Befann mig i
Agrostoli, huvudorten på
Kefalonia. Det är en livlig stad som omges av slutande berg och ligger i en skyddande vik.
Gatorna kantas av palmer och slingrar sig upp längs den udde på vilken
Agrostoli är belägen.
Här bor 12.000 personer, en tredjedel av öns befolkning.
Det är en ganska ny ort, grundad på slutet av 1700-talet, när det administrativa centrumet flyttades ner från den medeltida borgen i inlandet och ut till kusten.
Hela samhället raserades i en stor jordbävning, som drabbade ön 12 augusti 1953.
Skalvet mätte 7.2 på
Richterskalan. Endast den lilla orten
Fiskardo på norra
Kefalonia klarade sig. Över 70% av bebyggelsen förstördes och närmare 600 personer dog.
En del byar blev helt
utraderade och övergavs förgott.
Infrastrukturen slogs sönder, vägar, broar, avlopp och elnätet upphörde att fungera. Sjukdomar spred sig och människorna hade svårt att få tag i mat.
Regionen fick uppleva totalt 113 jordbävningar under den heta sommarmånaden.
Joniska öarna har genom århundradena ofta påverkats av
seimiska rörelser, särskilt de fyra
sydligaste Lefkas,
Kefalonia,
Ithaka och
Zakyntos.
Man ligger på platsen där tre kontinentalplattor möts.
Folket hade precis återhämtat sig från kriget och det långa inbördeskriget, så kom detta. Nu var ekonomin helt förstörd och åtskilliga människor emigrerade.
Det blev turistindustrin tillsammans med donationer och bidrag från utvandrade öbor och staten som räddade tillvaron.
Idag är hela
Agrostoli återuppbyggt, dock har myndigheten valt att uppföra en modern stad med låga hus.
Det enda som minner om äldre tider är kyrkorna.
I viken har stenbron som engelsmännen konstruerade sjunkit ner i dyn. Det är bara någon meter ner till vattenytan.
Den syns på en av bilderna högst upp.
Vi bodde i
Lourdata, cirka 12 km från huvudorten. Någon fick för sig att gänget skulle besöka
Agristoli. Det finns inte så mycket att utforska i själva staden.
Men det var skönt att slippa byn för en stund, här var utbudet av restauranger betydligt större, trots det åt undertecknad pizza igen.
Jag älskar det grekiska köket, men den tunnbakade italienska delikatessen är svår att motstå.
Längst bort på udden ligger en fyr, som också uppfördes av
engelsmännen. Byggnaden klarade sig i skalvet och är
Agristolis största turistattraktion. Efter maten stegade vi dit.
Det blev en rejäl promenad.
Skymningen sänkte sig. Ute på vattnet sågs fiskebåtarna återvända med dagens fångst.
Hemfärden med en idiot till taxichaufför blev dock mindre lyckad.
Efter att ha förhandlat fram ett fast pris, körde greken som en galning, allt för att hinna tillbaka till huvudorten och få en beställning till.
Turisterna var få på ön denna sommar, eftersom man trodde att
Kefalonia skulle drabbas av en ny kraftig jordbävning, men så blev det inte som tur var.
Men för alla som livnärde sig på oss, gällde det att smida medan järnet var varmt, och det gjorde verkligen vår taxichaufför.
I backen ner till lägenheten, bad vi att bli
avsläppta. Han vände bilen på ett ögonblick och sen var det full fart tillbaka samma väg.
Det kändes som marken gungade under fötterna. Sällskapet var spyfärdiga. Man var helt
snurrig i bollen.
En eloge till kusinen Jonas som valde att sitta i framsätet och även försökte få greken att sänka farten, vilket så klart var omöjligt.
Men nu hade vi i alla fall upplevt
Agristoli.
I byn var det lika
lugnt som vanligt, på huvudgatan stod samtliga kypare och fjäskade, men jag valde att avrunda kvällen med att sitta på balkongen och återhämta mig.
Grekiska
övärlden är verkligen en underbar plats att vistas på, trots sina jordbävningar och taxichaufförer.
Befann mig i Agrostoli, huvudorten på Kefalonia. Det är en livlig stad som omges av slutande berg och ligger i en skyddande vik. Gatorna kantas av palmer och slingrar sig upp längs den udde på vilken Agrostoli är belägen. Här bor 12.000 personer, en tredjedel av öns befolkning. Det är en ganska ny ort, grundad på slutet av 1700-talet, när det administrativa centrumet flyttades ner från den medeltida borgen i inlandet och ut till kusten. Hela samhället raserades i en stor jordbävning, som drabbade ön 12 augusti 1953. Skalvet mätte 7.2 på Richterskalan. Endast den lilla orten Fiskardo på norra Kefalonia klarade sig. Över 70% av bebyggelsen förstördes och närmare 600 personer dog. En del byar blev helt utraderade och övergavs förgott. Infrastrukturen slogs sönder, vägar, broar, avlopp och elnätet upphörde att fungera. Sjukdomar spred sig och människorna hade svårt att få tag i mat. Regionen fick uppleva totalt 113 jordbävningar under den heta sommarmånaden. Joniska öarna har genom århundradena ofta påverkats av seimiska rörelser, särskilt de fyra sydligaste Lefkas, Kefalonia, Ithaka och Zakyntos. Man ligger på platsen där tre kontinentalplattor möts. 
Folket hade precis återhämtat sig från kriget och det långa inbördeskriget, så kom detta. Nu var ekonomin helt förstörd och åtskilliga människor emigrerade. Det blev turistindustrin tillsammans med donationer och bidrag från utvandrade öbor och staten som räddade tillvaron. Idag är hela Agrostoli återuppbyggt, dock har myndigheten valt att uppföra en modern stad med låga hus. Det enda som minner om äldre tider är kyrkorna. I viken har stenbron som engelsmännen konstruerade sjunkit ner i dyn. Det är bara någon meter ner till vattenytan. Den syns på en av bilderna högst upp. Vi bodde i Lourdata, cirka 12 km från huvudorten. Någon fick för sig att gänget skulle besöka Agristoli. Det finns inte så mycket att utforska i själva staden. Men det var skönt att slippa byn för en stund, här var utbudet av restauranger betydligt större, trots det åt undertecknad pizza igen. Jag älskar det grekiska köket, men den tunnbakade italienska delikatessen är svår att motstå.
Längst bort på udden ligger en fyr, som också uppfördes av engelsmännen. Byggnaden klarade sig i skalvet och är Agristolis största turistattraktion. Efter maten stegade vi dit. Det blev en rejäl promenad. Skymningen sänkte sig. Ute på vattnet sågs fiskebåtarna återvända med dagens fångst. Hemfärden med en idiot till taxichaufför blev dock mindre lyckad. Efter att ha förhandlat fram ett fast pris, körde greken som en galning, allt för att hinna tillbaka till huvudorten och få en beställning till. Turisterna var få på ön denna sommar, eftersom man trodde att Kefalonia skulle drabbas av en ny kraftig jordbävning, men så blev det inte som tur var. Men för alla som livnärde sig på oss, gällde det att smida medan järnet var varmt, och det gjorde verkligen vår taxichaufför. I backen ner till lägenheten, bad vi att bli avsläppta. Han vände bilen på ett ögonblick och sen var det full fart tillbaka samma väg. Det kändes som marken gungade under fötterna. Sällskapet var spyfärdiga. Man var helt snurrig i bollen. En eloge till kusinen Jonas som valde att sitta i framsätet och även försökte få greken att sänka farten, vilket så klart var omöjligt. Men nu hade vi i alla fall upplevt Agristoli. I byn var det lika lugnt som vanligt, på huvudgatan stod samtliga kypare och fjäskade, men jag valde att avrunda kvällen med att sitta på balkongen och återhämta mig. Grekiska övärlden är verkligen en underbar plats att vistas på, trots sina jordbävningar och taxichaufförer.
