Jag var i Helsingfors med flickvännen och vi skulle mest bara flanera runt. Men undertecknad hade ett mål och det var att bjuda henne på Runebergstårta.
Efter att ha varit ute på den sedvanliga turen till Sveaborg, skulle vi äta denna tårta som inte är en tårta utan ett bakverk. Den har fått sitt namn efter finlands nationalskald Johan Ludvig Runeberg (1804-77).
Det sägs att det var frugan som kom på receptet och att Runeberg åt en sådan kaka varje dag till frukosten.
Bakelsen har en grov cylindisk form och består av mandel, hasselnötter samt ströbröd som är indränkt i punsch. Allt graneras med glasyr och hallonsylt.
.JPG)
Stadens mest anrika och traditionsbundna café kunde man på förhand räkna bort, när de endast serverar tårtan på Runebergs födelsedag 5 februari. Stället heter Café Ekberg, och dumt nog gick vi dit i alla fall, det var söndag och mycket riktigt, cafét håller så klart stängt på helgen, vad annars. Café Ekberg är Helsingfors äldsta fik med 156 år på nacken. Lokalen inreddes efter tidens jugendideal med klassiska marmorbord, sirliga lampor och guldspeglar i kolossalformat. Hit flockas de finlandsvenska överklassdamerna med sina knähundar. Sökandet fortgick.
Tillbaka in i centrum och vi besökte Café Strindberg istället, stadens andra kända fik, men här var bakelsen inte trendig nog och därför bortplockad från sortimentet. Det fick bli något annat till kaffet. Lokalen domineras av en öppen kallskänksdisk, där de gör exklusiva salladstallrikar och storsäljande räksmörgåsar. När det gäller bakverk, njuter gästerna istället av citronmaräng, körsbärschokladtårta, wienerbröd med färsk frukt eller en marmeladkula med ett glas hjortronlikör.
Dagen efter kom räddningen, på caféet i Ateneum, se bilden nedan, som är Helsingfors konstmuseum. Här fanns kakan och äntligen fick jag sätta tänderna i den. Hur smakade härligheten då? Den var väl som de flesta bakelserna, mer inbjudande i ögat än i smaken.
Men det var roligt att äntligen ha fått smaka den, men jag skulle inte vilja äta tårtan varje dag. Ett sista kaffetips, Alvar Aaltos café i Akademiska bokhandeln, som är döpt efter Finlands store arkitekt och designer. Huset ritades i början av 1960-talet av mannen och är byggd som en piazza med stora partier carraramarmor. Lokalen har ett fantastiskt ljusinsläpp. Med sina tre våningar och tillhörande pappershandeln är affären Nordens största bokhandel. En trappa upp ligger det eleganta och strama caféet. Den höga prisnivån uppvägs av känslan att sitta på en designad Aaltostol, samt att få kaffet serverat från en silverkanna med en karelsk pirog som tilltugg.
Nöjda och belåtna kunde vi lämna Helsingfors med lite Runebergstårta i magen. Så resan blev till vår belåtelse.
Sedan dess har undertecknad inte ätit den, men jag kanske tar mig en till vid nästa besök i Finland, men då ska den finnas tillhands och inte eftersökas.
Mvh Fredrik
Efter att ha varit ute på den sedvanliga turen till Sveaborg, skulle vi äta denna tårta som inte är en tårta utan ett bakverk. Den har fått sitt namn efter finlands nationalskald Johan Ludvig Runeberg (1804-77).
Det sägs att det var frugan som kom på receptet och att Runeberg åt en sådan kaka varje dag till frukosten.
Bakelsen har en grov cylindisk form och består av mandel, hasselnötter samt ströbröd som är indränkt i punsch. Allt graneras med glasyr och hallonsylt.
.JPG)
Stadens mest anrika och traditionsbundna café kunde man på förhand räkna bort, när de endast serverar tårtan på Runebergs födelsedag 5 februari. Stället heter Café Ekberg, och dumt nog gick vi dit i alla fall, det var söndag och mycket riktigt, cafét håller så klart stängt på helgen, vad annars. Café Ekberg är Helsingfors äldsta fik med 156 år på nacken. Lokalen inreddes efter tidens jugendideal med klassiska marmorbord, sirliga lampor och guldspeglar i kolossalformat. Hit flockas de finlandsvenska överklassdamerna med sina knähundar. Sökandet fortgick.
Tillbaka in i centrum och vi besökte Café Strindberg istället, stadens andra kända fik, men här var bakelsen inte trendig nog och därför bortplockad från sortimentet. Det fick bli något annat till kaffet. Lokalen domineras av en öppen kallskänksdisk, där de gör exklusiva salladstallrikar och storsäljande räksmörgåsar. När det gäller bakverk, njuter gästerna istället av citronmaräng, körsbärschokladtårta, wienerbröd med färsk frukt eller en marmeladkula med ett glas hjortronlikör.
Dagen efter kom räddningen, på caféet i Ateneum, se bilden nedan, som är Helsingfors konstmuseum. Här fanns kakan och äntligen fick jag sätta tänderna i den. Hur smakade härligheten då? Den var väl som de flesta bakelserna, mer inbjudande i ögat än i smaken.
Men det var roligt att äntligen ha fått smaka den, men jag skulle inte vilja äta tårtan varje dag. Ett sista kaffetips, Alvar Aaltos café i Akademiska bokhandeln, som är döpt efter Finlands store arkitekt och designer. Huset ritades i början av 1960-talet av mannen och är byggd som en piazza med stora partier carraramarmor. Lokalen har ett fantastiskt ljusinsläpp. Med sina tre våningar och tillhörande pappershandeln är affären Nordens största bokhandel. En trappa upp ligger det eleganta och strama caféet. Den höga prisnivån uppvägs av känslan att sitta på en designad Aaltostol, samt att få kaffet serverat från en silverkanna med en karelsk pirog som tilltugg.
Nöjda och belåtna kunde vi lämna Helsingfors med lite Runebergstårta i magen. Så resan blev till vår belåtelse.
Sedan dess har undertecknad inte ätit den, men jag kanske tar mig en till vid nästa besök i Finland, men då ska den finnas tillhands och inte eftersökas.
Mvh Fredrik
