer har uppmanat mig att komma hit innan det är försent, innan charterturismen även når hit.

När solen går ner färgas himlen orange, det obligatoriska fotbollsspelet med minst 20 deltagare i varje lag tar vid.

Skuggan från träden vid strandrestaurangerna skyddar middagsgästerna från hettan.

Killen som checkar in oss på det enkla boendet är iklädd en hammarbytröja.

På Railey Beach råder den klassiska backpackerskulturen, de flesta är ungdomar från västvärlden.

På kvällarna umgås man och festar på de få barerna, ofta tar vi in Mekongwhiskey. En thailändsk spritsort med lite lägre alkoholhalt, cirka 35%.

Den tillverkas i Bangkok och har en strykande åtgång.

En flaska Mekongwhiskey med två Coca-Cola samt ishink kostar inte mer än 80 kronor.

Jag och polaren umgicks mycket med ett gäng grabbar från Nya Zeeland, som blev helt frälsta på snus.

Atmosfären är schysst och folk inriktar sig på att ha kul. Bob Marleys underbara musik hörs från högtalarna.

En och annan Tuborg dricks också. Den inhemska Singhaölen smakar bara blaskigt.

Vi blev kvar i fem dagar innan färden gick vidare till paradisöarna Ko Phi Phi.

I den primitiva bungalowen dök det upp en orm i duschen en morgon. För att kunna hålla sig ute länge på resande fot, måste man tumma på boendet, och det gjorde vi nästan jämt.

Men Mekongwhiskeyn avstod undertecknad aldrig ifrån.

En tsunami drabbar stränderna annandag jul 2004 och förstör området.

Jordbävningen i Indiska oceanen mätte 9.3 på richterskalan, vilket är det näst kraftigaste skalvet någonsin.

Närmare 300.000 människor omkom i Asien och Afrika.

Över 500 svenskar förolyckades längs Thailands västkust.

Idag är byarna återställda och charterturister landar på Krabi towns nya flygplats.

Där det tidigare stod bungalows har man byggt flotta hotell.

Profetian blev tyvärr besannad.

Mvh Fredrik

www.mekhong.com/

Skoklosters slott är Sveriges mest underskattade sevärdhet.

Fadern Herman Wrangel (1584-1643) var en svensk militär med balttyskt ursprung, som gjorde en lysande karriär, blir fältmarskalk, riksråd och slutar sina dagar som generalguvernör i Livland.

Sonen Carl Gustaf Wrangel (1613-76) levde upp till den vägledning som fadern gav honom.

"Tag bara, min son, så mycket du kan, ty den som tar han har"

Inte minst Skoklosters slott visar att Carl Gustaf Wrangel var en lydig och hörsam son.

Även grabben når stora framgångar.

I det för Sverige så segerrika trettioåriga kriget tar han bara i Prag fem vagnslaster med krigsbyten.

Titlar och utnämningar fås i parti och minut, liksom slott och förläningar.

På en halvö i Mälaren, där båtarna mellan Stockholm och Uppsala löper förbi, uppför fältmarskalken Sveriges praktfullaste barockslott.

Det som idag är känt som Skoklosters slott.

Salarna fylls med saker och ting som har tagits i alla krigen på kontinenten.

Carl Gustaf Wrangel är en samlare av stora mått, men allt stjäls inte, utan mycket köps upp av av hans agenter.

Liksom furstarna i övriga Europa försöker han förstå världen genom att samla det märkvärdigaste som människan och naturen kunde skapa.

Skoklosters slott blir ett gigantiskt samlarskåp.

Väggarna fylls med konst och på vinden har man landets största privata vapensamling.

Det finns 50.000 dokumenterade föremål i fastigheten.

När Carl Gustaf Wrangel dör på Rügen 1676 avstannar bygget.

Bankettsalen, som skulle ha blivit en av norra Europas största, färdigställdes aldrig utan lämnades som den byggarbetsplats den var, komplett med verktyg och ställningar som man än idag kan betrakta.

Hantverkarna la ner arbetet och åkte hem.

Männen tog inte risken att slita gratis. Det var ganska vanligt att löner uteblev när en arbetsgivare dog.

Inte heller de planerade anläggningarna mot vattnet och de magnifika trädgårdarna blev fullföljda.

Det är lite ödets ironi att Carl Gustaf Wrangel bara tillbringade åtta nätter här. Att lägga ner så mycket pengar och resurser på ett drömprojekt och sen knappt njuta av det.

Visst är det märkligt?.

Men herresätets främsta syfte var att manifestera släktens framgångar.

Svenska staten köper Skoklosters slott 1967.

Idag är man ett byggnadsminne och museum.

Åk hit.

Ett besök hos min gamla vapenbroder Lennart som bor i Skokloster är aldrig fel.

Vi brukar börja kvällen med en rundvandring på slottet.

Sen blir det grillning och öl, som avrundas med nattdopp i Skoklosterfjärden under en stjärnklar himmel.

Kompisen har för vana att snubbla över vedhögar i mörkret ner till badviken, men undertecknad hjälper alltid 903 Wigdén upp på fötterna igen.

När man ligger i det svarta vattnet, känns det som att svenska sommaren fulländas.

Men nästa år kommer jag att avstå skoklosterdrinken. Cocktailen består av rom, vodka, apelsinjuice och Coca-Cola.

Det är nog bland äckligaste som undertecknad hittills har smakat på.

Mvh Fredrik

www.skoklostersslott.se/

Ungernrevolten 1956.

Ungern stod på fel sida i andra världskriget, straffet blev en sovjetisk ockupation, samt att vara en kommunistisk lydstat fram till 1989.

Att införa socialism i Ungern är lika enkelt som att rida på en ko.

Nationen var ett av Europas mest aristokratiska land, en feodal stat med en stor bildad medelklass. Även katolska kyrkan hade en stark inverkan på medborgarnas vardag.

Men det gick tack vare hårda metoder.

Folket levde under den mest förtryckande diktaturen i hela östblocket. Ledaren var Matyas Rakosi (1892-1972), som var lika monstruös som sin stora mentor Josef Stalin.

Tyrannen föddes i dagens Serbien i dåvarande dubbelmonarkin Österrike-Ungern.

Tillfångatagen i första världskriget. I arbetslägret blir han övertygad kommunist.

Efter konflikten återkom Maytas Rakosi till hemlandet och agiterade flitigt. Resultatet blev flera långa fängelsestraff.

Ryssarna lyckas få honom utväxlad mot två mycket symboliska krigsflaggor som härstammade från revolutionen 1848, då ungrarna gjorde uppror mot habsburgarna.

Som kort, tjock och flintskallig kallades han alltid i hemlighet för arslet.

Maytas Rakosi varken drack eller hade kvinnoaffärer, det enda som intresserade honom var total makt.

Målet uppfylldes med hjälp av salamitaktiken, att metodiskt steg för steg öka sitt inflytande genom att konspirera, blev agitatorn till slut generalsekreterare för det ungerska kommunistpartiet.

Skräckväldet åtalade 1.3 miljoner människor, Ungern hade cirka 10 miljoner invånare. Tusentals personer sköts i summariska avrättningar, men åtskilliga fler fick ruttna bort och dö i polisens celler.

Det fanns tre koncentrationsläger med 40.000 fångar.

Klasssamhället skulle upplösas.

Tiotusentals människor från den övre medelklassen, tidigare militärer, fabriksägare och uppsatta tjänstemän tvingades under noggrann övervakning att arbeta på bondgårdar och i gruvor, där förhållandena var fruktansvärda.

De som tillhörde den nya eliten fick inte heller alltid möjligheten att njuta av sina framgångar.

Av de 850.000 medlemmarna i kommunistpartiet, kom nästan hälften att kastas i fängelse, skickas till arbetsläger, tvingas i exil eller dödas.

Bland annat arkebuserades fyra inrikesministrar.

En familj av tre drabbades av terrorn. Det var vanligt att diktaturen fängslade hela familjer om en medlem föll i onåd.

Ett makabert skämt som ofta hördes i Ungern var följande:

"Det finns fortfarande tre samhällsklasser i det här landet, de som har suttit fängelse, de som sitter i fängelse och de som kommer att sitta i fängelse."

Varför bröt revolten ut 1956?

Regimen hade börjat slappna av betydligt, tillräckligt mycket för att fruktan, som var den drivande faktorn i det politiska livet, skulle bytas ut mot vrede och förakt.

Det fanns en avsky mot Sovjetunionen, folket ansåg att ryssarna betraktade Ungern som deras koloni, att man var ett besegrat land som behandlades som en fiende.

Mest hatad var landets säkerhetspolis AVH.

En annan viktig omständighet var ekonomin, som var totalt körd i botten.

När Josef Stalin dog, genomfördes en del reformer i Sovjetunionen, detta spillde av sig på Ungern.

Moskva såg till att Imre Nagy (1896-1958) blev vald till premiärminister, som genast kom i konflikt med Maytas Rakosi.

Men trots det lyckades han frisläppa fångar från arbetslägren och påbörja en avkollektiviseringen av jordbruket.

Ledarna i Kreml avsatte Imre Nagy 1955 med anklagelser om att premiärministern inte kunde hålla ett fast grepp om landet.

Ungern var väldigt viktigt för Sovjetunionen, dels genom sitt geografiska läge, men framför allt för att nationen hade den tidens största uranfyndigheter i världen.

Hela produktionen var exklusivt förbehållen åt broderlandet i öst.

Studenter i hela landet organiserade sig i ett fristående förbund på hösten 1956.

Den 22 oktober publicerade ungdomarna i Budapest ett manifest på 16 punkter för mer reformer och demokrati samt yttrandefrihet.

Men även att Imre Nagy skulle återinsättas.

Upproret inleddes dagen efter, när en stor folkmassa demonstrerade för solidaritet med Polen, som hade skakats av oroligheter samma höst.

Stalinstatyn på Hjältarnas torg vältes omkull och huvudet avlägsnades med en skärbrännare.

Senare på kvällen stormades radiohuset. Nu öppnar säkerhetspolisen AVH eld mot demonstranterna.

Många såras och dödas.

En generalstrejk bryter ut, vapen stjäls och spontana arbetarråd bildas över hela Ungern.

Ryssarnas svar kom omgående, in i Budapest tågade 6.000 soldater och 700 stridsvagnar.

Men deras massiva eldkraft var i stort sett irrelevant.

De sovjetiska generalerna erkände att de inte hann att förstå situationen. I samma stund som Röda armén syntes i huvudstaden möttes man av skottlossning som kom från oorganiserade grupper av rebeller.

Krigföringens karaktär fastslogs den första dagen.

Upprorsmännen förlitade sig på sin lokalkännedom för att leda de sovjetiska manskapet till platser där de kunde slå till snabbt och sedan fly, något som gjorde det svårt för ryssarna att attackera tillbaka.

En vapenvila inleds den 28 oktober, och soldaterna dras tillbaka från Budapest.

Någon dag senare deklarerar politbyrån i Kreml att man utlovar vänskap och samarbete, dessutom är ledarna villiga att diskutera Ungerns framtida status och Röda arméns närvaro i landet.

Nu blossar Suezkrisen upp och världens blickar riktas mot Egypten.

Inför det skenbara uttåget påbörjar soldaterna en truppomflyttning. Ungrarna förs bakom ljuset och ockupationsmakten slår till med full kraft 4 november över hela nationen.

Efter några dagar kontrollera man sin satellitstat igen.

János Kádár (1912-89) återinsätts som premiärminister. Imre Nagy som har sökt asyl på Jugoslaviska ambassaden luras ut och grips.

Första tiden tillbringas i ett fängelse i Rumänien men han förs tillbaka till Ungern och döms till döden i en skenrättegång 1957.

Maytas Rakosi får motvilligt acceptera att leva resten av sitt liv i exil i Sovjetunionen.

János Kádár som förrådde revolution och var ryssarnas marionett i Ungern höll sig kvar på makten i 32 år.

Totalt dog 2.700 ungrare i konflikten mot Röda arméns förluster på 669 man. Efter den misslyckade revolten flydde 200.000 medborgare till väst, varav 8.000 hamnade i Sverige.

År 1989 återupprättades Imre Nagy och friades från alla anklagelser av Ungerns högsta domstol.

Stoftet grävdes upp och den forne premiärministern fick en statsbegravning, där mer än 100.000 människor deltog.

På bilden nedan syns undertecknad med honom.

Statyn står bakom parlamentet.

Den illa beryktade säkerhetspolisen AVH upplöstes efter oroligheterna.

Deras högkvarter låg på Stalinavenyn 60, nuvarande Andrássavenyn i Budapest.

Idag är ett museum inrymt i lokalerna, med det passande namnet Terrons hus.

Vi besökte byggnaden.

Det var en otäck upplevelse att vandra längst ner i källaren, där fångarna torterades eller avrättades.

Men jag råder alla historieintresserade att komma hit om man besöker huvudstaden.

På en av bilderna ovan syns undertecknad med arslet i bakgrunden.

Nedan syns Josef Stalins stövlar, det enda som återstår av diktatorns monument.

Mvh Fredrik

www.terrorhaza.hu/

Hamburg är Tysklands rikaste stad.

Hamburg har passerats åtskilliga gånger, främst när man tågluffade på 1980-talet eller bilade med familjen ner till Italien.

Jag och min kusin Jonas åkte ner till norra Tyskland ett par dagar i oktober, vi ville se några fotbollsmatcher, men detta gav mig även en möjlighet att övernatta i Hamburg, samt tid att utforska metropolen lite mer.

De tidigare besöken har mest kretsat runt centralstationen. Länge gick ett tyskt direkttåg mellan Stockholm och Hamburg.

Numera är linjen tyvärr nerlagd.

Resan från Växjö till Hamburg tog endast 8 timmar via Rödby-Puttgarden i Danmark.

På rådhustorget bjöd jag Jonas på lite Alsterwasser (öl med 7up), men som vanligt tyckte han inte om mina udda dryckesval.

Gubben i kiosken frågade om vi var norrmän, det visar sig att HSV spelar en Uefa-cupmatch mot FC Viking Stavanger samma kväll.

Snabbt beger vi oss dit och kommer in på arenan precis när domaren blåser igång matchen.

Det kallar jag tajming.

Tidigare hette arenan Volkparkstadion. Där vann IFK Göteborg Uefacupen 1982.

Kvällen avslutades på Reeperbahn med kebab och öl och inget annat.

Omkring år 800 fanns borgen Hammaburg vid Elbe. Runt den växte staden fram och tidigt fick invånarna ett biskopssäte, varifrån bland annat Ansgar skickades ut på mission till Birka.

År 1189 fick tyskarna handelsrättigheter och blev medlem i Hansaförbundet.

Sverige försökte att erövra området och knyta det till riket under 1600-talet, men vi misslyckades som de flesta andra.

Däremot lånade svenska kungar titt och tätt pengar av stadens bankirer. Tack vare dem hölls våra arméer igång under Trettioåriga kriget.

Konflikter bedrivs ofta på kredit.

Drottning Kristina var många gånger i Hamburg och processade mot sitt forna hemland. Det underhåll som hon fick utbetalat räckte tydligen inte till ett drägligt liv enligt henne.

Orten behöll sitt oberoende fram till Tysklands enande 1871.

Ett stort trauma var andra världskriget.

I juli 1943 blev man utsatt för ett bombanfall som förstörde 50% av bostäderna och slog ut 80% av hamnkapaciteten. Staden blev angripen flera gånger från luften.

Totalt dog 55.000 människor i attackerna.

Dessutom stupade 70.000 invånare vid fronten.

De judiska medborgarna deporterades till Riga i Lettland, där flertalet blev avrättade i de vackra skogarna som omgärdar huvudstaden.

Efterkrigstiden blev till en början tuff, när köpmännens kärnområden för handel tillföll DDR, det var bara fem mil till gränsen.

Men det enormt framgångsrika 1950-talet lyfte alla från fattigdomen, det tyska ekonomiska undret denna period var häpnadsväckande.

Hamburg är landets näst största stad och en egen delstat.

Invånarna har nationens högsta BNP per capita.

Nyckeln till framgång är hamnen och handel. Nere vid floden Elbe finns Europas största containerhamn, som årligen distribuerar 70 miljoner ton gods.

Över 7.000 fartyg angör kajerna varje år.

Hamburg har 6.000 företag som arbetar inom förlag, reklam, media och musikindustrin. Den gamla arbetarstaden har nu blivit en tjänstemannastad.

Punkdrottningen Nina Hagens styvfar Otto Biermann har dock återvänt hit, efter att han blev fråntagen sitt medborgarskap i DDR.

Kommuniststaten kastade helt enkelt ut honom, vilket torde vara ganska unikt.

De tyckte att vissångaren var allt för radikal.

Vänsterrörelsen har jämnt haft ett starkt fäste och stöd i Hamburg.

I boken Den demokratiska terroristen infiltrerar Jan Guillous alterego Carl Hamilton Röda armé-fraktionen, som gömmer sig i ett slitet hus vid hamnen.

Här har också James Bond, Helgonet, Sidney Reilly och John le Carrés romanfigur George Smiley sprungit runt och spionerat.

Måste avslutningsvis nämna Frederick Forsyths spännande bok Täcknamn Odessa, som till stora delar utspelar sig i den nordtyska metropolen.

På vårt korta men givande besök som varade i 22 timmar, hann vi med en rundtur med båt i hamnen, fotboll, klättra i kyrktorn och en och annan öl.

Sedan gick färden vidare till Celle.

Efter ytterligare några dagar var vi tillbaka i Växjö, där såg jag Öster spela mot mitt lag Hammarby.

Ovan syns mina två kusiner Johan och Jonas.

Auf Wiedersehen Fredrik

www.hamburg.de/

Öltävlingen i Trogir.

Den lilla staden Trogir ligger några mil norr om Dalmatiens huvudstad Split. Atmosfären och pulsen är betydligt lugnare här, men även Trogir överrumplas varje sommar av horder med turister.

Idag bor det knappt 13.000 personer i samhället, majoriteten är kroater.

Grundad av greker, koloniserad av romarna kom den så småningom att styras av stadsstaten Venedig mellan åren 1420 till 1797, sen kom österrikarna och kontrollerade området till 1918.

När nya staten Jugoslavien utropas kastas de italienska medborgarna ut från orten. De utgjorde halva invånarantalet.

Under andra världskriget ockuperades Trogir med resten av Dalmatien av det fascistiska Italien.

Diktatorn Mussolini uppmuntrade sina landsmän att återvända. Kriget förlorades och territoriet befriades av diktatorn Tito som bildade en socialistisk stat.

Till slut blev Kroatien självständigt 1991 efter ett kostsamt inbördeskrig.

Hela samhället präglas av sina tidigare herrar, främst den italienska perioden, som har satt sina tydliga avtryck i arkitekturen.

Det syns att Trogir har varit en välbärgad stad.

Efter många svåra år då myndigheterna lät staden förfalla har man nu börjat att restaurera den.

I stadskärnan finns 10 medeltida kyrkor.

År 1997 satte UNESCO upp orten på sin världsarvslista.

På torget står det vackra klocktornet med sin karakteristiska blå urtavla. Perfekt för oss turister som är här i endast några timmar och saknar en egen klocka.

Jag och kusinen Jonas och en kille som kallades katten (Han sov jämnt, därav smeknamnet) åkte på en bussutflykt längs kusten.

Efter att ha besökt kyrkorna och gått den obligatoriska vandringen, fick sällskapet någon timme över för egna upptåg.

Vi satte oss på en uteservering i skydd från den heta solen som stod i zenit.

Det var lunchtid, men gänget ville ha öl.

I den informella öltävlingen som undertecknad antog, dracks min pilsner upp först, till stor förvånad min från kusinen.

Han brukar alltid reta mig för att vara en supkruka, men i Trogir vad det omvända förhållanden.

Nöjd med bedriften återvände jag till bussen.

Mvh fredrik

www.burger.si/Croatia/Trogir/uvod_ENG.html

Belägringen av Malta.

År 1530 slog sig riddarna i Johanniterorden, den sista av de stora militära ordnarna från korstågstiden, ner på ön Malta i Medelhavet.

Åtta år tidigare hade de fördrivits från Rhodos av Suleiman den store (1494-1566), den största av de osmanska härskarna.

Riddarna var en impopulär och rebellisk anakronism, en relik från det förgångna, i 1500-talets era med framväxande starka nationalstater.

Ordens välstånd var beroende av att ansätta osmanska handelsvägar utmed nordafrikanska kusten. Till slut tog sultanens tålamod i Konstatinopel slut.

Malta besvärade turkarna där ön var belägen i sundet mellan Sicilien och Nordafrika.

De osmanska handelsvägarna blottade sin strupe och riddarna kunde skära av den i vilken stund som helst.

Suleiman den store hade slängt ut dem från Rhodos, och trodde att de skulle upplösas och återvända till sina länder i Europa, men inom knappt tio år hade man istället omgrupperat sig och gjort Malta till sitt nya hem.

År 1565, drygt fyrtio år efter det att sultanen tog strid mot Johanniterorden för första gången, sände han ut sin flotta på nytt.

På våren 1565 stod konungarnas konung och blickade ut på Marmarasjön. Han andades in den saltbemängda luften och hörde trummornas stigande och fallande rytmer, de skrällande cymbalerna och galärkaptenernas visselsignaler.

I vattnet låg 200 fartyg med över 30.000 soldater redo att erövra Malta.

På skeppen hade etthundratusen kanonkulor och femtontusen tunnor med krut stuvats ombord

Johanniterorden var ett brödraskap av krigarpräster, arvtagare till ett syfte med rötter i korstågen, då grundarna först vårdade sjuka pilgrimer i det Heliga landet och sedan beväpnade sig för att försvara dem.

Var och en av brödraskapets medlemmar hade avgett ett löfte om kyskhet, fattigdom och lydnad och var och en hade svurit att tjäna påven och föra oupphörligt krig intill döden mot de muslimska otrogna.

Riddarna rekryterades ur adeln från hela Europa.

Stormästaren Jean Parisot de la Valette (1494-1568) hade bara sjuhundra riddare, fyra tusen spanska soldater samt ett par tusen beväpnade irreguljära malteser.

Den 18 maj landsteg invasionsstyrkan i Marsaxlokk med sina hjälptrupper från Nordafrika. En armé på totalt 50.000 man. Bilden högst visar det lilla samhället.

Öborna flydde i panik till gamla huvudstaden Mdina och riddarnas fort i öster.

Ett av turkarnas högsta befäl var piraten Turgut Reis (1485-1565). Han hade gisslat kristna i Medelhavet i årtionden, gjort räder på Sicilien och drivit ut Johanniterorden från Tripoli i Libyen.

Planen var att först inta fortet St. Elmo, för att därifrån beskjuta de övriga borgarna som låg på andra sidan viken.

I dessa enormt hårda strider stupar piraten. I Turkiet är mannen väldigt populär och står staty nedanför Topkapipalatset i Istanbul.

Efter att ha förlorat mycket manskap sätter turkarna in elitsoldaterna, janitsjarerna, de oövervinnliga, eliten med hägerfjädrar på hjälmarna, dragna kroksablar och graverade musköter.

Detta var de fanatiska muslimska dräparna, födda kristna, erövrade av imperiet, stöpta och formade till krigare som var osvikligt lojala mot sultanen.

De var födda till att slakta otrogna.

Till slut faller borgen 23 juni, invasionsarmén förlorade 10.000 man och försvarna 1.500 varav många av ordens bästa riddare.

Befästningen syns nedan.

Stormästaren visste att halva slaget var vunnit, i och med att man hade bundit upp turkarna vid St. Elmo tillräckligt länge. Kunde man bara hålla ut i två månader till i de övriga två forten så skulle belägringen misslyckas.

I Medelhavet blåser det alltid upp höststormar i slutet av september. Osmanerna måste därför avgöra drabbningen senast i augusti.

Hela juli krigar man febrilt.

Turkarna anfaller gång på gång, men de kristna lyckats avvärja varje försök. Moralen stiger, när 700 man från Sicilien anländer samma månad.

Sultanen bestämmer sig för att ge upp och kallar hem sina trupper 11 september.

Kvar på slagfälten låg uppskattningsvis 25.000 till 35.000 soldater.

Johanniterorden förlorade 2.500 män, inräknat de spanska hjälptrupperna. Malteserna får plikta med cirka 7.000 döda.

Den 112 dagar långa beläggringen var över.

Jean Parisot de la Valette drog en lättnadens suck, en fjärdedel av hans riddare hade dött och så gott som hela garnisonen hade slaktas. Trots det hade stormästaren vunnit en stor seger.

Suleiman den store skulle aldrig skicka en ny invasionsstyrka till ön.

Sultanen fick annat att tänka på, fälttåg i Ungern och styret av ett sammansatt och vidsträckt imperium upptog all tid.

Tacksamt avlider han ett år efter äventyret på ön, den 5 september 1566.

Stormästaren lever i ytterligare två år.

Dessa två kombattanter var årsbarn och varandras största rivaler.

Innan Jean Parisot de la Valette dör, grundas nya staden Valletta, världens första planritade huvudstad.

Döpt så klart efter öns stora försvarare.

Ett besök i de gamla forten är en spännande upplevelse, att vandra runt i de gamla stadsdelarna Birgu, Cospicus och Senglea, som ligger på andra sidan av Grand Harbour är inspirerande.

Historiens vingslag är nära, det kanske låter som en klyscha, men miljön är verkligen fantastisk. Mycket av den äldre bebyggelsen finns kvar och husen är så där härligt slitna.

Överallt stryker det omkring katter.

Charmen blir total när hemmafruarna hänger ut sin tvätt på linor som sträcker sig över de pittoreska gränderna.

Det känns som att en riddare när som helst kan dyka upp runt hörnet och anfalla mig.

I St. Elmo spelade man förresten in filmen Midnight Express.

Mvh Fredrik

http://www.cityofvalletta.org/

Bakom en bokhylla i Amsterdam.

Anne Frank föddes 1929 som tysk medborgare i Frankfurt am Main. Familjen var rik och väl integrerad i samhället.

Pappan tjänstgjorde i tyska armén i första världskriget.

Farfar Michael Frank var en framgångsrik bankman, men mycket av förmögenheten gick förlorad i eftersvallningen av första världskriget i den hyperinflation, som kom att råda i landet under nästan hela 1920-talet.

I sin berömda dagbok skriver Anne Frank följande om sin barndom i Tyskland.

"Tills jag var fyra år bodde jag i Frankfurt. Eftersom vi är fullblodsjudar for far 1933 till Holland. Han blev direktör för Nederlandse Opekta AB för syltberedning. Mamma Edith Frank for också hon till Holland i september samma år medan Margot (storasystern) och jag for till Aachen, där mormor bodde. Margot for till Holland i december och jag i februari, där man ställde ned mig på bordet som en födelsedagspresent till Margot."

Efter Adolf Hitlers makttillträde 1933 insåg Otto Frank (1889-1980) att det inte fanns någon framtid i Tyskland och antog därför erbjudandet att bli chef för en syltfabrik i Holland.

Så snart pappan funnit en passande bostad kunde familjen undan för undan följa efter till Amsterdam.

Man slog sig ner i floddistriktet, som är de gator i södra delen av centrum som har namngetts efter landets vattendrag.

Deras nya hem låg på Merwedplein 37.

Kvarteren kom starkt att präglas av judar som emigrerat från Tyskland och Österrike.

Lägenheterna var rymliga och moderna i motsats till dem i de traditionella judekvarteren runt Waterlooplein.

Området blev en tyskspråkig enklav med egna caféer, bokhandel och glasbarer.

Många av de mindre barnen gick i likhet med Anne Frank i Sjätte Montessoriskolan på Niersstraat. Flickan fick nya vänner och levde ett obekymrat liv där vardagen kretsade runt läxläsning och filmstjärnor.

På sin 13-årsdag fick Anne Frank en efterlängtade dagbok, i vilken hon började att nerteckna minnen och tankar redan samma dag. I den skriver hon till sin påhittade vän Kitty.

Första meningarna löd:

"Jag hoppas att jag skall kunna anförtro dig allt, så som jag hittills inte har kunnat anförtro mig åt någon, och jag hoppas att du skall vara ett stort stöd för mig."

Allt förändrades i maj 1940 när Nederländerna ockuperades av Nazityskland.

Judar fick t.ex. inte längre bedriva handel, cykla eller besöka affärer.

Samtliga skulle bära en väl synlig Davidstjärna på sina kläder och tygbiten fick man köpa av ockupationsmakten.

Ett judisk råd upprättades. De skulle fylla kvoterna på de som fick arbetstjänst i Tredje riket, d.v.s deporteras till dödslägren i Polen via det holländska transitlägret Westerbork.

Otto Frank började förbereda sig för en eventuell flykt till gårdshuset. Huset låg i anslutning till det nya kontoret på Prinsengracht 263.

I juli 1942 förstod han att detta beslut måste tas omedelbart, när Margot Franks (1926-45) namn stod med på en lista tillsammans med 4.000 andra judiska flyktingar som alla erhöll en kallelse för tvångsarbete i Tyskland.

Den 5 juli gömmer sig familjen på vinden.

Ingången döljs med en bokhylla.

Tillsammans med familjen Peels och tandläkaren Fritz Pfeffer är sällskapet åtta personer, som vistas på vinden från juli 1942 fram tills de blir avslöjade 4 augusti 1944.

Några anställda förser dem med förnödigheter, en av dem är Miep Gies (1909-2010).

Det är hon som påträffar Anne Franks dagbok och sparar den till eftervärlden.

Under dagtid rådde absolut tystnad på vinden och först på kvällen kunde de röra sig ledigt.

På helgerna fick flyktingarna även vara i de främre kontoret, det som vette ut mot Prinsengracht. Anne Frank skriver bland annat i sin dagbok om en vinterdag när hon blickar ut på kanalen och ser en enkel husbåt.

Suget efter det vardagliga blir alltför påtagligt. Flickan drar igen gardinen och återvänder upp till vinden.

Grannfastigheten var ett ständigt orosmoment för såväl de undangömda som deras hjälpare.

Folk som arbetade i byggnaden förvånades över de stora matleveranserna som med jämna mellanrum avlämnades på kontoret.

Fortfarande vet man inte vem som förrådde familjerna, men troligtvis var det en förman.

Till saker hör att tyskarna betalade ut kopgeld (skallpengar) till personer som angav de judar som mirakulöst nog hade lyckats undkomma Amsterdams ständigt återkommande razzior.

I dagboken berättar flickan om den alltid närvarande tristessen samt hennes längtan till friheten. Mycket handlar också om hur konflikterna med de andra boende tär på krafterna i gruppen.

Anne Frank bråkar ofta med sin mor Edith Frank (1900-45).

De allierades framgångar i kriget höll dock uppe hoppet något för gårdshusborna. På kvällarna följde de kriget via BBC:s radiosändningar.

Hennes anteckningar är förutom en viktigt vittnesbörd om Förintelsen, även ett mänskligt dokument om en flicka som är både brådmogen, självupptagen och samtidigt på väg att kliva in i vuxenlivet.

Något som hon tyvärr aldrig fick uppleva.

Männen som hämtade de åtta judarna var välunderrättade, de kände till att svängbokhyllan i tamburen som dolde ingången till gömstället. Sällskapet fördes till Westerbork, efter några veckor sattes de på ett tåg till Auschwitz.

På vinden låg saker och papper utslängda över golven, det är nu som Miep Gies hittar dagbladen och hinner få undan dem.

Edith Frank dör i förintelselägret, med de flesta andra från gömstället.

Anne Frank och Margot Frank transporteras vidare till Bergen-Belsen. Syskonen dör i tyfus i mars 1945. Under vintern skördar epidemin över 15.000 offer i lägret.

Någonstans på området i en massgrav vilar troligtvis Anne Frank.

Av en slump passerade jag lägret när vi var på väg från Celle till färjan i Puttgarden. Men tråkigt nog fanns det ingen tid över för ett besök. Ett snabbstopp vid den allierade krigskyrkogården i närheten hanns dock med.

Det är slående vad unga de flesta soldaterna var, åtskilliga stupade var endast tonåringar.

Otto Frank överlevde förintelsen och återkom till Amsterdam i juni 1945 via Odessa och Marseille.

När Miep Gries fick bekräftat via Röda korset att Anne Frank var död, lämnade hon dagboken till pappan.

Han beslutade sig att ge ut anteckningarna, men valde att redigera bort vissa saker, som handlade om dotterns pubertet samt elaka kommentarer om modern.

Efter några år gifte Otto Frank om sig med en judinna som också hade suttit i Auschwitz. De flyttar så småningom till Schweiz.

Numera finns den fullständiga versionen utgiven.

Det har gjorts ett otal filmer och pjäser om dagboken.

I Göteborg fick första pjäsen Europapremiär 1957.

Karl Silberbauer (1911-72) som grep familjen, blev till slut avslöjad av nazistjägaren Simon Wiesenthal (1908-2005) och ställd inför rätta, men släpptes fri när det ansågs att österrikaren bara hade lytt order.

Dessutom vägrade Karl Silberbauer att avslöja angivarens identitet.

Den statslösa flickan (judiska flyktingar under trettiotalet erhöll inga nederländska pass) som älskade språket och även citerade åtskilliga inhemska författare i sin dagbok, var länge en problematisk figur i det land som hon så gärna ville uppfatta som sitt eget.

Av de 140.000 judar som fanns i Holland 1940, återstod blott en tiondel efter kriget. I de kretsarna har Anne Frank aldrig varit populär.

Många menar att flickan har tagit alltför stor plats och kommit att skymma andras lidande och familjetragedier.

Själv väljer jag att se hennes livsöde, som ett sätt att förstå de enorma konsekvenser som Förintelsen förde med sig för Europa.

Den slet bort ett enormt kulturarv från kontinenten, som skulle ha varit oerhört värdefullt och berikande för oss alla idag.

Judinnan står staty framför Westerkerk i närheten av gömstället, som nuförtiden är ett välbesökt museum.

Köerna ringlar sig långa längs Prinsengracht.

Nedan syns undertecknad vid Magrer bruger, som inte har någon anknytning till Anne Frank, mer än att hon troligtvis har cyklat över den ett flertal gånger.

Mvh Fredrik

http://www.annefrank.org/