Jag och brorsan hade kommit från Malaysia i sällskap med en amerikan och en irländare. Vi tog in på samma billiga hostel och delade rum. Kinesen som ägde stället hade en otrolig tajming att komma in i rummet när amerikanen bytte om, eller hade duschat och han blev bara mer irriterad samt paranoid på kinesen, Själv skrattade jag och min bror bara. Nu togs det en runda på stan och eftersom vi hade bott på fel sida av en ö i Malaysia, där det var strikt förbjudet att dricka alkohol, så var alla törstiga att smaka starkt och irländaren framför allt. Vi sprang på en mongolisk affärsman med sin livvakt och fann en stor glädje i att samspråka med varandra. Dock sa inte livakten mycket, men han skrattade gott. Mannens nävar var stora som dasslock och dem ville man inte smaka på. Så när han skrattade, då log vi också för att vara på den säkra sida. Affärsmannen ville bjuda oss på Djingis Khan vodka, så sällskapet gick till deras hotell, men där fick vi inte komma in, så de kom ner med flaskan och ett glas och alla drack laget runt. Vodkan smakade skit, men jag och min bror höll god min, för vi såg på irländaren att det här var inte hans melodi och mycket riktigt mannen spydde som en gris och sällskapet skrattade, men livvakten skrattade mest. Affärsmannen ville hämta en flaska till, men vi var nöjda. Amerikanen försvann redan innan den första flaskan, för han skulle kolla sina saker, så att inte kinesen hade varit där, bara att nämna kinesen fick honom att gå igång i ren ilska. Alla gick hem, rejält fulla, och kom inte in i rummet, så det blev att lägga sig i den stora hallen som var fullt med madrasser där folk som skulle sova så billigt som möjligt låg. Dagen efter flög jag via Manila till Hong Kong och min bror som jobbade för SAS via Bangkok för att i Hong Kong mötas upp för hemfärd till Sverige, men det är en annan historia som slutade med att jag hamnade själv i Zürich. Till Singapore skulle jag återkomma och uppleva nya äventyr.tisdag 24 mars 2009
En sup med en mongol i Singapore.
Jag och brorsan hade kommit från Malaysia i sällskap med en amerikan och en irländare. Vi tog in på samma billiga hostel och delade rum. Kinesen som ägde stället hade en otrolig tajming att komma in i rummet när amerikanen bytte om, eller hade duschat och han blev bara mer irriterad samt paranoid på kinesen, Själv skrattade jag och min bror bara. Nu togs det en runda på stan och eftersom vi hade bott på fel sida av en ö i Malaysia, där det var strikt förbjudet att dricka alkohol, så var alla törstiga att smaka starkt och irländaren framför allt. Vi sprang på en mongolisk affärsman med sin livvakt och fann en stor glädje i att samspråka med varandra. Dock sa inte livakten mycket, men han skrattade gott. Mannens nävar var stora som dasslock och dem ville man inte smaka på. Så när han skrattade, då log vi också för att vara på den säkra sida. Affärsmannen ville bjuda oss på Djingis Khan vodka, så sällskapet gick till deras hotell, men där fick vi inte komma in, så de kom ner med flaskan och ett glas och alla drack laget runt. Vodkan smakade skit, men jag och min bror höll god min, för vi såg på irländaren att det här var inte hans melodi och mycket riktigt mannen spydde som en gris och sällskapet skrattade, men livvakten skrattade mest. Affärsmannen ville hämta en flaska till, men vi var nöjda. Amerikanen försvann redan innan den första flaskan, för han skulle kolla sina saker, så att inte kinesen hade varit där, bara att nämna kinesen fick honom att gå igång i ren ilska. Alla gick hem, rejält fulla, och kom inte in i rummet, så det blev att lägga sig i den stora hallen som var fullt med madrasser där folk som skulle sova så billigt som möjligt låg. Dagen efter flög jag via Manila till Hong Kong och min bror som jobbade för SAS via Bangkok för att i Hong Kong mötas upp för hemfärd till Sverige, men det är en annan historia som slutade med att jag hamnade själv i Zürich. Till Singapore skulle jag återkomma och uppleva nya äventyr.
