På detta ställe stod det mest kända av alla nazistiska bokbål, som inträffade den 10 maj 1933. Idag har torget fått uppkallats efter en av personerna som grundade socialdemokratin i Tyskland, August Bebel (1840-1913). På den tiden när man brände böcker var namnet Operaplatz. Torget är ett av Berlins finaste och domineras av de stora kulturella institutionerna som Berlins operahus och det berömda Humboldt universitetet. Så platsen för att elda upp böckerna var vald med omsorg. Mitt bland eliten skulle nazisterna markera sin makt och samtidigt skrämma folket till underkastelse. 
Det var Joseph Goebbels (1897-1945) som var Adolf Hitlers propagandaminister som tog initiativet att bränna böcker av framför allt judiska författare, men även andra som Nazityskland ansåg som stötande, som t.ex. Thomas Mann, Karl Marx och Heinrich Heine. Joseph Goebbels, gick tidigt med i naziströrelsen, och var gauleiter/chef över Berlin från 1927. När Hitler tog makten 1933, utnämndes Joseph Goebbels till propagandaminister, en befattning han höll fram till sin död 1 maj 1945. Då tysken valde att ta sitt och familjens liv. Denna fanatiska man höll igång propagandamaskineriet ända fram till Naziregimens sammanbrott. Han led enormt av mindervärdeskomplex, kortväxt med en klumpfot gjorde att framgången hos damerna uteblev, men med makten och chefskapet över Tysklands filmindustri, kom kvinnorna. Ett av många öknamn var bocken från Babelsberg. I den staden finns fortfarande mycket av landets filmindustri. Joseph Goebbels höll ett långt tal där han förkastade stora delar av Tysklands kulturella elit. När rösten tröt började böckerna att kastas in i elden. Med hjälp av de nazistiska ungdomsrörelserna och stormtrupperna SA, förstördes över 20.000 böcker under kvällen till den stora åskådarmassans jubel.
Idag finns ett minnesmonument över den tragiska händelsen. Det är ett rum som ligger under torget med tomma bokhyllor som ska kunna rymma 20.000 böcker. Detta kan man beskåda genom den stora plexiglasrutan som min kusin Jonas kommenderar Mats att titta på. Hasse står med ryggen mot, men det fixar nog kusinen, att Hans tar del av denna historiska händelse. Området ligger i f.d. Östberlin, och episoden utnyttjades friskt i propagandasyfte av den kommunistiska regimen.
Heinrich Heine (1797-1856) som var en av de drabbade författarna, fick själv sina böcker förbjudna under Preussens och Tyska förbundets tid. Han var känd för sin skarpa ironi och fördömande av den maktfullkomlighet som många tyckte rådde i dåtidens Tyskland. Heine levde sitt liv i självvald exil i Paris, där tysken dog och är begravd. Han umgicks lite med Karl Marx, men delade inte dennes kommunistiska idéer. Idag bär monumentet en inskription från en av hans böcker och är som följer,"Varhelst man bränner böcker kommer man förr eller senare att också bränna människor".
Med facit i hand, så fick Heine verkligen rätt, för den nazistiska diktauren slog världsrekord i båda kategorierna, bränna böcker och bränna/döda människor.
Nog om detta, vår upptäcksresa gick vidare, på bilden försöker Hasse visa oss, att så här många böcker brändes, men vi hade redan tappat intresset och ville äta. Och så är det i världen idag, folk glömmer och därför kommer vi tyvärr se nya "bokbål".Auf Wiedersehen Fredrik
