Den grekiska
övärlden är för mig ett paradis med sitt blåa vatten och sina vitkalkade hus. Maten som ofta blir
utskälld av många för sin enkelhet, är i mitt tycke perfekt av just den anledningen.
Grillat kött och rött vin som äts och dricks här nere på
Kefalonia är den ultimata avkoppling på en semester.
Inte långt härifrån härskade
Odysseus, den mytomspunna kungen, som fick lära sig en läxa av gudarna, när han tvivlade på deras närvaro.
Måste även nämna slaget vid
Lepanto 1571 som stod väster om ön. Med detta slag krossade
turkarnas expansion på Medelhavet och räknas som ett av historiens mest betydelsefulla slag som medförde att
Venedig kunde ta kontrollen över de
Joniska öarna.
Kefalonia är till skillnad från övriga Grekland lite unikt historiskt, när denna del med resten av de
Joniska öarna aldrig blev ockuperat av
turkarna. De blev istället styrda av
Venedig som var en framgångsrik handelsrepublik.
Inflytandet från den italienska kulturen är stort och tar sig avtryck både i dess mat och arkitekturen.
Vi hamnade på öns sydliga del, med en vidunderlig härlig utsikt över stora delar av ön. På balkongen kände man sig som en kung, när man tittade ut på sitt lilla "
örike".
I detta lägenhetshotell fanns ingen reception och nyckeln till rummen satt i dörren vid ankomst. Detta ledde till att vi inte fick städat, eller tömt sopor, ej heller de eftertraktade
toarullarna som man behövde.
Alla var irriterade och jag och min kusin Jonas som delade rum, kom på den geniala idén att vi skulle låtsas få det städat, så vi kastade soporna själva och köpte storpack med
toarullar. De övriga två i sällskapet bodde ovanför oss och blev mer förbryllade samt irriterade ju längre veckan gick. Varför fick vi städat och inte dem?
Vi hittade på förklaringar att vi hängde en lapp på dörren o.s.v.
Kompisarna funderade mycket över detta och vi kompenserade dem med fri tillgång med
toarullar, eftersom man "fick" så många varje dag.
Längs byns huvudgata låg restaurangerna och där smörjdes det friskt från alla kypare för att man skulle komma till just deras matställe.
Till saken hör att denna sommar hade många turister
avbokat sina resor till
Kefalonia, när experter trodde att ön skulle utsättas för en stor jordbävning. Så vi få turister var högvilt för öns näringsidkare.
Kefalonia blev 1952 helt förstörd i den kraftigaste jordbävningen i Greklands moderna historia.
Den
sliskigaste kyparen av de alla lyckades med konststycket att locka in oss på hans restaurang och där firade vi min födelsedag med mycket mat och vin.
De efterföljande dagarna fjäskade mannen febrilt för oss och för att hålla samtalet så kort som möjligt, lovade vi att komma på återbesök, vilket man naturligtvis inte gjorde.
Till slut blev vi tvungna att gå omvägar för att slippa möta honom, då kyparen förmodligen blev både förbrylla och irriterad på att hans fyra "guldkalvar" uteblev från restaurangen kväll efter kväll.
Vem vet? Greken kanske står där än och väntar på oss.
Den grekiska övärlden är för mig ett paradis med sitt blåa vatten och sina vitkalkade hus. Maten som ofta blir utskälld av många för sin enkelhet, är i mitt tycke perfekt av just den anledningen. Grillat kött och rött vin som äts och dricks här nere på Kefalonia är den ultimata avkoppling på en semester. Inte långt härifrån härskade Odysseus, den mytomspunna kungen, som fick lära sig en läxa av gudarna, när han tvivlade på deras närvaro. Måste även nämna slaget vid Lepanto 1571 som stod väster om ön. Med detta slag krossade turkarnas expansion på Medelhavet och räknas som ett av historiens mest betydelsefulla slag som medförde att Venedig kunde ta kontrollen över de Joniska öarna. Kefalonia är till skillnad från övriga Grekland lite unikt historiskt, när denna del med resten av de Joniska öarna aldrig blev ockuperat av turkarna. De blev istället styrda av Venedig som var en framgångsrik handelsrepublik. Inflytandet från den italienska kulturen är stort och tar sig avtryck både i dess mat och arkitekturen.
Vi hamnade på öns sydliga del, med en vidunderlig härlig utsikt över stora delar av ön. På balkongen kände man sig som en kung, när man tittade ut på sitt lilla "örike". I detta lägenhetshotell fanns ingen reception och nyckeln till rummen satt i dörren vid ankomst. Detta ledde till att vi inte fick städat, eller tömt sopor, ej heller de eftertraktade toarullarna som man behövde. Alla var irriterade och jag och min kusin Jonas som delade rum, kom på den geniala idén att vi skulle låtsas få det städat, så vi kastade soporna själva och köpte storpack med toarullar. De övriga två i sällskapet bodde ovanför oss och blev mer förbryllade samt irriterade ju längre veckan gick. Varför fick vi städat och inte dem? Vi hittade på förklaringar att vi hängde en lapp på dörren o.s.v. Kompisarna funderade mycket över detta och vi kompenserade dem med fri tillgång med toarullar, eftersom man "fick" så många varje dag.
Längs byns huvudgata låg restaurangerna och där smörjdes det friskt från alla kypare för att man skulle komma till just deras matställe. Till saken hör att denna sommar hade många turister avbokat sina resor till Kefalonia, när experter trodde att ön skulle utsättas för en stor jordbävning. Så vi få turister var högvilt för öns näringsidkare. Kefalonia blev 1952 helt förstörd i den kraftigaste jordbävningen i Greklands moderna historia. Den sliskigaste kyparen av de alla lyckades med konststycket att locka in oss på hans restaurang och där firade vi min födelsedag med mycket mat och vin. De efterföljande dagarna fjäskade mannen febrilt för oss och för att hålla samtalet så kort som möjligt, lovade vi att komma på återbesök, vilket man naturligtvis inte gjorde. Till slut blev vi tvungna att gå omvägar för att slippa möta honom, då kyparen förmodligen blev både förbrylla och irriterad på att hans fyra "guldkalvar" uteblev från restaurangen kväll efter kväll. Vem vet? Greken kanske står där än och väntar på oss.
