Jag blev nyfiken på att åka till Kap Verde,
ögruppen har alltid lockat mig, varför vet jag inte? Kanske att namnet är det som har gjort undertecknad nyfiken, de gröna öarna.
En möjlighet kom att boka en resa dit och jag hamnade på ön Sal, där landet har lokaliserat sin turistsatsning.
Skälet är enkelt, italienarna hade under
Mussolinis ledning byggt en stor flygplats här för att använda som
mellanlandningsbas för sitt flyg från Italien till Sydamerika.
Redan på slutet av 1960-talet började man flyga
nonstop och då fanns här en flygplats som stod öde. Bra det ska vi nyttja och locka charterturister hit och därför byggs det nu febrilt med hotell på denna holme som knappt har 5.000 invånare.
Redan under inflygningen anade jag att det verkar inte finnas mycket grönska, det såg mer ut som att ön var en
utstampad jordplätt.
Tyvärr besannades detta, när jag hade landat och bussats ner till
Santa Maria, öns turistort.
På vägen ner sågs inga träd, ingen vegetation, bara sten, jord och ännu mer
bumlingar samt någon enstaka buske här och där.
Santa Maria var en illa utbyggd turistort, där man på dagarna blev jagad av
inflyttade sengaleser som skulle
pracka på en olika saker som man verkligen inte behövde.
Sedan kom natten och då bytte de yrke och blev presumtiva rånare.
Staden var dåligt upplyst och det som lös upp i mörkret var bilarna som körde i hög fart kors och tvärs genom det lilla samhället.
Här skulle jag vara i en vecka, mina grannar skulle vara på Sal i två veckor och vi brukade skämta om att undertecknad skulle ta deras andra vecka mot en större summa pengar så att paret kunde åka hem tidigare.
Här
luffsade jag runt på stränderna och spanade efter något grönt, havet var inbjudande, men tyvärr med starka underströmmar, vilket gjorde att turisten var anvisad till en strand om man ville bada.
Jag bokade upp mig på en
ötur i hopp om att se något av intresse, men återigen det fanns inget, en nerlagd saltgruva där det hade som namnet säger
utvunnits salt och öns namn betyder salt på
portugisiska. Det enda roliga på turen var när vi besökte en skola och
puffades in i ett klassrum, där alla
mulattbarnen skrattade åt vår bleka uppsyn och som motdrag fotograferades det vilt från min grupp, men barnen kontrade med att göra grimaser till lärarens stora förtrett.
För mig kändes det oerhört pinsamt och jag var nog den enda som inte ryckte upp kameran.
Sedan kom det här med maten, allt ätbart importerades till ön och priserna var som hemma, men utbudet var magert, kex, öl och konserver fanns att köpa, knappt något annat.
Jag tänkte att det måste vara så här kubanerna har i sitt socialistiska paradis. Visst det fanns restauranger, men maten var dyr och smaklös, så någon matglädje inföll aldrig.
Frukosten blev räddningen och det verkade den bli för många, för alla hotellgäster gick upp tidigare och tidigare, folk proppade i sig frukosten och kom man ner kl 09.00 fanns inget kvar.
När hemresan äntligen kom, kändes det som julafton och när jag landade på Arlanda, blev det att direkt gå till
MacDonald's och äta sig mätt.
Nedan en flygbild över
Santa Maria med sin "grönskande" omgivning.
Jag blev nyfiken på att åka till Kap Verde, ögruppen har alltid lockat mig, varför vet jag inte? Kanske att namnet är det som har gjort undertecknad nyfiken, de gröna öarna. En möjlighet kom att boka en resa dit och jag hamnade på ön Sal, där landet har lokaliserat sin turistsatsning. Skälet är enkelt, italienarna hade under Mussolinis ledning byggt en stor flygplats här för att använda som mellanlandningsbas för sitt flyg från Italien till Sydamerika. Redan på slutet av 1960-talet började man flyga nonstop och då fanns här en flygplats som stod öde. Bra det ska vi nyttja och locka charterturister hit och därför byggs det nu febrilt med hotell på denna holme som knappt har 5.000 invånare. Redan under inflygningen anade jag att det verkar inte finnas mycket grönska, det såg mer ut som att ön var en utstampad jordplätt. Tyvärr besannades detta, när jag hade landat och bussats ner till Santa Maria, öns turistort. På vägen ner sågs inga träd, ingen vegetation, bara sten, jord och ännu mer bumlingar samt någon enstaka buske här och där. Santa Maria var en illa utbyggd turistort, där man på dagarna blev jagad av inflyttade sengaleser som skulle pracka på en olika saker som man verkligen inte behövde. Sedan kom natten och då bytte de yrke och blev presumtiva rånare. Staden var dåligt upplyst och det som lös upp i mörkret var bilarna som körde i hög fart kors och tvärs genom det lilla samhället. Här skulle jag vara i en vecka, mina grannar skulle vara på Sal i två veckor och vi brukade skämta om att undertecknad skulle ta deras andra vecka mot en större summa pengar så att paret kunde åka hem tidigare.
Här luffsade jag runt på stränderna och spanade efter något grönt, havet var inbjudande, men tyvärr med starka underströmmar, vilket gjorde att turisten var anvisad till en strand om man ville bada. Jag bokade upp mig på en ötur i hopp om att se något av intresse, men återigen det fanns inget, en nerlagd saltgruva där det hade som namnet säger utvunnits salt och öns namn betyder salt på portugisiska. Det enda roliga på turen var när vi besökte en skola och puffades in i ett klassrum, där alla mulattbarnen skrattade åt vår bleka uppsyn och som motdrag fotograferades det vilt från min grupp, men barnen kontrade med att göra grimaser till lärarens stora förtrett. För mig kändes det oerhört pinsamt och jag var nog den enda som inte ryckte upp kameran. Sedan kom det här med maten, allt ätbart importerades till ön och priserna var som hemma, men utbudet var magert, kex, öl och konserver fanns att köpa, knappt något annat. Jag tänkte att det måste vara så här kubanerna har i sitt socialistiska paradis. Visst det fanns restauranger, men maten var dyr och smaklös, så någon matglädje inföll aldrig. Frukosten blev räddningen och det verkade den bli för många, för alla hotellgäster gick upp tidigare och tidigare, folk proppade i sig frukosten och kom man ner kl 09.00 fanns inget kvar. När hemresan äntligen kom, kändes det som julafton och när jag landade på Arlanda, blev det att direkt gå till MacDonald's och äta sig mätt. Nedan en flygbild över Santa Maria med sin "grönskande" omgivning.
Bom dia Fredrik www.caboverde.com/ilhas/sal/guide-e.htm/
