I Rom finns denna mäktiga byggnad.
Pantheon är namnet, som på grekiska betyder, alla gudars tempel. Kyrkan är den äldsta
sakrala byggnaden i Rom. Första templet på platsen uppfördes av kejsar
Augstus nära vän, Marcus
Agrippa år 27
f.Kr. Han var rikets främste officer och största arkitekt.
Augustus var så häpen över byggnadens skönhet att han som belöning lät Marcus
Agrippa gifta sig med dottern Julia. I efterhand var det ett misstag, när det uppstod en maktkamp efter regentens död med flera starka falanger, där denna var en.
Tiberius vann kampen, som var son till
Livia,
Augustus andra hustru.
Livia tros ha giftmördat kejsaren för att sätta sin egen son på tronen, vilket i så fall lyckades.
Från början användes byggnaden som ett tempel där man tillbad alla de romerska gudarna, därav namnet. Den gud som stod högst i rang var Jupiter, motsvarigheten i grekiska mytologin är
Zeus. Jupiter var stadens och den romerska statens beskyddare. Han var dagljuset och himlens gud. Det finns många likheter mellan Jupiter och
Zeus. Det beror på att romarna lånade myter från grekerna och införlivade dem i sin egen religion.
Den romerska religionen byggde på kulter och gudar som erkändes av Romarriket. Religionen saknade en helig skrift och det finns väldigt lite källfakta bevarad, det som finns är målningar i gravar, tempel samt skrifter från historiska författare.
Kultens kärna är det fördrag som råder mellan gudomen och människorna. Prästerna offrade till gudarna som igengäld gav välgärningar tillbaka. De stora festspelen som anordnades varje år, var riter för att vinna gudarnas gunst.
För att stärka Romarrikets makt och inflytande, tog de in andra religioners gudar i sin kult.
Pantheon kom att renoveras och byggas om på 120-talet
e.Kr. Sedan dess har den haft samma utseende.
På 600-talet blev templet en kyrka när kejsaren skänkte den till påven
Bonifatius IV. Namnet på kyrkan blev,
Santa Maria-martyrernas kyrka.
Pantheon har de sista århundradena fungerat som en gravkyrka.
Kyrkans enda ljuskälla är den nio meter stora öppningen i kupolen. Öppningen kallas för
oculus, som betyder öga på latin.
På medeltiden trodde folk att det spökade här, att onda demonerna besökte byggnaden genom att använda hålet i taket. Många var rädda och undvek helt att röra sig i närheten av den.
När
diggerdöden var som mest hemsk på 1300-talet, var människorna som mest vidskepliga. Präster tillkallades med jämna mellanrum för att driva ut demonerna. Denna roll som
demonfördrivare passade kyrkan utmärkt, när de såg att religionen stärktes bland
Roms invånare.
Flertal historiker anser att påven spelade på befolkningens vidskeplighet för att stärka sin makt.
Här finns några av Italiens kungars gravar, men den person som kanske är mest intressant och begraven där, är
Rafael (1483-1520). Han är en av renässansens stora konstnärer.
Rafael lät sig inspireras av de stora mästare, som
Leonardo Da Vinci och
Michelangelo. Rafael studerade och utvecklade sin konstnärliga ådra i Florens. Sedan tog karriären fart, när målaren anlitades flitigt av
Påvendömet. Han har bland annat dekorerat deras privatvåningar.
Rafael var chefarkitekten bakom tillkomsten av den nuvarande Peterskyrkan i
Vatikanen, ett arbete som
Michelangelo (1475-1564) slutförde och dennes beundran för
Pantheon gjorde att Peterskyrkan basilika blev mindre än denna byggnad.
Michelangelo ville inte att någon konstruktion i Rom skulle överglänsa
Pantheon. Detta gjorde påven rasande, så det var länge en officiell hemlighet att valvet i
Pantheon var störst.
Det är först i nutiden man har mätt kupolerna och det visar sig att
Pantheons basilika är 86 cm bredare.
Rafael är annars mest känd för sina målningar med religiösa inslag, nedan ett självporträtt av honom. Tavlan är försvunnen sedan andra världskriget.
Verken kännetecknades av symmetri, harmoni och balans. Han sägs var den konstnär som bäst har fångat jungfru Marias gudomlighet. Hon var
favoritobjektet att avbilda.
Rafael dog i feber 1520 och begravdes i
Pantheon. 
Idag är byggnaden ett av
Roms stora turistmål, men det är ändå ganska lätt att komma in. Mitt intryck är att de flesta tittar in mest för att ha besökt den.
Men då missas den stora poängen med att inte stanna upp och beundra templet.
Pantheon räknas som banbrytande inom arkitekturen och har inspirerat många arkitekter genom århundraden när de i sin tur har ritat nya anläggningar. De finns många bibliotek, universitet och stadshus över världen vars formspråk bär tydliga drag från denna byggnad.
Att göra som vi gör på bilden ovan, titta upp mot
kassettaket och se ljuset komma in genom kupolen är värt att lägga många minuter på, dock till priset av nackspärr och en eventuell förlorad plånbok, för här kryllar det av ficktjuvar. Men är vaksamheten stor så är det inga problem.
Undertecknad vet själv, att jag ibland stressar på för att hinna se så mycket som möjligt, och
Pantheon har besökts två gånger, men jag känner fortfarande att den behöver mer tid till att
utforskas. Det ska göras vid nästa besök till den eviga staden.
Framför
Pantheon finns en vacker
piazza med en fin
obelisk. Någonstans vid torget, ska Italiens bästa glassbar finnas.
Främsta målet, när jag återkommer till Rom, är att hitta den.
På kvällen kunde jag smälta mina intryck av
Pantheon och andra stora sevärdheter, med god mat, vin, eller som bilden visar öl, i goda vänners lag.
www.italyguides.it/us/roma/pantheon.htm
I Rom finns denna mäktiga byggnad. Pantheon är namnet, som på grekiska betyder, alla gudars tempel. Kyrkan är den äldsta sakrala byggnaden i Rom. Första templet på platsen uppfördes av kejsar Augstus nära vän, Marcus Agrippa år 27 f.Kr. Han var rikets främste officer och största arkitekt. Augustus var så häpen över byggnadens skönhet att han som belöning lät Marcus Agrippa gifta sig med dottern Julia. I efterhand var det ett misstag, när det uppstod en maktkamp efter regentens död med flera starka falanger, där denna var en. Tiberius vann kampen, som var son till Livia, Augustus andra hustru. Livia tros ha giftmördat kejsaren för att sätta sin egen son på tronen, vilket i så fall lyckades. Från början användes byggnaden som ett tempel där man tillbad alla de romerska gudarna, därav namnet. Den gud som stod högst i rang var Jupiter, motsvarigheten i grekiska mytologin är Zeus. Jupiter var stadens och den romerska statens beskyddare. Han var dagljuset och himlens gud. Det finns många likheter mellan Jupiter och Zeus. Det beror på att romarna lånade myter från grekerna och införlivade dem i sin egen religion. Den romerska religionen byggde på kulter och gudar som erkändes av Romarriket. Religionen saknade en helig skrift och det finns väldigt lite källfakta bevarad, det som finns är målningar i gravar, tempel samt skrifter från historiska författare. Kultens kärna är det fördrag som råder mellan gudomen och människorna. Prästerna offrade till gudarna som igengäld gav välgärningar tillbaka. De stora festspelen som anordnades varje år, var riter för att vinna gudarnas gunst. För att stärka Romarrikets makt och inflytande, tog de in andra religioners gudar i sin kult. Pantheon kom att renoveras och byggas om på 120-talet e.Kr. Sedan dess har den haft samma utseende. På 600-talet blev templet en kyrka när kejsaren skänkte den till påven Bonifatius IV. Namnet på kyrkan blev, Santa Maria-martyrernas kyrka. Pantheon har de sista århundradena fungerat som en gravkyrka.
Kyrkans enda ljuskälla är den nio meter stora öppningen i kupolen. Öppningen kallas för oculus, som betyder öga på latin. På medeltiden trodde folk att det spökade här, att onda demonerna besökte byggnaden genom att använda hålet i taket. Många var rädda och undvek helt att röra sig i närheten av den. När diggerdöden var som mest hemsk på 1300-talet, var människorna som mest vidskepliga. Präster tillkallades med jämna mellanrum för att driva ut demonerna. Denna roll som demonfördrivare passade kyrkan utmärkt, när de såg att religionen stärktes bland Roms invånare. Flertal historiker anser att påven spelade på befolkningens vidskeplighet för att stärka sin makt. Här finns några av Italiens kungars gravar, men den person som kanske är mest intressant och begraven där, är Rafael (1483-1520). Han är en av renässansens stora konstnärer. Rafael lät sig inspireras av de stora mästare, som Leonardo Da Vinci och Michelangelo. Rafael studerade och utvecklade sin konstnärliga ådra i Florens. Sedan tog karriären fart, när målaren anlitades flitigt av Påvendömet. Han har bland annat dekorerat deras privatvåningar. Rafael var chefarkitekten bakom tillkomsten av den nuvarande Peterskyrkan i Vatikanen, ett arbete som Michelangelo (1475-1564) slutförde och dennes beundran för Pantheon gjorde att Peterskyrkan basilika blev mindre än denna byggnad. Michelangelo ville inte att någon konstruktion i Rom skulle överglänsa Pantheon. Detta gjorde påven rasande, så det var länge en officiell hemlighet att valvet i Pantheon var störst. Det är först i nutiden man har mätt kupolerna och det visar sig att Pantheons basilika är 86 cm bredare. Rafael är annars mest känd för sina målningar med religiösa inslag, nedan ett självporträtt av honom. Tavlan är försvunnen sedan andra världskriget. Verken kännetecknades av symmetri, harmoni och balans. Han sägs var den konstnär som bäst har fångat jungfru Marias gudomlighet. Hon var favoritobjektet att avbilda. Rafael dog i feber 1520 och begravdes i Pantheon. 
Idag är byggnaden ett av Roms stora turistmål, men det är ändå ganska lätt att komma in. Mitt intryck är att de flesta tittar in mest för att ha besökt den. Men då missas den stora poängen med att inte stanna upp och beundra templet. Pantheon räknas som banbrytande inom arkitekturen och har inspirerat många arkitekter genom århundraden när de i sin tur har ritat nya anläggningar. De finns många bibliotek, universitet och stadshus över världen vars formspråk bär tydliga drag från denna byggnad. Att göra som vi gör på bilden ovan, titta upp mot kassettaket och se ljuset komma in genom kupolen är värt att lägga många minuter på, dock till priset av nackspärr och en eventuell förlorad plånbok, för här kryllar det av ficktjuvar. Men är vaksamheten stor så är det inga problem. Undertecknad vet själv, att jag ibland stressar på för att hinna se så mycket som möjligt, och Pantheon har besökts två gånger, men jag känner fortfarande att den behöver mer tid till att utforskas. Det ska göras vid nästa besök till den eviga staden. Framför Pantheon finns en vacker piazza med en fin obelisk. Någonstans vid torget, ska Italiens bästa glassbar finnas. Främsta målet, när jag återkommer till Rom, är att hitta den. 
