Den lilla staden
Trogir ligger några mil norr om
Dalmatiens huvudstad
Split. Atmosfären och pulsen är betydligt lugnare här, men även
Trogir överrumplas varje sommar av horder med turister.
Idag bor det knappt 13.000 personer i samhället, majoriteten är kroater.
Grundad av greker, koloniserad av romarna kom den så småningom att styras av stadsstaten
Venedig mellan åren 1420 till 1797, sen kom österrikarna och kontrollerade området till 1918.
När nya staten
Jugoslavien utropas kastas de italienska medborgarna ut från orten. De utgjorde halva invånarantalet.
Under andra världskriget ockuperades
Trogir med resten av
Dalmatien av det fascistiska
Italien. Diktatorn
Mussolini uppmuntrade sina landsmän att återvända. Kriget förlorades och territoriet befriades av diktatorn
Tito som bildade en socialistisk stat.
Till slut blev
Kroatien självständigt 1991 efter ett kostsamt inbördeskrig.
Hela samhället präglas av sina tidigare herrar, främst den italienska perioden, som har satt sina tydliga avtryck i arkitekturen.
Det syns att
Trogir har varit en välbärgad stad.
Efter många svåra år då myndigheterna lät staden förfalla har man nu börjat att restaurera den.
I stadskärnan finns 10 medeltida kyrkor.
År 1997 satte
UNESCO upp orten på sin
världsarvslista. 
På torget står det vackra klocktornet med sin karakteristiska blå
urtavla. Perfekt för oss turister som är här i endast några timmar och saknar en egen klocka.
Jag och kusinen Jonas och en kille som kallades katten
(Han sov jämnt, därav smeknamnet) åkte på en bussutflykt längs kusten.
Efter att ha besökt kyrkorna och gått den obligatoriska vandringen, fick sällskapet någon timme över för egna upptåg.
Vi satte oss på en
uteservering i skydd från den heta solen som stod i
zenit. Det var lunchtid, men gänget ville ha öl.
I den informella
öltävlingen som undertecknad antog, dracks min
pilsner upp först, till stor förvånad min från kusinen.
Han brukar alltid reta mig för att vara en supkruka, men i
Trogir vad det omvända
förhållanden. Nöjd med bedriften återvände jag till bussen.
Mvh fredrik
www.burger.si/Croatia/Trogir/uvod_ENG.html
Den lilla staden Trogir ligger några mil norr om Dalmatiens huvudstad Split. Atmosfären och pulsen är betydligt lugnare här, men även Trogir överrumplas varje sommar av horder med turister. Idag bor det knappt 13.000 personer i samhället, majoriteten är kroater. Grundad av greker, koloniserad av romarna kom den så småningom att styras av stadsstaten Venedig mellan åren 1420 till 1797, sen kom österrikarna och kontrollerade området till 1918. När nya staten Jugoslavien utropas kastas de italienska medborgarna ut från orten. De utgjorde halva invånarantalet. Under andra världskriget ockuperades Trogir med resten av Dalmatien av det fascistiska Italien. Diktatorn Mussolini uppmuntrade sina landsmän att återvända. Kriget förlorades och territoriet befriades av diktatorn Tito som bildade en socialistisk stat. Till slut blev Kroatien självständigt 1991 efter ett kostsamt inbördeskrig. Hela samhället präglas av sina tidigare herrar, främst den italienska perioden, som har satt sina tydliga avtryck i arkitekturen. Det syns att Trogir har varit en välbärgad stad. Efter många svåra år då myndigheterna lät staden förfalla har man nu börjat att restaurera den. I stadskärnan finns 10 medeltida kyrkor. År 1997 satte UNESCO upp orten på sin världsarvslista. 
På torget står det vackra klocktornet med sin karakteristiska blå urtavla. Perfekt för oss turister som är här i endast några timmar och saknar en egen klocka. Jag och kusinen Jonas och en kille som kallades katten (Han sov jämnt, därav smeknamnet) åkte på en bussutflykt längs kusten. Efter att ha besökt kyrkorna och gått den obligatoriska vandringen, fick sällskapet någon timme över för egna upptåg. Vi satte oss på en uteservering i skydd från den heta solen som stod i zenit. Det var lunchtid, men gänget ville ha öl. I den informella öltävlingen som undertecknad antog, dracks min pilsner upp först, till stor förvånad min från kusinen. Han brukar alltid reta mig för att vara en supkruka, men i Trogir vad det omvända förhållanden. Nöjd med bedriften återvände jag till bussen. Mvh fredrik www.burger.si/Croatia/Trogir/uvod_ENG.html
