Jag reste runt med kompisen
Karim och hans fru
Ilhan i Marocko. Nu hade turen kommit till hennes hemstad
Fes. Vi bodde hemma hos
Ilhans familj som var mycket gästvänliga.
Undertecknad sov i vardagsrummet med
brorsan, enda problemmet var att fadern samlade på spelande klockor. De hängde just där i salongen och
plingade titt som tätt på natten och väckte mig.
Till slut var man så trött att jag vande sig med dem och kunde sova i alla fall.
Familjen och i synnerhet mamman var otroligt varm. De hade tagit hand om en döv flicka som hjälpte till som hemhjälp. Tjejen var väldigt nyfiken på mig, hon kunde stå och tjuvkika när jag rakade mig och fnissa, men det gick inte att ta kort på henne.
När jag försökte kommunicera, blev hon generad och gick iväg.
Fes är en spännande och inbjudande plats och är Marockos heligaste stad samt den mest
intellektuella. Idag bor det över 2 miljoner människor här.
Hur mycket människor som bor i gamla
medinan vet man inte, det är ett folkmyller utan dess like.
Miljön skulle vara perfekt att användas i en filminspelning.
Denna
medina var som en labyrint, det gick inte att hitta, eller knappt att ta sig ut från den utan guide, och som tur var hade undertecknad en.
.JPG)
Ilhans bror var min guide, och han var för tillfället arbetslös, vilket över 40 % av stadens befolkning är.
Brodern var den enda jag träffade under resan som kunde lite engelska, så vi tillbringade dagarna ihop, och mannen visade mig
Fes. Det var väldigt lärorikt. Brodern berättade att de flesta arbetslösa tillbringade tiden med att sitta på caféer. Där kunde de bli sittande med en kopp kaffe hela dagen. Här satt vi också och iakttog.
Männen var alla iklädda kostym och löste billiga korsord som gatuförsäljare sålde, eller så diskuterades det livligt.
Vi drog fram över samhället från café till café dagarna i ända.
I
Fes finns en hel del tiggare från Västafrika, orten är en mellanstation för vidare färd mot Europa.
Många av dem var stympade, saknade en hand eller en fot, vilket är en vanlig metod i inbördeskrigens Sierra Leone och Liberia att använda sig av, när man straffar
civilbefolkningen. .JPG)
I övrigt är
Fes mest känd för att den har samma namn som en huvudbonad som var vanlig i det
ottomanska riket.
Staden hade monopol på tillverkningen fram till 1800-talet när
turkarna själva började tillverka hatten, när det blev för dyrt att importera den från
Fes. Mvh Fredrik
www.carfree.com/fes
Jag reste runt med kompisen Karim och hans fru Ilhan i Marocko. Nu hade turen kommit till hennes hemstad Fes. Vi bodde hemma hos Ilhans familj som var mycket gästvänliga. Undertecknad sov i vardagsrummet med brorsan, enda problemmet var att fadern samlade på spelande klockor. De hängde just där i salongen och plingade titt som tätt på natten och väckte mig. Till slut var man så trött att jag vande sig med dem och kunde sova i alla fall. Familjen och i synnerhet mamman var otroligt varm. De hade tagit hand om en döv flicka som hjälpte till som hemhjälp. Tjejen var väldigt nyfiken på mig, hon kunde stå och tjuvkika när jag rakade mig och fnissa, men det gick inte att ta kort på henne. När jag försökte kommunicera, blev hon generad och gick iväg. 
Fes är en spännande och inbjudande plats och är Marockos heligaste stad samt den mest intellektuella. Idag bor det över 2 miljoner människor här. Hur mycket människor som bor i gamla medinan vet man inte, det är ett folkmyller utan dess like. Miljön skulle vara perfekt att användas i en filminspelning. Denna medina var som en labyrint, det gick inte att hitta, eller knappt att ta sig ut från den utan guide, och som tur var hade undertecknad en..JPG)
Ilhans bror var min guide, och han var för tillfället arbetslös, vilket över 40 % av stadens befolkning är. Brodern var den enda jag träffade under resan som kunde lite engelska, så vi tillbringade dagarna ihop, och mannen visade mig Fes. Det var väldigt lärorikt. Brodern berättade att de flesta arbetslösa tillbringade tiden med att sitta på caféer. Där kunde de bli sittande med en kopp kaffe hela dagen. Här satt vi också och iakttog. Männen var alla iklädda kostym och löste billiga korsord som gatuförsäljare sålde, eller så diskuterades det livligt. Vi drog fram över samhället från café till café dagarna i ända. I Fes finns en hel del tiggare från Västafrika, orten är en mellanstation för vidare färd mot Europa. Många av dem var stympade, saknade en hand eller en fot, vilket är en vanlig metod i inbördeskrigens Sierra Leone och Liberia att använda sig av, när man straffar civilbefolkningen. .JPG)
I övrigt är Fes mest känd för att den har samma namn som en huvudbonad som var vanlig i det ottomanska riket. Staden hade monopol på tillverkningen fram till 1800-talet när turkarna själva började tillverka hatten, när det blev för dyrt att importera den från Fes. Mvh Fredrik www.carfree.com/fes
