Staden Mostar i Bosnien och Hercegovina är väl mest känd för sin berömda och vackra bro. Ordet most, betyder just bro och det gör det på alla slaviska språk. Så namnet på samhället är väldigt passande, när den helt dominerar stadsbilden. Bron är 21 meter lång och brospannet ungefär lika högt. Det var turkarna som grundade orten på mitten av 1400-talet och bron invigdes 1567. Den byggdes av en lärling till den stora ottomanska arkitekten Sinan (1489-1588). Han har byggt de mest praktfulla byggnaderna åt sultanerna, där den Blå moskén i Istanbul är Sinans mästerverk. Staden annekterades av Österrike 1878. Sedan ingick man i nya staten Jugoslavien. 
Under andra världskriget blev Mostar en del av Kroatien för att sedan återbördas till Jugoslavien igen. När Bosnien och Hercegovina utropade sin självständighet 1992, belägrades området i 18 månader av den kvarvarande jugoslaviska armén. Under denna period fördrevs alla serber från staden. Men sen utbröt strider mellan kroaterna och bosnierna. Det var då bron förstördes 1993. Den nya akvedukten återinvigdes 2004. Idag är Mostar en delad stad, där bosnier bor på ena sidan och kroaterna på andra sidan. Folken umgås inte och man har egna skolor, sjukhus samt förvaltning. Samhället bär fortfarande tydliga spår från kriget med många sönderskjutna byggnader i centrum.
När vi var där så var det inga problem att gå mellan de olika delarna av staden, båda folkgrupperna behöver inkomsterna från oss turister, så de håller sig lugna. Guiden berättade dock att det nyligen blev ett stort gatuslagsmål i centrumet. Alla bosnier gick i brasilianska fotbollströjor, dagen efter när Kroatiens fotbollslag hade förlorat mot Brasilien. Så skör är freden här i staden. Högt på berget ovanför Mostar, har kroaterna rest ett enormt kors som ett monument över krigets offer, men det gillas inte av bosnierna som ser det som en provokation. Korset är synligt på flera mils håll och kroaterna vill ha det som en motvikt till bron som de ser som en muslimsk symbol. Det var faktiskt skönt att lämna staden. Det kändes konstigt att ena stunden titta på krimskrams för att i nästa se på sönderskjutna hus. Mostar känns som den okrönte huvudstaden för idiotisk nationalism.
Mvh Fredrik www.visitmostar.net/
