Nu kommer den inte allt så spännande historien, men den är kanske intressant istället? Mitt första möte med denna dryck var när jag åkte till Antayla och hamnade i en sömnig förort. Det var april och turistsäsongen var inte riktigt igång ännu. På hotellet bodde det av en underlig anledning nästan bara gotlänningar, all heder till dem, men de söp friskt och skränade dygnet runt. Jag åt frukost utanför hotellet, när det inte ingick och sen var det skönt att slippa de övriga turisterna, gotlänningarna. Ett prisvärt matställe hittades, där man var tvungen att beställa en meny och valet föll på nr 11, som var turkisk hamburgare med ayran, hmm tänkte jag det kan vara gott med lite paprika som undertecknad trodde det var. Men det var det inte, utan flytande yoghurt som var ljuvligt god, det blev kärlek vid första ögonkastet. Jag gick till gubbens restaurang varje morgon och det slutade med att han kallade mig herr Elf, vilket uppskattades, då jag gillar det tyska språket trots mina brister i det. Några år senare åkte jag igen till Turkiet och hamnade i Marmaris och där försökte jag lära min kusin Jonas att tycka om drycken, vilket var lönlöst. I närheten av vårt hotell satte kioskägaren olika priser ayran och övriga varor, ena dagen kunde man få två ayran för en turkisk lira (5kr) för att nästa dag bara få en. Någon ordning får det vara och eftersom han pratade okej engelska frågade jag honom om den turkiska inflationen. Kioskägaren blev paff och jag förklarade att det var med anledning av hans prissättning av ayran och då log han, så priset låg fast för mig, två ayran för en turkisk lira veckan ut. Mitt sista möte med drycken skedde i Istanbul, denna fantastiska pärla, bron mellan Europa och Orienten. Efter en hård dags vandring på stan, gick undertecknad in på ett café i närheten av hotellet. Där såg jag till min stora förvåning att ägaren hade en hel plåthink med ayran, så jag drack en och sen en till, för att avsluta med en tredje. Alla turkar skrattade, jag med, men undertecknad undrade varför? Svaret kom runt hörnet, magen börjar krångla och det blev raska kliv till hotellet och uppsökning av en toalett. Ayran var så klart gjord på kranvatten, vilket gubbarna säkerligen visste att man som turist inte tålde. Men det kan jag bjuda på. Vad är nu ayran? Det är en dryck gjord på yoghurt, vatten och salt. Den är väldigt populär i Mellanöstern, men synnerhet i Turkiet. Den serveras till kryddstark mat och är både törstsläckande samt god. 
.jpg)
