Ibland kommer man till vissa platser och städer bara för att de ligger på vägen till de egentliga resmålen och denna stad är en sådan plats. Jag och kompisen Enrico skulle till Korsberget som ligger strax norr om detta resmål. När man ändå var i närheten, tänkte undertecknad att vi gör ett snabbt besök. Namnet på orten är omöjligt för mig att uttala, eller ens att komma ihåg, därför använder jag dess tyska namn, Schaulen i forsättningen. På litauiska betyder ordet skytten. Staden har sin uppkomst på 1200-talet som de flesta andra städerna i Baltikum och grundades som en utpost av Tyska ordern. Här stod ett stort slag 1236, som det lokala folket vann, genom att lura de tungt beväpnade tyska riddarna ut i ett kärr. Där blev deras riddarrustningar soldaternas likkistor. Germanerna återkom vid ett flertal tillfällen, men området blev aldrig intaget. Det kom istället att införlivas med Polsk-litauiska samväldet. Sedan flöt allt på och platsen blev till en stad. Svenskarna plundrade orten tre gånger mellan 1652 och 1701, Napoleons armé gjorde likadant 1812. Schaulen levde länge en tynade tillvaro på historiens bakgård och växte till sig ganska sent. Det var först i slutet av 1800-talet, när det drogs en järnväg hit och samhället blev en mötesplats, där många vägar och järnvägar korsades som Schaulen blev en av Litauens större städer. Den har alltid haft en stor befolkning av judar och 1909 var de 56 % av befolkningen. Sviterna efter första världskriget blev hårda, när 65 % av byggnadsbeståndet förstördes. De flesta av judarna blev mördade under andra världskriget, då även det mesta av Schaulen blev förstört igen. Idag bor de mest litauer här, med små minoriteter av främst ryssar, letter och polacker. Staden ligger i gränstrakten till Lettland, bara ett par mil söder om gränsen. I Schaulen bor 125.000 människor och bilden nedan visar största sevärdheten, katedralen. Dess praktfulla utseende tillkom på 1800-talet.
I Litauen är det väldigt billigt och kompisen Enrico som hade kastat ett öga i min guidebok, såg att det fanns två museum som han vill besöka, televisionsmuseet samt cykelmuseet. Det kostar nästan ingenting att besöka museum i Litauen, priserna ligger oftast på 15-25 kr i entréavgift. Båda var för mig helt ointressanta, men jag fick böja mig för honom och istället välja matställe. På det första museet med TV-apparaterna satt en ensam stackars dam som blev överlycklig när man kom, och stormförtjust att vi var utländska turister. Hon satte igång alla apparaterna och förevisade oss dem, till kompisens stora glädje och min stora sorg, undertecknad hade bara Korsberget i tankarna samt att få äta. Vårt besök verkade vara det största som hade hänt denna kvinna, hon vinkade oss farväl och hoppades att vi skulle komma åter någongång, vilket jag inte kommer göra, men bergis gör min teknikintresserade vän Enrico det. Sedan gick vi tvärs över staden till cykelmuseet som också bara var skit i mina ögon, med undantaget att de hade en svensk millitärcykel där. Man undrar hur den har lyckats hamna här. På museet verkade alla stadens skolbarn vara, det var fullt hus, så besöket påskyndades av en hungrig och irriterad undertecknad. Bilderna nedan visar de "intressanta" museerna. 
Mitt lunchval blev en pizzeria, efter att ha ätit den stabbiga baltiska husmanskosten i över en veckas tid som är väldigt god, ville jag ha lite andrum och äta västerländskt. Som lök på laxen räckte pengarna knappt till lunchen, ibland vore det bra om alla länder hade samma valuta, men det har inte Litauen och Lettland ännu. Båda nationerna har ansökt om att få införa Euro. Men till dess är det litas och lat som gäller. Vi fick mat i alla fall och efter att ha besök den offentliga toaletten på stora torget, som de inte verkar ha städat sedan kommunismens fall åkte vi vidare. På toaletten, fanns den så karakteristiska rosa tvålen, som man finner på alla herrrum i de f.d. östländerna. Jag tror ingen av oss kommer sakna orten. Om den ska sammanfattas, så får det bli som rubriken, Siauliai är en stad i Litauen, mer än så är den inte.
Mvh Fredrik
