onsdag 3 juni 2009

Fel badbyxa i Kuala Lumpur.




Kuala Lumpur, den federala huvudstaden i Malaysia, är huvudsakligen inkörsporten till landet. Namnet betyder, "lerig flodmynning" och återspeglar dess blygsamma början som ett malaria angripet tenngruvsamhälle vid det leriga inloppet av floden Klang.
Historiker brukar ange 1857 som året när staden grundades.
På 1800-talet plågades Kuala Lumpur av inbördeskrig mellan de kinesiska handelsmännen och de malayiska bönderna. Britterna tog den labila situationen som förevändning att inta området.
Malaysia blev med tiden en brittisk koloni och staden dess förvaltningscenter. Det har alltid varit spänningar mellan befolkningsgrupperna, fortfarande är malayerna i stor majoritet, men kineserna styr ekonomin, därför har det med jämna mellanrum blossat upp våldsamma upplopp på Kuala Lumpurs gator.
Men det var ett tag sen sist, nu har det runnit mycket vatten under stadens broar och idag är huvudstaden en modern metropol.
Men fortfarande drabbas den av översvämningar från floden och plågas även av de stora skogsbränderna på Sumatra, vars rökpartiklar når hit.




Undertecknad har besökt staden vid två tillfällen, första gången med brorsan och andra gången med en kompis, och det är om detta besök berättelsen ska handla om.
Jag och polaren hade inte badat sedan Bali och på vägen upp till Kuala Lumpur, hade vi åkt igenom hela Java, Singapore, samt södra Malaysia, utan att få tillfälle att simma. Vi hade osedvanlig otur med att inte få hoppa i plurret.
Boendet var på Jalan Petaling som ligger i stadens Chinatown och är det populäraste turiststråket.
Det är här man hittar alla budgethotell och det var sådana det alltid boddes på, eftersom man ville vara borta så länge som möjligt.
Vem vill inte slippa den svenska vintern?


Vi gjorde som alla turister, åt, shoppade och besökte sevärdheter. Men en dag kom någon av oss på att Kuala Lumpur borde ha något stort utomhusbad som kunde besökas och mycket riktigt så hittades ett.
Bilden nedan visar bassängen.
Glada och uppsluppna att äntligen få simma åkte vi dit. Det betalades inträde och man promenerade in på bassängområdet. Där började en badvakt att ropa till oss. Jag sa till kompisen, att strunta i honom, d.v.s. allt var ju betalat därför borde det vara i sin ordning.
Men icke, vakten stormade fram och stoppar oss, när det precis ska hoppas i poolen och vi blir utkörda, för att man har fel badbyxa. Iklädda vanliga badshorts, men här var det den gubbiga varianten som gällde, så det fick inte badas.
Lite stolthet har man, sådana drar jag inte på mig och inte polaren heller.
Men undertecknad blev så jävla arg och gick till kassören för att kräva tillbaka pengarna, mannen ville först inte betala, men till slut gav han med sig.


Oturen höll i sig och det skulle dröja ytterligare någon vecka innan vi fick simma, då nästa etapp på resan var att besöka höglandet i Malaysia.
Men jag minns när vi hoppade i havet på Langkawi som blev första gången sen Bali, att det kändes extra underbart och resten av resan blev det faktiskt mest sånt.
Det kanske var omedvetet att badandet prioriterades, för det var inget som vi hade planerat.
Mvh fredrik