Fadern Herman Wrangel (1584-1643) var en svensk militär med balttyskt ursprung, som gjorde en lysande karriär, blir fältmarskalk, riksråd och slutar sina dagar som generalguvernör i Livland. Sonen Carl Gustaf Wrangel (1613-76) levde upp till den vägledning som fadern gav honom. "Tag bara, min son, så mycket du kan, ty den som tar han har" Inte minst Skoklosters slott visar att Carl Gustaf Wrangel var en lydig och hörsam son. Även grabben når stora framgångar. I det för Sverige så segerrika trettioåriga kriget tar han bara i Prag fem vagnslaster med krigsbyten. Titlar och utnämningar fås i parti och minut, liksom slott och förläningar. På en halvö i Mälaren, där båtarna mellan Stockholm och Uppsala löper förbi, uppför fältmarskalken Sveriges praktfullaste barockslott. Det som idag är känt som Skoklosters slott. Salarna fylls med saker och ting som har tagits i alla krigen på kontinenten. Carl Gustaf Wrangel är en samlare av stora mått, men allt stjäls inte, utan mycket köps upp av av hans agenter. Liksom furstarna i övriga Europa försöker han förstå världen genom att samla det märkvärdigaste som människan och naturen kunde skapa. Skoklosters slott blir ett gigantiskt samlarskåp. Väggarna fylls med konst och på vinden har man landets största privata vapensamling. Det finns 50.000 dokumenterade föremål i fastigheten. När Carl Gustaf Wrangel dör på Rügen 1676 avstannar bygget. Bankettsalen, som skulle ha blivit en av norra Europas största, färdigställdes aldrig utan lämnades som den byggarbetsplats den var, komplett med verktyg och ställningar som man än idag kan betrakta. Hantverkarna la ner arbetet och åkte hem. Männen tog inte risken att slita gratis. Det var ganska vanligt att löner uteblev när en arbetsgivare dog. Inte heller de planerade anläggningarna mot vattnet och de magnifika trädgårdarna blev fullföljda. Det är lite ödets ironi att Carl Gustaf Wrangel bara tillbringade åtta nätter här. Att lägga ner så mycket pengar och resurser på ett drömprojekt och sen knappt njuta av det. Visst är det märkligt?. Men herresätets främsta syfte var att manifestera släktens framgångar. Svenska staten köper Skoklosters slott 1967. Idag är man ett byggnadsminne och museum. Åk hit.
Ett besök hos min gamla vapenbroder Lennart som bor i Skokloster är aldrig fel. Vi brukar börja kvällen med en rundvandring på slottet. Sen blir det grillning och öl, som avrundas med nattdopp i Skoklosterfjärden under en stjärnklar himmel. Kompisen har för vana att snubbla över vedhögar i mörkret ner till badviken, men undertecknad hjälper alltid 903 Wigdén upp på fötterna igen. När man ligger i det svarta vattnet, känns det som att svenska sommaren fulländas. Men nästa år kommer jag att avstå skoklosterdrinken. Cocktailen består av rom, vodka, apelsinjuice och Coca-Cola. Det är nog bland äckligaste som undertecknad hittills har smakat på. Mvh Fredrik www.skoklostersslott.se/