Narva grundades runt fästningen som danskarna lät bygga på 1300-talet för att ha en säker plats att driva handel på Ryssland. Motreaktionen blev att ryssarna uppförde en egen på andra sidan floden som heter Ivangorod. När Pontus De la Gardie erövrade Narva från ryssarna 1581 för svenska kronans räkning, utfördes en enorm massaker på invånarna, den värsta i svensk historia. Pontus De la Gardie drunknade utanför Narva några år senare och ligger begravd i Tallinns domkyrka. Med tiden infogades området i det svenska stormaktsbygget och Narva växte med alla nya byggnader som gick i barockstil. Fästningarna som var dåtidens mest avancerade i norra Europa, ritades och planlades av Erik Dahlbergh (1625-1703), mannen som är en av de mest fascinerande personen i svensk historia. Narvas utseende var intakt fram till andra världskriget. I Tallinns historiska museum finns en modell uppbyggd över hur allt såg ut och mitt intryck är att orten måste ha imponerat stort på alla handelsmän som passerade här. 
Mest känd är staden för slaget vid Narva 1700, när Karl XII med sina 8.000 man besegrade en rysk här på 28.000 soldater. Den största bedriften i svensk krigshistoria. Karolinerna marscherade från kusten hit utan vila och mötte sina motståndare med snöblåst i ansiktet. Lite andrum fick de vid ankomsten i Pärnu. Ovan visar den berömda tavlan, där fienden lägger sin fanor och standarer framför kungen. Det som är mindre känt är den andra drabbningen om Narva 1704 när samhället föll för ryssarna under tsar Peter den stores ledning. Men det mest förödande var slaget vid Narva 1944, när hela staden förstördes och endast rådhuset med borgen klarade sig. I omgivningen höll tyskarna östfronten i schack i ett halvår från februari till september 1944. Narva fick betala ett högt pris i en helt förstörd stadskärna. Vår vackraste barockstad fanns inte längre.
Idag är platsen inte så mycket estnisk, varken den återuppbyggda staden eller dess invånare. Narva är den mest ryska av alla estniska städer, av de 75.000 invånarna är 95 % ryssar. Nästan inga är estnisk medborgare, utan de har istället främlingspass, vilket har den fördelen att man kan gå över till den ryska sidan obehindrat utan att ha visum. Gränshandeln är stor, jag såg gamla gummor komma tillbaka från tullen med varsin säck potatis. När vi skulle över kunde man iaktta det dagliga skådespelet, med människor som går fram och tillbaka över gränsen, vilket är lite lustigt när Ryssland i allmänhet betraktas som ett knepigt land att ta sig in till.
När man vandrade runt i staden blev det väldigt uppenbart hur mycket av Narva som blev förstört under kriget. Allt ser ut som ett miljonprogrammsområde, där endast det fina rådhuset avviker från normen, se bilderna ovan. De andra byggnaderna är platta och gråa eller tråkiga vita tegelstenshus, som verkar vara den vanligaste byggnadsstilen i gamla Sovjetunionen. Myndigheterna satsade pengarna efter kriget på att återställa industrierna. Det som blev över gick till att bygga enkla standardiserade hyresfastigheter. Utanför Narva finns tre jättelika oljeeldade kraftverk som står för de mesta av Estlands elförsörjning till priset av en kraftig miljöförstöring i närområdet.
När regionen blev estnisk vid landets första självständighet, ingick även Ivangorod på andra sidan av floden. Därför är landets 5 kronni sedel unik. Idag är den enda sedeln i världen som visar två länders territorium.
Ovan visar lejonet på sin sockel. Det sattes upp under Estlands första självständighetstid som en hyllning till karolinernas bragdseger. När området ockuperades av Sovjetunionen förstördes det ursprungliga monumentet, men en kopia kom på plats till 300-årsjubileumet. Sägnen att nationen skulle bli fri när statyn kom tillbaka verkar stämma, dock med en fördröjning på 9 år. Minnesmärket står i en park som överblickar borgarna och Narvafloden. Mvh Fredrik 
