Äntligen kom möjligheten att besöka den eviga staden. Jag har aldrig läst så många böcker och sett så mycket film om ett ämne på en
sån begränsad tid som det gjordes inför denna resa.
Ämnet var Romarriket.
Direkt kan boken, Jag
Claudius av Robert
Graves rekommenderas. Den ger en spännande inblick i de romerska kejsarnas intriger och deras
maktfullkomlighet. Enligt legenden grundades Rom år 753
f.kr på de sju kullarna som den fortfarande ligger på av två bröder,
Romulus och
Remulus. Pojkarna var föräldrarlösa och togs om hand av en
varginna. Rom växte långsamt för att sedan expandera i rasande takt. Från att vara en stadsrepublik till att bli ett
kejsardöme som kontrollerar hela Medelhavet.
Idag är den "bara" huvudstad i det som var rikets kärnområde, Italien.
Under mitt besök, var staden tom på folk och trafik, det var augusti och romarna befann sig på semester vid kusten. Istället befolkades
metropolen av oss turister. I den värme som rådde, räddades alla av de offentliga drickfontänerna. Vattnet kommer från
Albanobergets sjöar och leds i delvis gamla rörsystem som byggdes under romartiden.
En tidig morgon i närheten av Forum
Romanum blir jag tillfrågad av en turist att ta en bild på honom. När vi går in lite från gatan kommer två civilklädda poliser och visar sina legitimationer, de hävdar att detta område är
Roms mest drogutsatta. Därför vill de kolla igenom våra väskor och se passen. Eftersom den andre
turistern visar sitt pass och väska, gör undertecknad det också.
Till slut ville konstaplarna se plånböckerna och under titten distraheras jag av frågor. Avslutningsvis önskar de oss en trevlig dag och går. När det har gått fem minuter kommer en olustkänsla över mig. En titt i plånboken visar att pengarna är kvar men visakortet är borta.
Nu går det upp ett ljus, jag har blivit rånad.
Marschtakt ner till närmaste polisstation där det görs en anmälan. Jag får låna telefonen och ringa
Visas internationella kontor som spärrar kortet. Enligt de riktiga poliserna var rånarna troligtvis
rumäner som utger sig för att vara civilsnutar.
För att inge rånoffret i säkerhet och förvirra honom, har de en till som spelar turist.
På kvällen kom jag äntligen fram per telefon till
Nordea, mäkta irriterad, när deras linje hade legat nere p.g.a. tekniska fel under dagen. Där bekräftas att kortet blev spärrat kl 12.01 och jag uppskattar att det förlorades kl 11.00.
Vid hemkomst visade det sig att kortet använts tre gånger på denna korta tid. Det var inga stora belopp och pengarna återbetalades av
Nordea. Men så här i efterhand
gräms jag över all förlorad tid som gick bort från att upptäcka Rom till att istället hålla på med allt detta.
Men Rom finns kvar, det är ju den eviga staden.
Mvh Fredrik
http://www.romguiden.com/
Äntligen kom möjligheten att besöka den eviga staden. Jag har aldrig läst så många böcker och sett så mycket film om ett ämne på en sån begränsad tid som det gjordes inför denna resa. Ämnet var Romarriket. Direkt kan boken, Jag Claudius av Robert Graves rekommenderas. Den ger en spännande inblick i de romerska kejsarnas intriger och deras maktfullkomlighet. Enligt legenden grundades Rom år 753 f.kr på de sju kullarna som den fortfarande ligger på av två bröder, Romulus och Remulus. Pojkarna var föräldrarlösa och togs om hand av en varginna. Rom växte långsamt för att sedan expandera i rasande takt. Från att vara en stadsrepublik till att bli ett kejsardöme som kontrollerar hela Medelhavet. Idag är den "bara" huvudstad i det som var rikets kärnområde, Italien. Under mitt besök, var staden tom på folk och trafik, det var augusti och romarna befann sig på semester vid kusten. Istället befolkades metropolen av oss turister. I den värme som rådde, räddades alla av de offentliga drickfontänerna. Vattnet kommer från Albanobergets sjöar och leds i delvis gamla rörsystem som byggdes under romartiden. En tidig morgon i närheten av Forum Romanum blir jag tillfrågad av en turist att ta en bild på honom. När vi går in lite från gatan kommer två civilklädda poliser och visar sina legitimationer, de hävdar att detta område är Roms mest drogutsatta. Därför vill de kolla igenom våra väskor och se passen. Eftersom den andre turistern visar sitt pass och väska, gör undertecknad det också. Till slut ville konstaplarna se plånböckerna och under titten distraheras jag av frågor. Avslutningsvis önskar de oss en trevlig dag och går. När det har gått fem minuter kommer en olustkänsla över mig. En titt i plånboken visar att pengarna är kvar men visakortet är borta. Nu går det upp ett ljus, jag har blivit rånad. Marschtakt ner till närmaste polisstation där det görs en anmälan. Jag får låna telefonen och ringa Visas internationella kontor som spärrar kortet. Enligt de riktiga poliserna var rånarna troligtvis rumäner som utger sig för att vara civilsnutar. För att inge rånoffret i säkerhet och förvirra honom, har de en till som spelar turist. På kvällen kom jag äntligen fram per telefon till Nordea, mäkta irriterad, när deras linje hade legat nere p.g.a. tekniska fel under dagen. Där bekräftas att kortet blev spärrat kl 12.01 och jag uppskattar att det förlorades kl 11.00. 
Vid hemkomst visade det sig att kortet använts tre gånger på denna korta tid. Det var inga stora belopp och pengarna återbetalades av Nordea. Men så här i efterhand gräms jag över all förlorad tid som gick bort från att upptäcka Rom till att istället hålla på med allt detta. Men Rom finns kvar, det är ju den eviga staden. Mvh Fredrik http://www.romguiden.com/
